HVAR veta UtKVIA UL: dillCanpld.
Det måste erkärnas att mängden, så väl af jord-
brnkare som havdtverkare och de flssta röre!segrenar
måste tilita lånta kapitaler, åtminstone i början, samt
ett ganska få näringar kunna bära den ränta, som
nu kallss laglig, för förlagskeapitaler; erär detta är ett
obestrid igt förhåliande, så vore det högst oörsigtigt
af lagstiftande makten, synnerligast i närvsrande svåra
pennirgetid, att upphäfva en urgammal lag, som hin-
drar procenteriet att visa sig i öppen dag.
Motionären har sagt, att pennirgen är en vara.
som kan stiga och falla; detta är obestridligt, men
viböra också besinna, att penningen är den egentliga
varumätaren, och ju mera man bereder densamma
möj!igheten att stiga och falla, desto större blifva om-
vexliogarpe i verupriserne, till stor skada för produ-
ceenterna, hvilka ofta derigerom lockas att spekulera,
och vid de flesta tilälen göra förluster. Bättre vore
det att söka förekomma penningevärdets omvexling,
som mer än hittills kommer att variera, om räntan
blir fri.
Mingen iavänder, natt då det är hvarje producenrts
rättighet, att låta sin vara gälla hvad den kan, bör
ock pocningea hafva samma förmån; men om jag
tror det vara statsmakternas skyldighet att tillse, det
varumätaren icke må blifva den, som ensam drager
vinsten af det allmännas möda, helst dess innebaf-
vare eler Uspitalisten är den, som minst behöfver
arbeta för att hafva sin utkomst. Jag tager äfven för
afgjordt. att andra länders erfarenhet skall åberonas
såsom skäl för motionen; för att vederlägga detta in-
kast, fordras vidlyftiga och säkra statistiska uppgifter,
hvilka jag icke kan åstadkomma; men äfven dessa
förutan, tror jag mig icke göra något misstag. då jag
säger, ett förmögenheten, i proportioa af folkmäng-
den, är mera jemnt fördelad i Sverig2, än i da flesta
andra länder, och detta vill jag mycket tillskri:va det
band, som legt hinder i vägen för kapitalisten, att
göra sig rikare på den behöfvandes bekostnad. Om
än detta skulle kunna teoretice vederläggas, så åter-
står dock, att Sverige ännu i mårcga fall saknar ele-
menter, för alt i allo efterapa andra länder, och,
upphäfvandet af den gamla lsg:n om bestämd ränta,
väl skell skapa några millionärer, men också tusende-
tal tiggare.
Motionären förmodar, att räntans frigifvande skall
inlocka kepitater i landet,; bvad biir det väl för ka-
pitalu? Jo. spekulanters penningar, som ligga förva-
rade till påkommande stora behof, och som blifsa
uppsagde kort efter utlåningen, för att tilltvinga sig
ändå högre ränta, hvilken måste beviljas, och såme-
delst kommer både fsst och löst att förflyttas i ut-
ländsk hand. För mig är det oförklarligt, bvad slags
rörelse stall bedrifvas här i landet, för att finna sin
uträkniog vid, att beta!a den ränta, som skulle för-
anleda de handlanda att afbryta handela vid tillfä-
liga kopjunkturer, såsom motiovären supponerar. Uti
ett annat riksstånd har nyligen motion förekommit
om diskonträntans nedsättning och lånetidens för-
längniog; vid första påseevde skulle man tycka, att
detia står i strid med Hr Hjertas motion; men vid
värmare gracskniog finner jag, att de äsa ett viset
sammanhang, ty de medverka bida att öka den ri-
tes och minska den fattiges förmögenhet. Dskont-
rörelsen är och bör vara beräknad, såsom tillgång för
tillfälliga spekulationer, som kunna bära en högre
ränta; men om denna ränta pedsättes och lånetiden
förlänges, så blifva dessa lån så förmånliga, att alla
tillgångar snart bliva upptagne och då kommer den
enskilde kapitalisten i tillfälle att tillhandahålla sina
penningar emot en obegränsad ränta.
Alla de kapitalister, som icke göra aseerde på det
allmänna, skola troligen ogilla hvad jag nu yttrat;
men ehuru detta intet innefattar några nya !edande
upplysniogar, arhåller jag dock att detta må få åt-
ölja remissen till Utskottet, som jag önskar måtte
styrka till afslag å motionen.
Grefve FRÖLIGH, D.: Motionären Hr Hjerta sy-
nes wid detta tilfålle hafva givit tillkänna, att hvad
ban i deg uppläst egentligen kommer att anses så-
som en motion, och att det som yttrades i förra ple-
num, till replik på Hr Hohenbausens motion, endast
var ett yttrande, som borda åtfölja samma motion til
Utskottet. Om så är, så torde Hr Hjertas motion få
hvila på bordet; men i bändelsa densamma anses haf-
va legat en plenidag på bordet efter den muntligen
väcktes uli det sista plenum, så anhåller jag om ot-
det, för at vidare få yttra mig, sedan Hr Hjerta upp-
lyst buru härmed förbå!ler sig.
Hr HJERTA, L.: Jag har affattat min motion uti
termlig likhet med det anförande, som afgafs i dag
ålta degar sedan. Skälet hiarföre jag nu omskrifvit
densamma, är endast det, att herr riddarbussekrete-
raren önskat få den uppsatt uti en mera bestämd
form, såsom motien; hvarvid jag jemväl tillåtit mig,
med R. och Ad. tillstånd, den föränd:ingen, att be-
gränsa förslaget sålunda, att räntans frigifvande icke
borde få stricka sig till kapitaler, som äro uti
fast egendom iatecknade på längre tid. Skulle R.
och AJ. anse denna begränsning vara en anledning
att ytterligare begära motionen på bordet, så viil jag
visserligen icka sätta mig deremot, men skulle likväl
tro, att någon längra betänketid för denna omständig-
bet icke behöfves, utan att da, som vilja göra an-
märkningar mot motionen, alltförväl nu kunde fram-
ställa dem.
Grefve FRÖLICGU: Efter den förklariog motionä-
ren pu afgifvit, afstår jag från mitt yrkande att ma-
tionen må låggas på bordet; men jag hemställer till
motionsä en, om icke genom det vehikel, som han äger
skilda disposition, motionen kunde blifva
tillgän för dem, fom kunde vara hugade att ytter-
ligare göra anmärknisgar dervid, hvilka anmärknin-
mera kuade åtölja till et Utskott, till hyil-
He vy. HOHENHAUSEN, S.: I anledning af de
anmärkningar vid mia motion, Som fir Hjerta nu
uppläst, och dea motion, som han isammaahang der-
med har agfvit, vill jag i största korthet ywura npå-
gra ord.
Hvad beträffsr bans anmärkningar emot den afmig
väckte. motionen, som blifvit remitterad till Besvärs-
Uiskottet, så skulle det leda till en vidlyftighet, som
skullo gränsa till en föreläsning i statsbushållnings-
p, hvilken icke passade på detta rum. Det synes
göra tillyilest, et dan af mig väckte motionen,
;kningar dervis, blifva läste
äro något djupare kännare
och för okunniga lönar det
örelåsningar i ämnen af donna
nner att det var med särdeles
t, som jag afvaktade ait få höra den utveck-