SPIONEN.
BERÄTTELSE AF ÅA. VON SCHADEN.
Bland mina kamreter ansågs jag för den mun-
traste, lefnadsgladaste menniska, ty jag bibehöll,
under den ojröglizaste bivuak i Spanien, der det
för ea tysk msge fanns ingenting att äta, ett god!
lynne, samt ett fint viderkorn, hvarmedelst jag
fjerran ifrån uppvädrade allt hvad som i något
afseende kunde komma truppen till godo.
Derjemte var jag en ansedd person, nemtigen
adjatent vid ett westfaliskt regemente, som skulle
bjelpa till att: qvarhålla konung Joseph på dess
vacklande thron.
Etter många besvärliga marcher och fiktgingar,
blefvo vi ändiligen vänligt emott:gna i den lilla
stadea Setadeliu, ungefär fyra milfrån Barcelona,
hvarest vi hade tilälle att heimta oss från våra
strapatser i gucrilia-krigen, hvilka helt och hål-
let medtagit våra krafter.
Större delen af den stadens invånsre syntes
vara stämda för den nya konungen, och då vi
icke voro Fransimän, furno vi ett temligt vänligt
emottagande, sådant man kan vänta af belägrade
Spanjorer. Det vill säga: vi erhöllo tak öfver
hufvudet, sängar, Ola potrida, Riso Arosto, ka-
stanjer, oliver, gröna pepparskidor, rödskimrande
tomados och dylikt, som för en westfalisk mage
just icke var det anzenämaste. Aven erböllo vi,
efter månzet k-aftigt ord, en och apnan butelj vin.
Men en treflig värd, värdinna eller vänlig och
välvillig tjensteande afbördes eller syntes alldeles
icke.
En gammal karl bar in frukost, middag och
qsällsvard. Ionan han satte maten på bordet,
smakade han den sltid sjelf, för att öfvertyga
oss att dea ej var förgitad. För öfrigt bekym-
rade ingen sig ora 032. -
Sillskaper och sammankoraster funnos ej i sta-
den, ännu mindre assembiter, baler och andra
nöjen. Icke en gång en mearionett-leater fick man
der se, ej ens höra ett positif