det; jag kunde det så mycket mer, som mir
sqvadron b.ef inqvarterad helt nära staden.
En längre tid gick förbi, innan Isabella talade
om den ohygsliga hävdelse, hvarom jag så gerns
vile ha upplysning. Andtlisen, efter tre veckor:
förlopp, stack hon ett tjockt bref i mina hand
det var af följande innehåll:
Min tant, den misstänksamma och hägmndgirige
donaa Uriea, bade upptickt den förbiadelse som
rådde mellan er och mig. Emedan hon bir et
outsiäckligt hat tll hvarja utlänning, som bekri
gade elier underkufvade vårt fädernesland, skull
hon naturligtvis bi ursinnig, när hon kom ur
derfund med vår hemliga brefvexlinz. Hoa ble
det ock; hon öfverhopade mig med da grymma
p 2 förebråeiser.
;Men, utan att jag visste ordet af, blef hor
vänligare, talade mindre skarpt om vårt förbål-
lande och slutade med att gilla det. Och då hon
uti ert sista bref, som boa tvang mig att wvisi
henne, läste er bön om en hemlig sammankoms
med mig, biföll hon cen, till min stora förundran
bealide mig att bevilja er önskan och utvalde
den vid stadsporten beägna, isolerade trädgården
der jag kunde få tala med er utan vittnen
On den der utlinningen hör redliga afsigter med
dig, mitt barn, tillade hon mad hånleende, uch
han kan, medelst piltiga dokumenter, bevisa att
han är förmögen och härstammar af god adel, så
skall jag icke ha rågot. emot din förening me;
honom, såvida din far gillar den.
Men vid det tigerleende, som sväfvade krin;
hennes läppar, slog mig en hemsk aniog; den be,
drog mig icke heller : den grymma hade ett an:
slag mot ert lif.