.dare-räkningers ingifvande tiil rätten i vissa fall skall
ofta bliva overksamt, derest rätten ej erhåller känne-
dom, om myndålingen eger fränder, som kunna räk-
niogen granska, om förmyndaren tillställt dessa räk-
ning, cch om de vägrat att den granska, samt om
det förbållande således inträffat, då räkningen bör til!
rätten islsmnas, förslaget dock ej innefattar rågot
stadgande, som sätter domaren i tillfälle att kontrol-
lera, om förmyndaren fullgjort den honom ålsgda
treåriga redogörelsen för fränder, eller när samma re-
dagörelse bör hos rätten icgivas; samt att rättens i
gällande lag bettämda pligt att, derest anmärkning
skulle af fränder eller gode män göras emot förmyr-
arens förvaltning, tillse, ett den omyndige rätt sker,
blifvit utan uppgifven orsak förändrad till en blott
skyldighet att pröfva, buruvida annan förmyndare
förordnas bör, hvilken förändring destomindre torde,
enligt Utskottets tanka, kudna anses i allo ändamäls-
enlig, som i de flesta fall sannolikt rättelse kan vinnas,
utan att anmärkte felaktigheten hvarken bör eler be-
höfver föranleda till annan förmyndares tillsättande,
derigenom tiläventyrs. verklig skada och olägenhet
skulle tillskypdas den omyndige. Omförmälda förslag
innefattar så!edes, enligt Utskottets omdöme, ej så till-.
räcklige föreskrifter, som erordras, och då Utskottet
ansett detsamma böra i nu anmärkta delar föräcdras
och förtydligas, har Utsko:tet tillika funnit, att, så
vida någon verklig nytta skall vara att förvänta afden
ifrågssatte iarättningen utaf gode mäsr, valde utaf me-
Digheterne för att hafva tillsyn öfver förvaltningen af
dithörande omyndiges egendom, deras befattning icke
bör vara inskränkt endast till granskning af de redo-
göselseräkningar, förmysdarne skola hvart tredje år
afgifva, utan dem jzmväl eterlåt:t att, då fränder
saknas, årligen, om de fisna omständigheterna sådant
kräfve, fordra redo af förmyadare. Och då den Kl
propositionen ej lärer annorlunda än i sin helhet kunna I
antagas, anser Utskottet s:g böra hemställa, natlt den
samma icke måtte lifallas: hvaremot Uiskottet till-
styrker, att Rikets Stånder måtte för deras delbestuta
och hos Koog!. Maj:t anhålla, dels ast 4 i 23 ka-l
pitlet Ärfda-balken skall e hålla följande förändrade
lydelse:
Förmyndare skall författa rigtig räkniag öfver det,
han under händer haver, så att han vid hvart års
slut må kunna, om så fordras, göra redo för nästa
fränder eler, der sådane icke finnas, för de gode män,
hvilka sockner, staden eller annan menighet eger att,
på sätt för hvarje ort pröfvas lämpligt, utse att hafva
tillsyn öfver ö:valiningen af dithörande omyndiges e-
gendom. Hvat tredje år vare förmyndare ändå skyl-
djg att tillställa don omyndigas närmsste fränder eller
förrbemälde goda män en sutea räkaing med da be-j
vis, som dertisdl höra och uppgift, emot hvad säkerhet
den omyndize: pennirgar förräntade äro. Öfver till-
ställandet af dessa handlingar ingifve förmyndaren der-
efter ofördröj!igen till rätten bevis. Aro ej fränder
eller vägra de alt räkningen. granska, eiler hafva gode
män för socknen, staden eller annan menighet icke
blifvit utsedde, då siall förmyndaren hvart tredje år
sin räkaing till rätten ielemna och förordne rätten
god man att den genomse. Finna fränder eller gode
män, alt förmyndaren dena omyadiges egendom ej
rätteligen förvaltat, anmälen det hos rätter, svt bor
tillse, att den omyndige rätt sker. År omyndig till
de år kommers, at han sjelf finna kan, det förmyn-
daren ej väl hans egendom förestår, stånde ock ho-
Dom fritt det has rättan att angifvax; dels och att
till 7 Ö i 29 kapitlet Arfda-balken skall göras föl-
jande vilägg:
VAfträdes förmyndare; egeodom till konkurs, och
uppgi!ves för rätter, att han :örmynderskap innehaf-
ver; åligge rätten att tillse, det ny förmyndare för-
ordnad varder, och nämne, der förordnandet af anran
rätt gifvas skall, god man,-att den omyndiges rätt e-
medlertid bevaka. Dör förmyndare; varem hans arf-
vingar eller andre, som boet i vård hafra, pligtige att
dödsfallet utan dröjsmål hos rätten anmäla; och vår-
den d2 den omyndigeas egendom och rätt, till dess
annan förmyndare tillsatt varderp.
Häremot reserverade sig Hr friherre Stjernstedt,
som ansåg Utskottets föreslagna förändring dels öfver-
flädig, dels tillkommen genom ett missförståvd om
den Kong!. propositionen: dels ock afvikande från an-
tagna principer för rättstvister. I denna ressryation
instämde Hr C:derstråsle.
2) Hr Lagergren, som lika med pluraliteten förka-
stat motionen, men ej instämde i den föreslagna än-
dringen, utan försslagit en annan redaktion af 4 och
2 SS i 23 kap. Ärfdabslken; med Hr Lagergren för-
enat sig He Ek!und; 3) af Hr Gönther, som instäm-
de med Hr Lagergren i afseende på grunderna, men
afvek i afseende på redaktionen af nyssberörde 4 och
2 8S i 23 kap. Ärfdsbalkep, och hvars tanka bit:äd-
des af lektor Wallman; 4) af Hr Thorn, som från
pluralitetens mening skiljsktig ansåg Utskottet böra
tillstyrka biall till Kongl. Moj:ts proposition, men med
bibehållande i 23 kop. 1 8 af stadgandet i 4734 års
lag, rörande förmyadares åliggande att bvart tredje
år tillställa vederbörande en sluteno räkning; med
the bevis, som thertill höra; i bvilken mening Hr
Billström instämde.
Lagutskolltets betänkande JM 47, i an!edning aj
väckt molion om förändring i 8 kap. 7 Arfda-
balken. oe
Under förmenande, att 7 S i 8 kap. Arfdabalken
vore orättvis, enär den utesluter oäkta barn från ar!
efter sin egen moder, och såmedelst straffar barnet
för föräldrarnes fel, bar riksdagsfullmäktigen Ola Svens-
son från Malmöhus län, uti ett hos hederv. Bonde
ståndet ingifvet och den 24 västl. Augusti till Lag
utskottet öfverlemnsdt, memorial, hvilket Jöns Måns
son fråa Skåne understödt, yrkat den ändring i be
rörde lagrum, att oäkta barn måtta tillerkännas arfs
rätt eft:r sin egen moder.
Utsk. erinrar att en dylik äfven sistliden riksda;
väcktes och upprepar de af dåvarande Lagutsk. mo
dess antagande anförda skäl, bestående hufvudsakliger
deri att äktenskapet skulle förlora sitt anseende on
ett oäkta bara finge ärfva sia moder samt tillstyrkte
att motionen måtte lemnas utan afseende.
Lagutskottets betänkande JM 18, i anledning a
väckt motion om ändringar i ansvarighelslagen fö
statsrådets ledamöter.
Presteståndet hade till Lagutskottet öfverlemnat el
af herr prosten Säve ingifvet memorial, deruti ha
andragit, hurusam behofvet af de rättelser och förär
dringar i ansvarighetslagen för statsrådets ledamöts
af dea 40 Februari 14840, som vid sist hållna rik
möte nåvrkate af harr nrosten, jemte n ledamot i