HVAR veta UtKVIA UL: dillCanpld. Det måste erkärnas att mängden, så väl af jordbrnkare som havdtverkare och de flssta röre!segrenar måste tilita lånta kapitaler, åtminstone i början, samt ett ganska få näringar kunna bära den ränta, som nu kallss laglig, för förlagskeapitaler; erär detta är ett obestrid igt förhåliande, så vore det högst oörsigtigt af lagstiftande makten, synnerligast i närvsrande svåra pennirgetid, att upphäfva en urgammal lag, som hindrar procenteriet att visa sig i öppen dag. Motionären har sagt, att pennirgen är en vara. som kan stiga och falla; detta är obestridligt, men viböra också besinna, att penningen är den egentliga varumätaren, och ju mera man bereder densamma möj!igheten att stiga och falla, desto större blifva omvexliogarpe i verupriserne, till stor skada för produceenterna, hvilka ofta derigerom lockas att spekulera, och vid de flesta tilälen göra förluster. Bättre vore det att söka förekomma penningevärdets omvexling, som mer än hittills kommer att variera, om räntan blir fri. Mingen iavänder, natt då det är hvarje producenrts rättighet, att låta sin vara gälla hvad den kan, bör ock pocningea hafva samma förmån; men om jag tror det vara statsmakternas skyldighet att tillse, det varumätaren icke må blifva den, som ensam drager vinsten af det allmännas möda, helst dess innebafvare eler Uspitalisten är den, som minst behöfver arbeta för att hafva sin utkomst. Jag tager äfven för afgjordt. att andra länders erfarenhet skall åberonas såsom skäl för motionen; för att vederlägga detta inkast, fordras vidlyftiga och säkra statistiska uppgifter, hvilka jag icke kan åstadkomma; men äfven dessa förutan, tror jag mig icke göra något misstag. då jag säger, ett förmögenheten, i proportioa af folkmängden, är mera jemnt fördelad i Sverig2, än i da flesta andra länder, och detta vill jag mycket tillskri:va det band, som legt hinder i vägen för kapitalisten, att göra sig rikare på den behöfvandes bekostnad. Om än detta skulle kunna teoretice vederläggas, så återstår dock, att Sverige ännu i mårcga fall saknar elementer, för alt i allo efterapa andra länder, och, upphäfvandet af den gamla lsg:n om bestämd ränta, väl skell skapa några millionärer, men också tusendetal tiggare. Motionären förmodar, att räntans frigifvande skall inlocka kepitater i landet,; bvad biir det väl för kapitalu? Jo. spekulanters penningar, som ligga förvarade till påkommande stora behof, och som blifsa uppsagde kort efter utlåningen, för att tilltvinga sig ändå högre ränta, hvilken måste beviljas, och såmedelst kommer både fsst och löst att förflyttas i utländsk hand. För mig är det oförklarligt, bvad slags rörelse stall bedrifvas här i landet, för att finna sin uträkniog vid, att beta!a den ränta, som skulle föranleda de handlanda att afbryta handela vid tillfäliga kopjunkturer, såsom motiovären supponerar. Uti ett annat riksstånd har nyligen motion förekommit om diskonträntans nedsättning och lånetidens förlängniog; vid första påseevde skulle man tycka, att detia står i strid med Hr Hjertas motion; men vid värmare gracskniog finner jag, att de äsa ett viset sammanhang, ty de medverka bida att öka den rites och minska den fattiges förmögenhet. Dskontrörelsen är och bör vara beräknad, såsom tillgång för tillfälliga spekulationer, som kunna bära en högre ränta; men om denna ränta pedsättes och lånetiden förlänges, så blifva dessa lån så förmånliga, att alla tillgångar snart bliva upptagne och då kommer den enskilde kapitalisten i tillfälle att tillhandahålla sina penningar emot en obegränsad ränta. Alla de kapitalister, som icke göra aseerde på det allmänna, skola troligen ogilla hvad jag nu yttrat; men ehuru detta intet innefattar några nya !edande upplysniogar, arhåller jag dock att detta må få åtölja remissen till Utskottet, som jag önskar måtte styrka till afslag å motionen. Grefve FRÖLIGH, D.: Motionären Hr Hjerta synes wid detta tilfålle hafva givit tillkänna, att hvad ban i deg uppläst egentligen kommer att anses såsom en motion, och att det som yttrades i förra plenum, till replik på Hr Hohenbausens motion, endast var ett yttrande, som borda åtfölja samma motion til Utskottet. Om så är, så torde Hr Hjertas motion få hvila på bordet; men i bändelsa densamma anses hafva legat en plenidag på bordet efter den muntligen väcktes uli det sista plenum, så anhåller jag om otdet, för at vidare få yttra mig, sedan Hr Hjerta upplyst buru härmed förbå!ler sig. Hr HJERTA, L.: Jag har affattat min motion uti termlig likhet med det anförande, som afgafs i dag ålta degar sedan. Skälet hiarföre jag nu omskrifvit densamma, är endast det, att herr riddarbussekreteraren önskat få den uppsatt uti en mera bestämd form, såsom motien; hvarvid jag jemväl tillåtit mig, med R. och Ad. tillstånd, den föränd:ingen, att begränsa förslaget sålunda, att räntans frigifvande icke borde få stricka sig till kapitaler, som äro uti fast egendom iatecknade på längre tid. Skulle R. och AJ. anse denna begränsning vara en anledning att ytterligare begära motionen på bordet, så viil jag visserligen icka sätta mig deremot, men skulle likväl tro, att någon längra betänketid för denna omständigbet icke behöfves, utan att da, som vilja göra anmärkningar mot motionen, alltförväl nu kunde framställa dem. Grefve FRÖLICGU: Efter den förklariog motionären pu afgifvit, afstår jag från mitt yrkande att mationen må låggas på bordet; men jag hemställer till motionsä en, om icke genom det vehikel, som han äger skilda disposition, motionen kunde blifva tillgän för dem, fom kunde vara hugade att ytterligare göra anmärknisgar dervid, hvilka anmärkninmera kuade åtölja till et Utskott, till hyilHe vy. HOHENHAUSEN, S.: I anledning af de anmärkningar vid mia motion, Som fir Hjerta nu uppläst, och dea motion, som han isammaahang dermed har agfvit, vill jag i största korthet ywura npågra ord. Hvad beträffsr bans anmärkningar emot den afmig väckte. motionen, som blifvit remitterad till BesvärsUiskottet, så skulle det leda till en vidlyftighet, som skullo gränsa till en föreläsning i statsbushållningsp, hvilken icke passade på detta rum. Det synes göra tillyilest, et dan af mig väckte motionen, ;kningar dervis, blifva läste äro något djupare kännare och för okunniga lönar det örelåsningar i ämnen af donna nner att det var med särdeles t, som jag afvaktade ait få höra den utveck