andra stånden. Nu är förslaget förnyadt i Stat
utskottet, men har gifvit anledning till vissa ovär
tade uppenbarelser. Härtill räkna vi ej att M
nerva yttrat sig deremot med.en viss håftighe
men så mycket mer, att vissa bearbetningar
lära saknats på ledamöter både inom utskott
och riksstånden, ifrån ett båll, der man ej had
väntat sådant. Det lärer nemligen tilldragit s
att man, i stället att vilja tillåta sakens betrzktand
såsom en principfråga och såsom blott och bar
en utöfning af grundlagens föreskrift, velat gifv
den färgen af en förtroenderak, och för att giv
en ännu större klämm åt decna tydning, u!sprid
en hotelse, att ett par af konzeljens mest populi
ra ledamöter skulle göra den till en s k. kabi
nettsfråga, d. v. s. resignera i händelse saken ging
:genom, hvarvid tillika ej otydligt förespeglats vå
dan af, att en toryministör i stället med bull oc
hår kunde intåga. Vi bekänno med smärte, at
vi till och med sjelfve förnummit, att någre riks
dagsmän, på hvilka vi annars sitta ett stort vär
de, låtit sig af dessa förespeglingar bringas till et
stort vacklande.
Det är derföre intet tvivel att denna fråg
skall blifva högst intressant i sin vidare utveck
ling. Aftonbladet har alltid med ifver opponera
sig mot all personlig politik, när det gällt grund.
lag och grundsatser. Man torde nu snart få et
tillfälle att pröfva, antingen ministrarne elle
grundlagen är det, som ligger några af våra vän-
oer mest om bjertat. Ea ärligt sinnad Regering
såsom den närvarande hittills baft all rätt at
anses; kan omöjligen hafva något att frukta ä
den ifrågavarande mesyren, och den omnämnd:
hotelsen innefattar således någöt för oss oförklar-
ligt. Men om så vore; om en, två eller fler:
ministrar skulle, hvad vi ännu betvifla, taga sig
en sådan anledning att resignera, så måste vi
om än med någon ledsnad, bekänna, att det är
ett bevis, att man äfven i andra afseenden ej haft
mycket af dem att vänta. Att H. M. Konusger
skulle i deras ställe inkalla en ultra-minister,
hålla vi för öfrigt ingalunda troligt; ty en vacker
illusion vore derigenom försvunnen, som vi ännu
bålle för verklighet, och i det längsta icke vilje
öfvergifva. Mer härom innan kort.
—Ä — EET TIN RSE