2 VIvv HOI IVL IV IRI Var JIE MALy UVI ULL SVR UuvLer
lagens rubrik måt:e erhålla denna lydelse: Log, hvar-
efter statsmiristrarne och öfrige ledamöter af stats-!
rådet, tili hvilka för alla i denna lag uppräknade fall
äfven hänföras för tillfället förordnad föredragande och
dea embetsman, som i kommandomiål Konungen råd
gifvit, skola för embetsel af Rizsrätt dömas;, dels
ock vidare i lagen endast benämnvi:gean stats:ådsleda-
mot komma ait begagnas. Utskottet har tillstyrkt
alt den i omförmälda hänseende föreslagna förän-
dripg måtte vinna Rikets Ständers bifall.n
Hvad dernäst angår i öfrigt ifrågasatta förändringar
i omförmälde leg, så vill utsk. filja den ordnicg, hvari
de til äcdring anmärkta stadganden förekomma.
8 3. På sätt anmärkt blifvit, bar motionären ser-
skilt hemställt, om icke utur omförmälde, uti fram-
ställda förslaget oförändrad bibetålna 8, der det he-
ter: Skulle etatsrådsledamot ellar — — — tilstyrka
Koscurgen att vidtaga sådant steg, hvilset uppenbar-
ligen är stridanda mot regeringsformens boksiafl:ga
föreskrift uti 357, rörande Riksens Ständers beskatt-
ningsrätt, uti I 60 till förhöjarde af dan bevilaing,
Rikets Ständer sig åtagit eller af sådane artiklar,
hv.ika i densamma til bevillning räknas, allt sådaat
till förhöjanda sf kronans inkomster; dock härunder
icke begripna sådana, i denna ej omnämnda, afgi-
ter, hvilkas föremål äro inrättningar till ezskildes ge-
mensamma nytta och beqrämlighet, såsom båk- bro-,
färj- och andra afgifter af dylik b-skaffenh t borde
uteslutas sisträmnde undantagsstadgande, från och
med orden: dock härunder,, till och med dylik
beskaffenhet. Til stöd för ett sådant, vii sista riks-
dag påyrkadt, utesutande har hufvudsakligen blivit
anfördt: att ifriga:tällde i dess närvarande skick,
ehu:u icke grundlag, liksäl fastsiällde ett undantag
från hvad, som borde kallas grundlagsvidrigt; att den
saknade motsvaranda föreskrift i regeringsformens 60
S; att, enär de i undantaget omnämnde afgi ter hvar-
ten tjenade till förökande af krocans inkomster eler j
utgjorde bevillning, så kunde deras förhöjande, utan
Rikets Ständers samtscke, ej hänöras till öfverträ-
delse af föreskrifterne i 57 och 60 SS af regerin:s-
formen; att, om d.tta undantag innefattade en för-
klaring af grundlagen, så vore det ej på sitt rätta
ställa i ansvarighetslagen, och att, om asigten dermed
varit att i frågor, som röra den ekonomiska lagstift-
nisgen, inrymma åt K nungens rådgifvare en obe-
gränsad rätt att till inrättningar för easkild nytta och
beqvämlighet tillstyrka afsifter, så vore undantage!s
bibehållande betänkiigt och oörenligt med 89 samt
sista mom. af 60 i berörde grundlag.
Lagutskollet, vid förenämnde riksdag, ansåg likväl,
att det vore vigtigt, att ett undantag från stadgan-
dena i 60 regeringsformen finnes, som utmärker,
att fastställandet eller förhöjardet af vissa afgif.er,
såsvinx bäk-, bru- ucH färja gifter i och för inrättnin-
går till enskildes gemensamma nytta och beqvämlig
het, icksa må betraktas så:om en ö:vert ädelse af före-
skriften angående Rikets Ständers uteslutande beckatt-
ningsrätt, emedan i annat fall Konungens rådgifvare
kunde avse sig förbindrade att tillstyrka det så be-
skaffade, för befrämjande af allmäna röresen nödiga,
afgifter må utgå, samt att det således skulle vara
mindre välbetänkt att borttaga ifrågavarande undan-
tagsstadgande från det rum, det erhållit i ansvarig-
betslagen, även om det måste medgifvas, att detsam-
ma rätteligen bordt upptagas i berörde S i regerings-
I formen. Utsk. har derföre ansett sig böra afstyrka
T bifall af herr prosten Säves ifrågavarande kemställan.
4 . Till denna Ä, som stadgar, att den stats-
rådsledamot, hvilkea tillstyrker emot verkställigheten
af tryckfrihetslagen stridande åtgärder, eller underlå-
ter att deremot göra föreställning, skall mista embe-
ltet, föreslår motionären följande tillägg: och varder
ej vidare i rikets tjenst nyitjad; och som det i den-
Ica omförmälda felaktiga fö hållande, med afseznde
på vigten deraf, att tryckfrihetslagen hålles i helgd,
är jemörligt med de i föregående S uppräknade öf-
TI verträdelser af 57, 60 och 66 m. fl. SS i Regerings-
lrormen, anser ock Utsk., att straffst i begge falien
bör vara lika; i följd hvaraf Utsk. lemnar sitt till-
styrkande tilllen förändring, som motionären i den-
aa del åsyftat.
5 s. Uti denna S. innefattande 2 moment, till.
styrktes af LagUtskottet vid sista riksdag foljande för-
ändringar: a) att det i första mom. för deri uppräk-
vade öfverträdelser bestämda straff af embetets för-
ljust måtte skärpts genom ett tillägg derom, att den
, statsrådsledamot, som gör sig skyldig till någon af
dessa öfverträdelser, aldrig bör kunpa åter insättas i
det embete, han förverkat eller till annat embete in-
om statsrådet förordnas; och b) att emellan första och
andra momenten måtte införas ett tredje al följande
inaehåll: Statsrådsledamot, som i andra, än de i
fldenna lag serskilt uppräknade fall, uppenbarligen
-Ihandlar emot grundlagarnes tydliga föreskri:t, eller
tillstyrker eller annorledes befrämjar någon öfverträ-
D I delse deraf eller af andra rikets gällande lagar, ler
flunderlåter att göra föreställniogsr emot sådan? öfver-
t lträdelser, eller dem vållar och befrämjar, genom upp-
såtligt fördöljande af någon upplysning, straffes såsom
för orätt dom, enligt al!männa lagens föreskrift i 1
kap. 42 Rittegångsbalken. Vidkommande den
förra af dessa af motionären påyrkade föräadringer,
så är väl, råsom skål för tillstyrkandet deraf, dNero-
pad den vådliga beskaffeoheten af de i 4 mom. a
omförmäldte med straff beolagde öfvertrådelser a!
gj vissa SS i Regeringsformen, såsom 65 S, angående
It I användandet af rikets ordinarie statsmedel elier åtag
D pa bevillning, 74 S, rörande gärds fordrande till ut
n I förande af uppkommet krig och 76 S, avgående ri
kets fördjupande i skuld; men ehuru vådliga dess
öfverträdelser än äro, anser likväl Utsk. dem ej vari
aflaf farligare beskaffenhet och till sina följder för sam
ör I hället menligare, än att de kunna försonas med redar
bestämda straff, som för andra, i icke någon mår
tt Iringare öfverträdelser, ansetts til:räcklige. Nu enä
an I föreslagna skärpnisgon af ifrågavarande straff sålade
a-licke kunde ega rum utan afvizelse från den rigtig
er grundsats, att påöjden bör mälas efter gerningen
s-som brottmålslagstiftaren städse bör hafva till ögon
afl märke, och utan att rubba den inre öfverensstäm
rej melse emellan straffen, som utgör ett väsecdiligt vil
a- kor för lagens fullkomligh-t, föreslåg, att Rikets Srän
n-) der måtte härutinnan lemna motionen utan afseend-.
n- Hvad åter beträffar föreslagna rya momentet, emel
je-llan det andra och det tredj2, så evär straffbeståm
relmelser helt och hålet saknas ej mindre för åsidosät
daltande af stadgandena i 87 Roageringsormen, än oci
n, för uraktlåterhet att iakttaga alla andra i ansvarig
ro I hetslagen icka serskildt nännde grundlagsföreskrifter