sina embeten och andra tillsuttes, hvilka helt och hållet upphäfde statsiörfattningen. De öfriga måste aflägga trooch huldhetsed -till regeringen, och äfven på hedersorå försäkra, att de voro fria från all medbrottslighet. Beslutet var imeålertid svårt att verkställa; de liberala utvecklade härvid bela sin öfverlägsenbet, och visade, att det vore en kränkning af sjellva den nya författningens bud ätt fordra en sådan ranings-eda afläggande, samt att man derigenom usurperade domarekallet. Till och med en af motpartiets män yttrade betydelsefullt: Vi återropa alltid författningen, men kränka den hvarje ögonblick; om vi vilja att den skall vinna aktning, skola vi först efterföja der. De båda andlige, som enligt författningen sitta i rådet, biskop de Preux och chorherren de Rivsz, uppfyllde af hat och bämndbegär, geaomdrefvo det oaktadt beslutet. Sjelive de två nyvalde ledamöterna från Martinach, BP. Tarrent och Parvex, ville blott under vissa vilkor medgifva säte och stämma i rådet åt dessa Caristi tjenare, hvilka exdast åsyftade att inveckla alla Liberala i en ändlös process; och ehuru de ej kunde genomdrifva sin plan, uppnådde de imedlertid så vidt sin afsigt, att den närvarande tillitelsen för dem att sitta istora rådet ej skulle befria dert från, att framdeles: kunna försättas i acnklagelsetillständ. Derpå företogs frågan om statsförfattningens revision. Iansn likväl statsrådet utarbetade utkaset till denna, föregick en öfverläggning med biskopen. och rasa ken antaga att denne, genom sin irflytelse, ledde hela revisionen. Blott i få punkter wisade statsrådet en visssjelfständighet; men under diskussionen i störa rådet måste äfven den vika för den ondliga öfvervigten Vid förändringen syntes man utgå från två synpunkter: 4) böjelsan för den gamla feodalismen och oligarkien, bviika genom 4839 års författning lyckligt hade biifvit öfvervunna; 2) säkerhet och utvidgning af presterskapets immuniteter och förmånsrättigheter. I sjaifva verket hade preiterskapet äfven hittills vjulit af dessa förmåner; men de liberala hade bekämpat dem, och detta hade ätven blifvit ett hufvudskäl till reaktionen. Detta Parti ville att allmäncna undervisningssystemet säulle blifva statens sek; men genom revisionsartiklarna över!emmas bela uppfostran i kyrkans händer. Referendum (olkets veto emot lagarna) skall blott kuana utövas af boörgarne vid frågor om fisanslagarna och militär-utstrifningen; men vid alla andra lagfrågor kan det endast utöfvas af de deputerade från församlingarna. Denna ändring kunde under andra omständigheier gälla som ett framskridande, men i Wallis leder den till herravälde öfver bönderna. i Dat är egentligen öfver den andra af dessa två puukter, som jag utörligare vill berätta. Den 51 Augusti började diskussionen i stora rådet öfver författningsrevisionen. Straxt vid andra artike!n, hvilken säger: ,blott den romerskt-apostolisktkatholska kyrkan utöfvar en offentlig gudstjenstn, åstadkom en lång och märkvärdig a!handling. Satsrådet bade bibehållit denna artikel; men en del af stora rådets kommission ville utstryka ordet noffentlig,, så att den enskilda gudstjensten för ungefår 300 protestanter, till största delen schweitzare från andra komtoner, hvilken bittills j tysthet blifvit tolererad, hädanefter skulle såsom otillåten förfö!jas. Deremot upphäfde sig de liberala och till och med en del ai de konservativa. Den o5ildade och räd Josse (cHef vid mördandet i Trien!) predikade den mörkaste intolerans, och de bege andlige, biskopen och chorherren, instämda med honom. Berge uppställde den läran: Katbolska religionen utgår från den grundsats, att den är allena saliggörande, och kan följaktligen ej tillåta någon annam religioasutöfeing. — Protestantiska religionen, deremot, kap ej anse sig för den enda sanna, och kan derföre ej förbjuda utöfningen af katholska gudsijenstenn. Med. denna mörka sofism skulle de liberalas åberopande på toleransen med katholikernas religionsutöfsing i de reformerta kantonerna nedersiås. Midt under diskussionen inlemnades en böneskrit från de reformerta, hvari de begärde tillåtelse att i sina hus få hålla gudstjenst och att få jordfästas på kyrkogårdarne, samt anmärkte, att dessa religiösa välgerningar voro katholikerna medgifna i protestentiska kantonerna Bern, Basel, Zurich, Waadt, Genf ete. och att tillooch med detta var tillåtet för de reiormerta i kantonerna Lvzern och Solothurn. Dessa anspråk på en örasesidig tolerans bisfvo utan all verkan, på dessa hårdnackade zeloter; ja, eborherren de Rivaz tog deraf anledning till en hbatiull digression öfver en föregifven hemlig plan af de reformerta, att göra hela kanton. Wallis protestantisk: ett förtal af hvilket detta parti betjenor sig vid hvarje tillfälle, för att på nytt väcka fanatismen mot protestanterna. Med stor pluralitet borttogs ordet ä