alibi. Allmänna åklagaren anser. att man genast
kan låta kalla vittnena; imedlertid slutas med att
antaga hvad försvararne föreslegit, med förbebåll
att detta icke måtte bli ett medel att eludera
rättvisan.
Bletry. Jag vill icke eludera nå,on. Jag fruk-
tar ingen annan än Gud, ty jg är oskyldis. Re-
dan från första ögonblicket sade jag, att allt var
gruadadt på felaktigheter i denna affär. Det är
icke jig som begått brottet.
Domstolen afträder på en halftinma; vid dess
återkomst afkunnas följande beslut:
Alldenstuad det är en möjlighet att, ännu in-
nan. den presumerade tidea för sessionens upp-
häraode, låta inkalla till assisdomstolen de vitt-
nen som behöfva höras, för att ådaralägga det af
Bletry åberopade alibi; Uppskjuter domstoen
denna frågas a görande till sessionens sut.
Presidenten frågar Betry hvilka vittnen han
vill låta höra, och B try säger, att han vill upp-
gifva namn på 450 arbetare, com böra inkallas.
Hr Baillet. Man har blifvit underrättad om
elt faktum, som man för försvaret önskar bevisa
genom vittnen; dessa viltren bo i Colmar.
Presidenten. Fvad är det för ett fektum?
Hr Baillet. Det är ett medikolegalt faktum,
rörande blodfläckarne.
Presidenten. Vi skola först höra de herrar
kemister, som vi i tår tillkallat.
Man uppiäser dessas berättelse, hveraf inhem-
tas att da anstillt undersökningar på fyra ser-
skilda föremål: yxan, ett stycke panelning, rygg-
stycket af soffan och tro bräder. Operationen har
icke medfört några sikra resutater för de trenne
sednare effekterna, osh ett nekande resultat i alr
stende på IX.
Presidenten till fredsdomaren i Mulhauser, Pa
bvilket ställe lät ni borttaga bråderna?
Sv. Uader soffan.
Fr. Hade da bängt tillsammans mel de förw
borttagna tiljorna?