Hr Troil, E., ansåg Utskottet, då det begagnat hans motion såsom grunder för sitt betänkande, hafva stympat densamma så, att, som den nu vore framställd, nödgades han rösta emot densamma. Hr von Hartmansdorff stridde för bibehållandet af det gamla daner och talade om svårigheten att införa det nya blånd allmogen, äfvensom i kamerala räkenskaperna. Han ansåg det häradsskrifvarne, i händelse af decimalsystemets antagande, skulle, om de hittills begått fel :i additioo, då begå många flera i division. Han yttrade mycken förkärlek för tolfvan eller dussintale och uppgjorde en historik öfver detsammas användande snart sagdti allt, samt uppsökte dess ursprung ända ifrån mythen, åberopande Odin med sina tolf asar, m. m. På allt detta replikerades han af Hr Lefrån, som dock började med att förklara sina ledsnad öfver att i denna fråga nödgas vara af olika mening med den värde talare, med hvilken nan eljest alltid delade samma tänka. Han ansåg att man ej borde hemta sitt omdöme i sådana saker ifrån mythen, utan ifrån kulturen; Hr Rosenblad, B., yrkade varmt decimalens antagande, så ock Hr general-majoren af Akrell. Afven friherre Döbeln, Napoleon, ordade mycket om Isaken, men afbröts ofta af uttryck af munterhet. I Ref. hörde icke mera af hans yttrande, än att han i stället för cent, ville gifva skiljemyntet benämningen hundring. I eftermiddagens plenum upplästes och remitterades de Kongl. propositionerne. Banko-Utskottets memorial M 46, med bifall till fortfarande utgifvande af skillingssedlarne, antogs. Riddarhus-Utskottets memorial :om val af suppleanter i Utskotten -linom Ridd. och Adeln redan för denna riksdag, blef efter en långvarig, tråkig och hårdnackad diskussion, tiden förnämligast fördes af det konservativa partiet r I sing emellan: grefve Anton Gyldenstolpe, samt grefve YI Wrangel, T., voro emot detsamma, såsom stridande 1 jemot Riddarhus-ordningen. För detsamma talade -I friherre Jakos Cederström, friherre Nils Palmstjerna, landshöfdingen grefve Horn, samt Hr von Hartmansdor ff. Märkligast var docx grefve Horns yttrande, hvilken .ansåg Ridd. och Adelnp böra alltid hafva sina Ut; I skotts-ledamöter fulltaliga, och ansåg det synnerligast vigtigt vid denna riksdag, af skäl dem han icke trodde sig behöfva upprepa. Ja detvore, yttrade han, I framför allt nödvändigt vid förstärkta Utskotten, att Tsuppleanterne vore inom dörren, ifall någon af ledaJ möterne ginge utom densamma, för att intaga platsen. . Vid -voteringens början hade landtmarskalken, i lanseendae till ena påkommen opasslighet, lemnat klubban åt H. E. grefve Lövenbjelm. — Hos Presteståndet vann Kongl. Moj:ts skrifvelse om bildande af ett nationalmuseum mångas bifall. Företaget förordades af prosten Lignell, doktor Reuterdahl och professor Wahlberg, i hvilkens skrifiligen affattåde anförande flera inståmde, samt af doktor Wallin och-biskop Agardh; hvaremot prosten Säve hemställde, om ej den föreslagna byggnadskostnaden (500,000 Rdr) öfverstege nationens krafter, och åberopade biskop Agards mörka tafla. Ståndet borde icke för rärvarande tillstyrka bifall till förslaget, då nationen befinner sig i trångmål för andra, lika vigtiga, kanske vigtigare angelägenheter. I samma syftning talade prosten Sandb.rg. : I anledning af BankoUtskpttets betänkande M 15, angående ett förändradt myntsystem, yttrade sig å ena sidan Hrr Lignell, Lundblad, Hallbäck, Björkman, Odmann, Fries, Sandberg, m. fl., mot betänkandet. Å andra sidan talade för bifall, dock med åtskilliga modifikationer, Hrr Agardh, Elfström, Gumelius, Lyth, Ekstrand, Thuden, Selander, m. fl. — En talare förmenade att förslaget vore uppgjordt efter franska mönster; en annan försäkrade det vara uppgjordt efter ryska. Myatbenämningen Cent klandrades. Prosten Gumeius yttrade härom, att man, i stället för detta utländska ord, kunde göra en sammandragning af det svenska hundrade, och benämna skiljemynten-hundar ; större och mindre. — Några yrkade afslag å betänkandet; flere talade för återremiss, hvilken också, såsom vi redan nämnt, bifölls. — Rörande samma BankoUtskottets betinkande förekom hos Borgareståndet, såsom wi i Lördagsbladet nämnde, en längre disknssion, hvarför vi nu i korthet redogöra. He Langenberg uppläste först ett skriftligt anförando, deruti han, med åberopande af Hr Skogmans motion och anmärkningar emot decimalsystemet, yrkade på en återremiss af betänkandet. Hr Eklund hade derefter ett likaledes skriftligt anförande, hvari åberopades yttrandet af förra riksdagens BankoUtskott. Talaren fann decimalsystemets införande olämpligt i vårt land, samt önskade återremiss, och att Utskottet måtte inkomma med ett likadant förslag, som vid sista riksdagen. Hr Lindström från Götheborg unpläste äfven ett anförande emot betänkandet. Hr Lagergren yttrade sig derefter muntligen, och instämde i Hr De Mares reservation. Talaren ön:kade enhet uti räknesättet, att Riksdalern skulle delas i skillingar och desse i styfver, i stället för runstyckep, om så sko kunde. Aberopade emot decimalsystemet, att, ehuru detta varit länge infördt i Frankrike, och det vidj böter är förbudet: att begagna annat räknesätt i böcker och räkningar, man likväl aldrig i dagligt tal fick höra annat än sous, i stället för centimer. Dussinräkningen allmänt något antagen bland hela dona germanniska stammen, då decimalräkningen härledde sig från Romarne eller orientalska folken; talaren ansåg det vara en omöjlighet att tillämpa decimalräkningen inom kameralväsendet, eller derigenom, vid närvarande bråkberäkningar, uttrycka ett exakt förhållande. Flere iostämde. Hr Schartau trodda, att den föreslagna förändringen endast skulle komma räknekarlar til godo, och att dessa nog reda sig derförutan i alla fall; man måste se på hvad nytta den stora massan kunde hafva deraf. Då man erinrade sig huru fastrotade gamla vanor vore, och att i vissa trakter man ännu räknade daler och öre, vore väl icke så synnerlig vinst af det nya systemet att förmoda. Talaren ansåg icke skäligt att skillingssedlarne invexlades eler-att skiljemyntet ompräglades: önskade, att ordet species fortfarande på sedlarne skulle utsättas. He Mechet ville att betänkandet nu skulla föredragas punktvis, hvilket afslogs. Hr Gråå talade äfven för återremiss och bibehållande af riksdalersbenämningen. Hr Fahlhöm hade icke varit närvarande i Utskottet då lenna fråga afgjordes. Hr Foenander redogjorde för le skäl, hvarför herrar Skogman och Gripenstedt sing racservatinnaer ÅAkharanat ipba hlifolt antamna Jan