det framställda förslaget att tillvägabringa denna genom förhöjda införselstullafgifter å arrack, konjak, rumm, vin, kaffe, socker och tobak, ansett den böra hämtas från förhållandet emellan tulluppbörden och tolagsmedlen under sednaste tiden. I detta hänseende har K. M. inhämtat, att dåJför nästlidet år 4843 uppbörden för tullmedel utgjort 3 706,909 rdr, bar tolagsuppbörden uppgått till 374,403 rdr eller omkring 40 proc. a! :tulluppbörden. Med anledning häraf föreslår Kgl. M:t, att 40 procent af tullafgifterna för så väl ickommande som utgående varor börå under benämning af tolagsersältning genom tullkamrarne uppbäras ock redovisas Denna reglerisg skulle likväl endast gälla för en tidrymd af fem år, och ersättning framdeles bestämmas för hvarje Qvirqvennium. 4) Kongl. Maj:ts skrifvelse angående båtsmansroteringen. i Kongl. Maj:t tillkännagifver, att K. M. ännu icke är i tillfälle att till Riksens Ständer öfverlemna längderne öfver den tillökta båtsmansroteringen i Stockholm, Gottlands, Södermanlands, Upsala, Östergötblands, Elfsborgs, Calmar, Blekinge, VesterNorrlands. Götheborgs och Bohus samt Gefleborgs Län; hvarjemte K. M:t tillkännagifvit, att roteringsverket för Hallands län ännu icke blifvit af K. M:t faststäldt, utan att K. M:ts befallningshafvande i nämnde Län erhållit befallning att omskrifva de för nämnde Län upprättade roteringslängderna, med iakttagande af åtskilliga a! K. M:t förordnade rättelser. 3) Proposition angående fri upplåtelse af 4101 kronoholmar i Bohusläns skärgård. Enär dessa holmars utarrendering eller försäljniog till skatta lemnaade en så högst ringa inkomst (för 26 dylika var nemligen endast bjudet 2 rår 533 sk. 4 ret årlig ränta, och för 40 utarrönderade betaltes 3 rdr 53 sk. b:ko) må tills vidare upplåtas: till fritt och allmänt begagnando af hvarje Svensk nndersåte, utan någon afgift derför till kronan samt under iakttagande att sådant i Jordeboken behörigen anmärkes. — KE UTSKOTTS-UTLATANDEN. I anledning af Kongl. propositionen att den så kallade Ollongälden, en afgift, som inom Halland, Skåne och Blekinge blifvit för kronoskogarnes begagnande under ollontiden erlagd, men upphört, sedav inga kronoskogar mera finnas inom de två sistnämnde provinserna, äfven måtte för Hallands län upphöra, då den sällan och på sistförflutne 25 år blott två gånger kunnat till obetydliga belopp debiteras; har StatsUtskottet tillstyrkt Rikets Stärder bifalla, att denna uppbörd må, ifrån och med nästa år, helt och hållet inställas. Äfven har StatsUtskottet, i anledning af Kongl. propositionen om uppbäfvande af den så kallade hem.mansskatten i Bohus län, som alltsedan provinsen hörde under Norge, der uttagits af husmän och strandsittare, upplyst: att denna skatt, som saknar motsvarighet i rikets öfriga provinser, icke är förenlig med de stadganden, åren 14731 och 4740 blifvit meddelade angående nyodlingars befrielse från skatts utgörande; att den icke bestämmes genom ordentlig skattläggning, utan hufvudsakligen beror af godtycke; och dessutom, så obetydlig den är, icke erlägges öfverallt i provinsen, m. m. Utskottet har derföre tillstyrkt bifall till propositionen, så att den så kallade husmansskatten i Bohus län, eller den del af sölvskatten, som erlägges af husmän och strandsittare, må ifrån nästkommande års början belt och hållet upphöra; dock utan att härigenom någon rubbning sker uti den ränta, som utgår af sjelfva hemmanen, å hvilkas ägor nämnde -husmän eller strandsittare äro boende. I anledning af motioner från Borgsreoch Bondestånden, och med afseende på den ofördelaktiga ställning, hvaruti Svenska tackjernstillverkningen för nirvarsnde sig befinner; samt då tackjernsproducesten i allmänhet är underkastad en vida drygare beskattning, än den stångjernstillverkningen måste vidtännas; har Stats-Utskottet hemställt: att Rikets Ständer för denna del måtte medgifve, att den för tackjernstillverkningen till statsverket utgående fiondeafgift må, från och med nästkommande år 4843, intill dess den vid nästa riksdag blifvande statsreglering träder i verkställighet, erläggas med hälften af det belopp, hvartill. samma algift, efter de på särskilda orter gällande grunder, för närvarande utgöres; och att i händelse af bifall härtill, Rikeis Ständers beslut till Kongl Maj:ts nådiga sanktion i underdånighet anmäler. . I anledning af väckt fråga om de ibland stätsverkets ordinarie inkomster upptagne gerningsörens unphörande: en skatt, som sedan äldre tider tillbaka erlagts med en daler eller 46 sk. Bko af hvarje å landet bosatt gerningsman eller sockenhandtverkare, och af hvilken afgift vissa bland riket: städer, dels enligt orivilegiers lydelse, dels genom Kongl. resolutionen; Då städernas besvär af år 1731, åtojutit serskilda andelar; har StatsUtskottet föreslagit: att Rikets S:änder måtte hos Kongl. Msj:t underd. inhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande och sedan i behörig ordning utredt blifvit, dels hvilka städer äga laglig rätt till uppbärande af andelar utaf de så kallade gerningsören, samt efer hvilka grunder dessa andelar nu till städerna utJå, dels ock huruvida statsverket kunde godtgöras nedelst förhöjning uti den af gerningsmän och soccenhandtverkare på landet utgående bevillning, vid lästinstundande riksdag i ämnet aflåta nådig propoition, och dervid tillika i nåder föreslå det sätt, varpå, i händelse gerningsören skulle såsom ordinarie nkomsttitel försviona, vederbörande städer må hållas kadeslösa, för hvad de i följd häraf komme att örlora. I riksstaten har denna statsinkomst högst beräknats ill 4700 Rdr Bko. Av ri —— ERAN