ett anförande i detta än n2, till komple:terande
af en förut väckt motion, och af tvVilket anfö-
rande vi anse oss böra på begäran intega det vä-
sendtligaste.
— Det är egevtligen ordalsgen i kongl. förordnirgen
d. 19 Sept, 1723, som i allmänhet föran!eder till
den tolkniog, att mensal-hemman icke skulle få till
skatte köpas.
Det är väl bekant, att i Skåne, Halland, Blekinge
och Bobus län hela reglerirgen med presterskapel:
aflöning skedde redan på 1500-talet, och att densam
ma redan då var så stadgad, att dessa förbållander
icke ansågos obestämda, då provinserna tillföllo Sverge
Vid öfverlåte!serna tillförsäkrades dessa landskap, atj
alla frågor om jordens natur, onera och skyldighete
skulle bliva oförändrade och presterskapets aflönings:
sätt och rättigheter förblifva såsom förut. Genom
Lunds landabok är tydligen Sestyrkt, att af mensa!
hemmanen endast räntan varit anslagen till prester.
skapet, och att någon städjerätt för presterskapat ick
alis omnämnes; utan der den utgick, måste ansett:
såsom krovans rätt, under hvilkena dominium men
salhammanen i jordaboken alltid finnas antecknade
Afven i de gamla svenska provinserna synas mensal.
hemmanen icke varit anslagna åt presterskapet under
samma vilkor, som deras boställshemman, utan blot!
räntan eller lanitqilet, såsom hjelp, till annexen.
så att t. ex, stlädselören och fodernöten bestämdi
frårkändes pastorerne i kongl. brefvet d. 4 Februari
1659, sedan redan kongl. brefvet d. 7 April 43597 i
samma anda reglerat. ;
Något mera öfvertygande bevis derom torde icke
behöfvas, än kongl. resolutionen på allmogens bes:är
d. 25 Maj 1720 och 1754, der det heter: Preste- och
annex-bönderne i Skåne blifva förskonote för satt gifva
py penningestädja åt en ny kyrkoherde, emedan pre-
sterskapet icke ens är beogadt affordra någon städja
af dem; ty de äro pura cronoh mman, som intet
böra städjas. Och skuile bonden vara skatte, så bör
han så mycket mindre gifva någon städja.n
Nu är det väl föga sanrolikt. att tre år derefter.
eller år 4723, då i September månad skatteköpsför-
ordaingen och i Oktober månad presteståndets privi-
legier utfärdades, Regeringen och Ständer åsyftat stt
upphäfva sjelfva principen; och intet bevis derför fin
nes i Riksdagshandlingarne nämnde år. I prisile-
gierna omtalas blott indelnings-stommar och annex,
såsom varande af natur att af precterskapet brukas,
häfdas och hädas låtan. Mensalhemmana omnämnas
icke i denna kategori. I skstteförordningen inräknas
väl mensalhemman ibland sådana, som icke må ti!l
skatte försäjas; men då för alla de deri specificerade åt
ecklesiastikstaten anslagna stommar, annexer och ut-
jordarb göres det vilkor, att de då skola vara otn-
delta och nära intill prestebohlet belägnan, synes
deraf, att lagstiftaren haft för asigt att blott biodra
deras afskiljande genom skatteköpet, då de voro så
belägne att de möjligen kunde af presterskapet :sjel?
brukas och häfdes. Hela skatteköpsförordningens an-
da är att uppmuntra till ett bättre jordbruk, gerom
full äganderätt af jorden. Man insåg att detta kunde
vinnas under beva-andet ät boställsinnebafvare, pre-
sterskap, kyrkor hospitaler och andra fromma stiftel-
ser, af dessas goda rätt; och msn stadgade derföre
skatteköpsrätten för åboerne, för att göra dessa till
frie och sjalfständige, ifrån att vara ett slags trälar
åt de tillälliga innehafvarne, hvilka. just med anled-
Ding af deras tilifälliga rätt, sökte att draga en ögon-
blicklig vinst, hvilken aldrig blir förenlig med ett
säkert och välberäknadt jordbruk. Så visar sig också
i allmänhet förbållendet med dessa slags hemmans
häfd; och jag tror, att lagstifraren handlar både rätt-
vist och klokt, om han i skatteköpsförordningens an-
da stadgar, att mensal-hemman må till skatte kunna
försäljas, då pastor dertill sitt samtycke lemnar. och
med vilkor, alt de årliga afgifteri ränta eller landt-
gille. m. m., som nu u!gå, blifva för framtiden åt
efterträdarne försäkrade, jemte en ökad årlig af-
äld, svarande mot en trettiondedel (,,) af den
lädja, som sist erlagd varit. Genom ett sådant
stadgande skulle presterskapst ingenting förlora, men
åboen viona en tryggad besittnisgsrätt och det all-
männa hafva fördel af en större produktion på dessa
hemman.,
Läsaren torde af ofvanstående finna, att detta
är ett mål af temligen likartad beskaffenhet med
det om de Halländska kyrkohemmanen, uti hvil-
ket såsom bekant är, korporatio-sintresset, under
åberopande af en förment ägandsrätt lör kyrkorna,
försökt sätta sig upp emot sjelfva ststemakternas
rättighet att förordoa, icke om något som enskil-
de skänkt åt kyrkorna, utsn hvad som verit en
följd af afhandlinzar mellan den svenska och en
fremmaude stat. De Halländska kyrkohemmanens
exempel har redan visat, att det icke alltid är
hes presterskapst, man får söka eftergifvenahet
och kristelig barmhbertighet, när det gäller timliga
båfvor; men man torde väl kunna hoppas, att
let blir mindre bråk med mensalhemmanen i Bo-
us län. Det är i sjelfva verket både skadli.t
ich absurdt att kyrkor här i landet, likasom klo-
tren i de katholsza länderna, eller öfverhufvud
ågra döda personer eller allmänna inrättningar, !
kola få innebifva eganderätten till någon del a :
andets jo:d. i