SETS ER PES IRAS OMM DSMESTAASASSS Fre Ten re nyttfödelsen af det folk, söm med så gränslöst förtroende lagt sin framtid i bans händer. Han sökte sitt värn och sin trygghet hos aristokratien och byråkrateroe, i stället att söka det i ett styrelsesystem, som lika omfattade och omhuldade alla klasser i samhället. Carl Johan blef, oaktadt sin kraftfulla nåtur, oaktadt sin afvundsjuka omj maik:en, en Konung, som i betydlig mån leddes! af andräj och aristokratiens verktyg att länka ho-) nom efter siva alsiger, sx2 fördelar, bief grefve Brahe, Uian tvilfvel ansåg Carl Jchan, då han gjorde förste ädlingen i riket till sin förtrocne och ti!l utdelare af konungamaktens ynnestbevis, att ban derigenom både lemmnade aristokratien en borgan för sia omvårdnad om dess interessen och fördelar, och på samma gång i Brohe hade en underpanit för aristokratiens trohet. Det är notoriskt, och kan af intet politiskt taskspeleri numera bortblandas, att grefve Brahe var den person, som i nära 20 år disponerade om statens embetea och tjenster, både bögre och lägre, och huru hau gjort det, ligger för en dag. Aldrig har: börd, rikedom, slägtskap eller gunst hos favoriten eller deaves favoriter, med xaera höjdt och stolt hufvud gått att intaga statens äreställen eller indrägtiga befattningar, än under den tid, grefve Broh2 ver ett slags vieekonung här i landet. Mycken medelmått?, mycken oduglighet står hosi: honom i !förbindelse för sin lycka; men att staten : och dest allmänna skulle stå i förbindelse boös en man, som spridt desorganisation och slapphet inom hela förvaltningen, genom det bruk han gjort at sist inflytande att framdraga medelmåittiga eller eländiga subjekter, det är i sanning något för mycket begärdt. Det är ett factum, som ej skall kunna föraekas af de ännu lefvande personer, hvilka utgjorde Carl Johans omgifning på den tidea, alt redan så lingt tillbaka som 4824 var det allmänna jargonen på hofvet och bland den högre militären, att, då något söktes hos Konungen, sägs: lala bara med grefve Brahen. Dessa få ord innehålla volymer af Sveriges sednaste historia: vi hade ett favoritvä!de 1 hela dess vidd. I täflande fart skyndade lycksökarnes stora skara till det öppnade tempel i vestra flygeln på Stockbolms slott, der lyckans gudinna genom grefve Brahe utdelade sina håfvor. Der, i gunstlingens och gardeschefens salonger, söktes biskopskräklor, pastorater, domsagor och civila embeten; der trängdes alla dagar kaftaner och sporrar med hvarandra; der utskitades, Gud vet efter hvilka grunder, nådebevis och statens emolumenter; men pål den allt mer Och mer aftagande dugligheten och skickligheten inom embetsmannakorpsen, syntes åtminstone tydligt, att förtjensten ofta gått lottlös!vid utdelningen. Man måste väl medge, att ett dylikt slumpande med ett lands embeten och tjenster icke i och för sig gör den till en stor man, som dermed befattar sig. Det vore dock möjligt, att han i någon annan rigtning af verksamhet visat! öfvervägande snille, själskraft och talanger, och derigenom försonat hvad ärelystnaden och makt-! begäret kommit honom stt fela emot staten och det allmänna i en riktning. Grefve Brahes ezentliga yrke var krigarens, och han förestod nära 42 år, såsom tjenstgörande generaladjutant för armeen, den delen af krigsväsendet, som omfattar armeens instruktion och tjenstbarhet samt ordnandet af landets försvarsplan i dess helhet. Det är obestridligt, att under Carl Johans regering mycket blifvit gjordt för krigarens bildning här i landet, och att detta stånd betydligt höjt sig öfver den ståndpunkt, det innehade för 30 år sedan. Att någondel af förtjensten i detta hänseende tillkommer -grefve Brahe, vore obilligt att förneka; men man bör Härvid ej förgäta, att han egentligen blott fortsatte hvad som var börjadt, dels af hans företrädare, grefve Björnsjerna. dels af den om artilleriläroverket så högt förtjente general Cardell. Att mycket ännu målte återstå i afseende på ett ändamålsenligare ordnande af vårt försvarsverk, hvilket ej kunnat tillväg2bringas under grefve Brahes förvaltning, kan slutas deraf, att bland hufvudföremålen för den urtima riksdag, H. M. Konungen i sitt tal på rikssalen den 20 sistlidne Juni förmälte sig vara sinnad att snart åter sammankalla, uttryckligen nämndes försvarsverkets fullkomligare ordnanden I afseende på befordringsväsendet inom armåen, synnerligast inom de högre befälsgraderna, lider det intet tvifvel, att ju denna gren af förvaltningen bär samma spår efter favoritväldets inflytande, som grefve Brahe lemnat efter sig öfverallt inom den öfriga .embetsmannahierarkien. Grefve Brahe var aldrig i tillfälle, att i något befäl möta Sverges fiender på stridsfältet. Vi tvifla icke ett ögonblick; att han ju der skulle hafva visat det mod och den tapperhet, som gått i arf bland krigarne inom hans ätt. Men då det skulle fordras en grad af oförsynthet till och med större än den, råan hittills sett i bemödandet ått åt grefve Brahe skapa en inbillad storhet, för att på allvar framställa några anspråk för honom på anförarens ära, så lemna vi billigt detta ämne helt och hållet å sido. : I beskickningar till. utländska hof användes grefve Brahe flere gånger af Carl Johan. Der kunde således möjligen hafva varit ett fält för diplomaten, att inlägga stora förtjenster om fåderneslandet. Det är likvisst allmänt kändt, att alla grefve Brahes beskickningar haft till föremål att komplimentera eller : lyckönska, uppdrag, dem han utan tvifvel afbördat sig med all den värdig