andra stånden. Nu är förslaget förnyadt i Stat utskottet, men har gifvit anledning till vissa ovär tade uppenbarelser. Härtill räkna vi ej att M nerva yttrat sig deremot med.en viss håftighe men så mycket mer, att vissa bearbetningar lära saknats på ledamöter både inom utskott och riksstånden, ifrån ett båll, der man ej had väntat sådant. Det lärer nemligen tilldragit s att man, i stället att vilja tillåta sakens betrzktand såsom en principfråga och såsom blott och bar en utöfning af grundlagens föreskrift, velat gifv den färgen af en förtroenderak, och för att giv en ännu större klämm åt decna tydning, u!sprid en hotelse, att ett par af konzeljens mest populi ra ledamöter skulle göra den till en s k. kabi nettsfråga, d. v. s. resignera i händelse saken ging :genom, hvarvid tillika ej otydligt förespeglats vå dan af, att en toryministör i stället med bull oc hår kunde intåga. Vi bekänno med smärte, at vi till och med sjelfve förnummit, att någre riks dagsmän, på hvilka vi annars sitta ett stort vär de, låtit sig af dessa förespeglingar bringas till et stort vacklande. Det är derföre intet tvivel att denna fråg skall blifva högst intressant i sin vidare utveck ling. Aftonbladet har alltid med ifver opponera sig mot all personlig politik, när det gällt grund. lag och grundsatser. Man torde nu snart få et tillfälle att pröfva, antingen ministrarne elle grundlagen är det, som ligger några af våra vänoer mest om bjertat. Ea ärligt sinnad Regering såsom den närvarande hittills baft all rätt at anses; kan omöjligen hafva något att frukta ä den ifrågavarande mesyren, och den omnämnd: hotelsen innefattar således någöt för oss oförklarligt. Men om så vore; om en, två eller fler: ministrar skulle, hvad vi ännu betvifla, taga sig en sådan anledning att resignera, så måste vi om än med någon ledsnad, bekänna, att det är ett bevis, att man äfven i andra afseenden ej haft mycket af dem att vänta. Att H. M. Konusger skulle i deras ställe inkalla en ultra-minister, hålla vi för öfrigt ingalunda troligt; ty en vacker illusion vore derigenom försvunnen, som vi ännu bålle för verklighet, och i det längsta icke vilje öfvergifva. Mer härom innan kort. —Ä — EET TIN RSE