det; jag kunde det så mycket mer, som mir sqvadron b.ef inqvarterad helt nära staden. En längre tid gick förbi, innan Isabella talade om den ohygsliga hävdelse, hvarom jag så gerns vile ha upplysning. Andtlisen, efter tre veckor: förlopp, stack hon ett tjockt bref i mina hand det var af följande innehåll: Min tant, den misstänksamma och hägmndgirige donaa Uriea, bade upptickt den förbiadelse som rådde mellan er och mig. Emedan hon bir et outsiäckligt hat tll hvarja utlänning, som bekri gade elier underkufvade vårt fädernesland, skull hon naturligtvis bi ursinnig, när hon kom ur derfund med vår hemliga brefvexlinz. Hoa ble det ock; hon öfverhopade mig med da grymma p 2 förebråeiser. ;Men, utan att jag visste ordet af, blef hor vänligare, talade mindre skarpt om vårt förbållande och slutade med att gilla det. Och då hon uti ert sista bref, som boa tvang mig att wvisi henne, läste er bön om en hemlig sammankoms med mig, biföll hon cen, till min stora förundran bealide mig att bevilja er önskan och utvalde den vid stadsporten beägna, isolerade trädgården der jag kunde få tala med er utan vittnen On den der utlinningen hör redliga afsigter med dig, mitt barn, tillade hon mad hånleende, uch han kan, medelst piltiga dokumenter, bevisa att han är förmögen och härstammar af god adel, så skall jag icke ha rågot. emot din förening me; honom, såvida din far gillar den. Men vid det tigerleende, som sväfvade krin; hennes läppar, slog mig en hemsk aniog; den be, drog mig icke heller : den grymma hade ett an: slag mot ert lif.