konkursens början upplupen är, ej för längre tic
än tre år. Ar fast egendom inteeknad för flere
fordringar, och räcker den ej till för alla, hafve
den, som äldre inteckning eger, företräde. Sedar
tages omyndigs fordran i hufvudstod och ränta
till betalningsdagen, kos föräldrar och förmyndare
ut. Aro förmynderskap flere, egen de omyndige
sig emellan lika rätt. Derefter skola, utan för-
månsrätt sig emellan, gäldas: kyrkors, fattigkas-
sors och socknemegasins fordringar hos deras fö-
reståndare: kronans, städers och allmänna af Ko-
oungen stadfåstade kassors, penningeverks och in-
rättningars fordringar hos de tjenstemän, som äro
satte att deras ipkomster uppbära, för hvad af
sådan uppbörd hos dem innestår: så ock enskil-
des fordringar hos embets- eller tjenstemän, för
egendom, som desse, i och för embete eller tjenst,
emottagit.n
Tillika föreslår K.7M., att, såsom en följd af
lenna lagförändring och till förtydligande af 2 S
17 Kap. Handelsbalken, förklaras måtte: att hvad
sistnämnde lagrum innehåller om faddergåfva, som
ir förvardlad och ej i behåll, icke må lämpas
ill den händelse, då omyndig för sådan fadder-
våfva ezer fordran hoa föräldrar eller förmyndare,
hvilket fallj efter hvad ofvanför om omyndigs
ordran i allmänhet är sagdt, skall förfaras; äf-
vensom att, på det öfverförmyndare och andra
vederbörande må eza erforderligt rådrum, att vid-
aga de försigtighetsmått, som, med anledning af
frågavarande lagförändring, kunna anses nödige,
lensamma icke må blifva gällande i de konkurs-
Her förmånstvister, som bos vederbörande em-
etsverk redan äro, eller under loppet af första
ret efter de år då den nya författningen blifver
itfärdad, göras anhängige.n
Utskottet har tillstyrkt, ptt, derest Höglofl.
Udd. och Adeln medgifver, det den förmånsrätt,
rälsemän för närvarande ega för fordringar bos
leras uppbördsmän, må upphöra, Kongl. Maj:!si-
rågavarande nådiga proposition måtte a! Rikets
tänder bifallas
JE 16, Batänkande i anledning af väcit mo-
ion, angående ändring i straffbestämmelsen för
rest, som viger den, hvilken ej uppnått den å!-
er, som fordras för äktenskaps irgåenden. Kon-
raktsprostea Helea hade väckt motion att straffat
embetsförlust) för prest, sam betråides med sådan
igsel, måtte lindras till varning eller suspension,
Her slutligen afsäitning, men utskottet har hem-
tällt: att prosten Heas omörmälda raotion
cke må till någon åtgärd föranleda.n
