SETS ER PES IRAS OMM DSMESTAASASSS Fre Ten re
nyttfödelsen af det folk, söm med så gränslöst
förtroende lagt sin framtid i bans händer. Han
sökte sitt värn och sin trygghet hos aristokratien
och byråkrateroe, i stället att söka det i ett sty-
relsesystem, som lika omfattade och omhuldade
alla klasser i samhället. Carl Johan blef, oaktadt
sin kraftfulla nåtur, oaktadt sin afvundsjuka omj
maik:en, en Konung, som i betydlig mån leddes!
af andräj och aristokratiens verktyg att länka ho-)
nom efter siva alsiger, sx2 fördelar, bief grefve
Brahe, Uian tvilfvel ansåg Carl Jchan, då han
gjorde förste ädlingen i riket till sin förtrocne
och ti!l utdelare af konungamaktens ynnestbevis,
att ban derigenom både lemmnade aristokratien en
borgan för sia omvårdnad om dess interessen och
fördelar, och på samma gång i Brohe hade en
underpanit för aristokratiens trohet. Det är no-
toriskt, och kan af intet politiskt taskspeleri nu-
mera bortblandas, att grefve Brahe var den per-
son, som i nära 20 år disponerade om statens
embetea och tjenster, både bögre och lägre, och
huru hau gjort det, ligger för en dag. Aldrig har:
börd, rikedom, slägtskap eller gunst hos favoriten
eller deaves favoriter, med xaera höjdt och stolt
hufvud gått att intaga statens äreställen eller in-
drägtiga befattningar, än under den tid, grefve
Broh2 ver ett slags vieekonung här i landet.
Mycken medelmått?, mycken oduglighet står hosi:
honom i !förbindelse för sin lycka; men att staten :
och dest allmänna skulle stå i förbindelse boös en
man, som spridt desorganisation och slapphet in-
om hela förvaltningen, genom det bruk han gjort
at sist inflytande att framdraga medelmåittiga el-
ler eländiga subjekter, det är i sanning något för
mycket begärdt. Det är ett factum, som ej skall
kunna föraekas af de ännu lefvande personer,
hvilka utgjorde Carl Johans omgifning på den ti-
dea, alt redan så lingt tillbaka som 4824 var
det allmänna jargonen på hofvet och bland den
högre militären, att, då något söktes hos Konun-
gen, sägs: lala bara med grefve Brahen. Dessa
få ord innehålla volymer af Sveriges sednaste hi-
storia: vi hade ett favoritvä!de 1 hela dess vidd.
I täflande fart skyndade lycksökarnes stora skara
till det öppnade tempel i vestra flygeln på Stock-
bolms slott, der lyckans gudinna genom grefve
Brahe utdelade sina håfvor. Der, i gunstlingens
och gardeschefens salonger, söktes biskopskräklor,
pastorater, domsagor och civila embeten; der träng-
des alla dagar kaftaner och sporrar med hvaran-
dra; der utskitades, Gud vet efter hvilka grun-
der, nådebevis och statens emolumenter; men pål
den allt mer Och mer aftagande dugligheten och
skickligheten inom embetsmannakorpsen, syntes
åtminstone tydligt, att förtjensten ofta gått lottlös!-
vid utdelningen.
Man måste väl medge, att ett dylikt slum-
pande med ett lands embeten och tjenster icke i
och för sig gör den till en stor man, som der-
med befattar sig. Det vore dock möjligt, att
han i någon annan rigtning af verksamhet visat!
öfvervägande snille, själskraft och talanger, och
derigenom försonat hvad ärelystnaden och makt-!
begäret kommit honom stt fela emot staten och
det allmänna i en riktning.
Grefve Brahes ezentliga yrke var krigarens,
och han förestod nära 42 år, såsom tjenstgörande
generaladjutant för armeen, den delen af krigs-
väsendet, som omfattar armeens instruktion och
tjenstbarhet samt ordnandet af landets försvars-
plan i dess helhet. Det är obestridligt, att under
Carl Johans regering mycket blifvit gjordt för kri-
garens bildning här i landet, och att detta stånd
betydligt höjt sig öfver den ståndpunkt, det in-
nehade för 30 år sedan. Att någondel af för-
tjensten i detta hänseende tillkommer -grefve
Brahe, vore obilligt att förneka; men man bör
Härvid ej förgäta, att han egentligen blott fort-
satte hvad som var börjadt, dels af hans före-
trädare, grefve Björnsjerna. dels af den om ar-
tilleriläroverket så högt förtjente general Cardell.
Att mycket ännu målte återstå i afseende på ett
ändamålsenligare ordnande af vårt försvarsverk,
hvilket ej kunnat tillväg2bringas under grefve
Brahes förvaltning, kan slutas deraf, att bland
hufvudföremålen för den urtima riksdag, H. M.
Konungen i sitt tal på rikssalen den 20 sistlidne
Juni förmälte sig vara sinnad att snart åter sam-
mankalla, uttryckligen nämndes försvarsverkets
fullkomligare ordnanden
I afseende på befordringsväsendet inom armåen,
synnerligast inom de högre befälsgraderna, lider
det intet tvifvel, att ju denna gren af förvalt-
ningen bär samma spår efter favoritväldets in-
flytande, som grefve Brahe lemnat efter sig öf-
verallt inom den öfriga .embetsmannahierarkien.
Grefve Brahe var aldrig i tillfälle, att i något
befäl möta Sverges fiender på stridsfältet. Vi
tvifla icke ett ögonblick; att han ju der skulle
hafva visat det mod och den tapperhet, som gått i
arf bland krigarne inom hans ätt. Men då det
skulle fordras en grad af oförsynthet till och med
större än den, råan hittills sett i bemödandet ått
åt grefve Brahe skapa en inbillad storhet, för att
på allvar framställa några anspråk för honom på
anförarens ära, så lemna vi billigt detta ämne
helt och hållet å sido. :
I beskickningar till. utländska hof användes
grefve Brahe flere gånger af Carl Johan. Der
kunde således möjligen hafva varit ett fält för
diplomaten, att inlägga stora förtjenster om fåder-
neslandet. Det är likvisst allmänt kändt, att alla
grefve Brahes beskickningar haft till föremål att
komplimentera eller : lyckönska, uppdrag, dem
han utan tvifvel afbördat sig med all den värdig-