2 VIvv HOI IVL IV IRI Var JIE MALy UVI ULL SVR UuvLer lagens rubrik måt:e erhålla denna lydelse: Log, hvarefter statsmiristrarne och öfrige ledamöter af stats-! rådet, tili hvilka för alla i denna lag uppräknade fall äfven hänföras för tillfället förordnad föredragande och dea embetsman, som i kommandomiål Konungen råd gifvit, skola för embetsel af Rizsrätt dömas;, dels ock vidare i lagen endast benämnvi:gean stats:ådsledamot komma ait begagnas. Utskottet har tillstyrkt alt den i omförmälda hänseende föreslagna förändripg måtte vinna Rikets Ständers bifall.n Hvad dernäst angår i öfrigt ifrågasatta förändringar i omförmälde leg, så vill utsk. filja den ordnicg, hvari de til äcdring anmärkta stadganden förekomma. 8 3. På sätt anmärkt blifvit, bar motionären serskilt hemställt, om icke utur omförmälde, uti framställda förslaget oförändrad bibetålna 8, der det heter: Skulle etatsrådsledamot ellar — — — tilstyrka Koscurgen att vidtaga sådant steg, hvilset uppenbarligen är stridanda mot regeringsformens boksiafl:ga föreskrift uti 357, rörande Riksens Ständers beskattningsrätt, uti I 60 till förhöjarde af dan bevilaing, Rikets Ständer sig åtagit eller af sådane artiklar, hv.ika i densamma til bevillning räknas, allt sådaat till förhöjanda sf kronans inkomster; dock härunder icke begripna sådana, i denna ej omnämnda, afgiter, hvilkas föremål äro inrättningar till ezskildes gemensamma nytta och beqrämlighet, såsom båkbro-, färjoch andra afgifter af dylik b-skaffenh t borde uteslutas sisträmnde undantagsstadgande, från och med orden: dock härunder,, till och med dylik beskaffenhet. Til stöd för ett sådant, vii sista riksdag påyrkadt, utesutande har hufvudsakligen blivit anfördt: att ifriga:tällde i dess närvarande skick, ehu:u icke grundlag, liksäl fastsiällde ett undantag från hvad, som borde kallas grundlagsvidrigt; att den saknade motsvaranda föreskrift i regeringsformens 60 S; att, enär de i undantaget omnämnde afgi ter hvarten tjenade till förökande af krocans inkomster eler j utgjorde bevillning, så kunde deras förhöjande, utan Rikets Ständers samtscke, ej hänöras till öfverträdelse af föreskrifterne i 57 och 60 SS af regerin:sformen; att, om d.tta undantag innefattade en förklaring af grundlagen, så vore det ej på sitt rätta ställa i ansvarighetslagen, och att, om asigten dermed varit att i frågor, som röra den ekonomiska lagstiftnisgen, inrymma åt K nungens rådgifvare en obegränsad rätt att till inrättningar för easkild nytta och beqvämlighet tillstyrka afsifter, så vore undantage!s bibehållande betänkiigt och oörenligt med 89 samt sista mom. af 60 i berörde grundlag. Lagutskollet, vid förenämnde riksdag, ansåg likväl, att det vore vigtigt, att ett undantag från stadgandena i 60 regeringsformen finnes, som utmärker, att fastställandet eller förhöjardet af vissa afgif.er, såsvinx bäk-, bruucH färja gifter i och för inrättningår till enskildes gemensamma nytta och beqvämlig het, icksa må betraktas så:om en ö:vert ädelse af föreskriften angående Rikets Ständers uteslutande beckattningsrätt, emedan i annat fall Konungens rådgifvare kunde avse sig förbindrade att tillstyrka det så beskaffade, för befrämjande af allmäna röresen nödiga, afgifter må utgå, samt att det således skulle vara mindre välbetänkt att borttaga ifrågavarande undantagsstadgande från det rum, det erhållit i ansvarigbetslagen, även om det måste medgifvas, att detsamma rätteligen bordt upptagas i berörde S i regeringsI formen. Utsk. har derföre ansett sig böra afstyrka T bifall af herr prosten Säves ifrågavarande kemställan. 4 . Till denna Ä, som stadgar, att den statsrådsledamot, hvilkea tillstyrker emot verkställigheten af tryckfrihetslagen stridande åtgärder, eller underlåter att deremot göra föreställning, skall mista embeltet, föreslår motionären följande tillägg: och varder ej vidare i rikets tjenst nyitjad; och som det i denIca omförmälda felaktiga fö hållande, med afseznde på vigten deraf, att tryckfrihetslagen hålles i helgd, är jemörligt med de i föregående S uppräknade öfTI verträdelser af 57, 60 och 66 m. fl. SS i Regeringslrormen, anser ock Utsk., att straffst i begge falien bör vara lika; i följd hvaraf Utsk. lemnar sitt tillstyrkande tilllen förändring, som motionären i denaa del åsyftat. 5 s. Uti denna S. innefattande 2 moment, till. styrktes af LagUtskottet vid sista riksdag foljande förändringar: a) att det i första mom. för deri uppräkvade öfverträdelser bestämda straff af embetets förljust måtte skärpts genom ett tillägg derom, att den , statsrådsledamot, som gör sig skyldig till någon af dessa öfverträdelser, aldrig bör kunpa åter insättas i det embete, han förverkat eller till annat embete inom statsrådet förordnas; och b) att emellan första och andra momenten måtte införas ett tredje al följande inaehåll: Statsrådsledamot, som i andra, än de i fldenna lag serskilt uppräknade fall, uppenbarligen -Ihandlar emot grundlagarnes tydliga föreskri:t, eller tillstyrker eller annorledes befrämjar någon öfverträD I delse deraf eller af andra rikets gällande lagar, ler flunderlåter att göra föreställniogsr emot sådan? öfvert lträdelser, eller dem vållar och befrämjar, genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning, straffes såsom för orätt dom, enligt al!männa lagens föreskrift i 1 kap. 42 Rittegångsbalken. Vidkommande den förra af dessa af motionären påyrkade föräadringer, så är väl, råsom skål för tillstyrkandet deraf, dNeropad den vådliga beskaffeoheten af de i 4 mom. a omförmäldte med straff beolagde öfvertrådelser a! gj vissa SS i Regeringsformen, såsom 65 S, angående It I användandet af rikets ordinarie statsmedel elier åtag D pa bevillning, 74 S, rörande gärds fordrande till ut n I förande af uppkommet krig och 76 S, avgående ri kets fördjupande i skuld; men ehuru vådliga dess öfverträdelser än äro, anser likväl Utsk. dem ej vari aflaf farligare beskaffenhet och till sina följder för sam ör I hället menligare, än att de kunna försonas med redar bestämda straff, som för andra, i icke någon mår tt Iringare öfverträdelser, ansetts til:räcklige. Nu enä an I föreslagna skärpnisgon af ifrågavarande straff sålade a-licke kunde ega rum utan afvizelse från den rigtig er grundsats, att påöjden bör mälas efter gerningen s-som brottmålslagstiftaren städse bör hafva till ögon afl märke, och utan att rubba den inre öfverensstäm rej melse emellan straffen, som utgör ett väsecdiligt vil akor för lagens fullkomligh-t, föreslåg, att Rikets Srän n-) der måtte härutinnan lemna motionen utan afseend-. nHvad åter beträffar föreslagna rya momentet, emel je-llan det andra och det tredj2, så evär straffbeståm relmelser helt och hålet saknas ej mindre för åsidosät daltande af stadgandena i 87 Roageringsormen, än oci n, för uraktlåterhet att iakttaga alla andra i ansvarig ro I hetslagen icka serskildt nännde grundlagsföreskrifter