STARSRSE VIS SALVA Ev: SFFIBTE ITIL EKIRS SIVU Steve STOCKHOLM den 21 Okt. — Oscktadt den förflutna veckan icke, i afseend på ställningar och förhållanden för, dagen, företel någonting som väckt ett större uppseende, me undsntag af deu granna bal som adelns ledamöte gålvo i Tisdage, så har dock ett och annat pas serat, som kan förtjena att taga vara på såson ett tidstecken. Betydelsefullast är i detta afseende den utgåns som på R ddar huset i Lördags träffade herr Ro senstjer-as motioa om föräadring i Ridderskapat och Adelnus representationsrätt på det viset, at ståndet inom sig skulle välja ett mindre anta ledamöter för att representera vid riksdagarns Tre serskilda omständi heter ådrogo sig härvid e stor uppmärksamhet, Dan första är, att i en fråg af så stört inflytande och som syftade på et fullkomligt ötverändakastande af hela Riddarbu sets bittills varande sammansättning voro likvä icke mer än 98 närvarande när den förekom, d deremot 332 tedamöter deltozo i voteriogen öfve 4840 års Konstitutionsutskottas representationsför slag. Den andra är, att ingen af den vanliga op poaitiomens talare inom huset fann det ens lön mödan att deltaga i diskussionen, och den tredje att detta oaktadt, afslogs motionen med en me än dubbel pluralitet. Alla dessa omständigheter i förening visa, at pressen spådde fulikomugt rätt, då den betraktzde hela förstaget ifrån början såsom dödfödt, oct såsom endast utgörande en demonstration af er del ibland dem, som bestredo den stora representationsreformen, utan att desse ens sjelfve räknade på någon påfölja deraf. Men resultatet har äfven, om vi ej bedrage oss, en bättre och vackrare sida. Det visar nemligen, att ehuru obenägen pluraliteten af Adeln varit emot det fallna förslaget, och ehuru mycket bördsfördomen hos några, och bos andra den historiska traditionen, jemte illusionen att ännu kuvna upprätthålla adelns politiska Hf här i landet till någoa allmän fromma, må underhålla denna obenägenhet för hva:je från den samfilda valprincipen utgånget förslag, så skall dock det största antalet inom Ståndet, om det en gång fullgör löftet att uppoff a sin sjelfskrifna representationsrätt, hellre göra det till förmån för nationens allmänna rättigheter, än för att bortskänka densamma till ett äunu mera viljelöst verktyg åt den högre byråkratienr. Med denna sakens utgång kan man också antaga, att alla illusioner om adelns reformerande inom sig genom val, numera måste vara försvunna; och när man sammanlägger resuitatet af lördagens votering öfver denna sak med Ståndets beslut vid förra riksdagen om sjelfekrifvenbetens upphörande, så lisger uti båda i förening ett stort och vigtigt erkännande af den ailmäcna representation:re ormens nödvändighet, — ett erkännande, att Adeln såsom ett Stånd för sig i politisk mening, måste upphöra, och sammangjutas med det öfriga Svenska folket i gemensamma intressen och gemensamma förhoppningar för det allmänna fortskridaudet. En annan fråga, som ännu föga afhörts, men inom en eller zennan vecka säkert kommer att bliiva en af de stora frågorna, väcktes och antyddes redan i början af veckan af Svenska Minerva. Det är nemligen bekant, att StatsUtskottet vid sistlidae riksdag föreslog och tvänne riksstånd biföllo, att samtliza de medel, hvilka utgå genom bevillning, och bestämmas af Sänderna ensamt, såsom tuli-, post-, chartasigillateoch bränvins bevillninven, borde för ordningens skull, i likhet med den allmänna bsvilningen, öfverlemmnas i fullmäktiges i rikssäldskontoret vård, för att af dem vidare hållas statsverket tillhanda, enligt Kongl. M-j:t3 dispositioner. Detta förslag, hvilket är i ful:konig öfverensstämmelse med gruadlagen, möttes al!tid af mycken bitterhet från de gamla systemet, som icke tyckte om satt pengarna lå.o under någon sådsn der serskild vård och derföre gick äfven förslaget omkull hos majoriteterna i Adeln och Presteståndet, fastän det bifölis i de båda