STARSRSE VIS SALVA Ev: SFFIBTE ITIL EKIRS SIVU Steve
STOCKHOLM den 21 Okt.
— Oscktadt den förflutna veckan icke, i afseend
på ställningar och förhållanden för, dagen, företel
någonting som väckt ett större uppseende, me
undsntag af deu granna bal som adelns ledamöte
gålvo i Tisdage, så har dock ett och annat pas
serat, som kan förtjena att taga vara på såson
ett tidstecken.
Betydelsefullast är i detta afseende den utgåns
som på R ddar huset i Lördags träffade herr Ro
senstjer-as motioa om föräadring i Ridderskapat
och Adelnus representationsrätt på det viset, at
ståndet inom sig skulle välja ett mindre anta
ledamöter för att representera vid riksdagarns
Tre serskilda omständi heter ådrogo sig härvid e
stor uppmärksamhet, Dan första är, att i en fråg
af så stört inflytande och som syftade på et
fullkomligt ötverändakastande af hela Riddarbu
sets bittills varande sammansättning voro likvä
icke mer än 98 närvarande när den förekom, d
deremot 332 tedamöter deltozo i voteriogen öfve
4840 års Konstitutionsutskottas representationsför
slag. Den andra är, att ingen af den vanliga op
poaitiomens talare inom huset fann det ens lön
mödan att deltaga i diskussionen, och den tredje
att detta oaktadt, afslogs motionen med en me
än dubbel pluralitet.
Alla dessa omständigheter i förening visa, at
pressen spådde fulikomugt rätt, då den betraktz-
de hela förstaget ifrån början såsom dödfödt, oct
såsom endast utgörande en demonstration af er
del ibland dem, som bestredo den stora repre-
sentationsreformen, utan att desse ens sjelfve räk-
nade på någon påfölja deraf. Men resultatet har
äfven, om vi ej bedrage oss, en bättre och vack-
rare sida. Det visar nemligen, att ehuru obenä-
gen pluraliteten af Adeln varit emot det fallna
förslaget, och ehuru mycket bördsfördomen hos
några, och bos andra den historiska traditionen,
jemte illusionen att ännu kuvna upprätthålla a-
delns politiska Hf här i landet till någoa allmän
fromma, må underhålla denna obenägenhet för
hva:je från den samfilda valprincipen utgånget
förslag, så skall dock det största antalet inom
Ståndet, om det en gång fullgör löftet att upp-
off a sin sjelfskrifna representationsrätt, hellre göra
det till förmån för nationens allmänna rättig-
heter, än för att bortskänka densamma till ett
äunu mera viljelöst verktyg åt den högre byrå-
kratienr.
Med denna sakens utgång kan man också an-
taga, att alla illusioner om adelns reformerande
inom sig genom val, numera måste vara försvun-
na; och när man sammanlägger resuitatet af lör-
dagens votering öfver denna sak med Ståndets
beslut vid förra riksdagen om sjelfekrifvenbetens
upphörande, så lisger uti båda i förening ett stort
och vigtigt erkännande af den ailmäcna represen-
tation:re ormens nödvändighet, — ett erkännande,
att Adeln såsom ett Stånd för sig i politisk me-
ning, måste upphöra, och sammangjutas med det
öfriga Svenska folket i gemensamma intressen
och gemensamma förhoppningar för det allmänna
fortskridaudet.
En annan fråga, som ännu föga afhörts, men
inom en eller zennan vecka säkert kommer att
bliiva en af de stora frågorna, väcktes och antyd-
des redan i början af veckan af Svenska Minerva.
Det är nemligen bekant, att StatsUtskottet vid
sistlidae riksdag föreslog och tvänne riksstånd bi-
föllo, att samtliza de medel, hvilka utgå genom
bevillning, och bestämmas af Sänderna ensamt,
såsom tuli-, post-, chartasigillate- och bränvins
bevillninven, borde för ordningens skull, i likhet
med den allmänna bsvilningen, öfverlemmnas i
fullmäktiges i rikssäldskontoret vård, för att af
dem vidare hållas statsverket tillhanda, enligt
Kongl. M-j:t3 dispositioner. Detta förslag, hvil-
ket är i ful:konig öfverensstämmelse med gruad-
lagen, möttes al!tid af mycken bitterhet från de
gamla systemet, som icke tyckte om satt pengarna
lå.o under någon sådsn der serskild vård och der-
före gick äfven förslaget omkull hos majoriteterna
i Adeln och Presteståndet, fastän det bifölis i de båda