ATUUREl, FUL LILI GU: JElVLJA VU VITBEvVS UDvE blifva rådande. Vi skole framdeles serskildt meddela en öfversigt a debatten och senatens beslut. KORRESPONDENS-ARTIKEL. Berlin, i September 1844. (Slut från gårdagsbl.) Det förljudes nu allmänt, att provincialstän-: dera2, hvilka ssmmanträda mot årets slut, skola få sig förelagd ett slags konstitution, hvilken visserligen ej kan innehålla annat än en ytter-: ligare utbildoing af institutionerna för den rådförande monarkien, sådan som deana nu är koasstruerad, och sannolikt för att gilva laga kraf: deråt, såsom grundfördrag emellan foiket och dess herrskare. — Detta bar många gånger öa skats af det moderata aristokratpsrtiet, hvilket, under anförande af Biroa BiuwCi nmerow, påstår atti Preussiska rike: välicke någon inskränkning af den monarkiska makten är lämplig, emedan det annars skulle splittra sig och förlora sin kraft såsom militärstal; men ett natioasen dock måste begära att se sina rättigheter försäkrade genom ena urkund, som garanteras af Tyckar Förbundet. Uttärdandet af en dvlik urkuad bir kanske frukten af de kommittars arbeten, en hvilka för närvarande talas; men den kom mer likväl på iatet sätt att tillfredsställa de liberslas önskningar och fordringar, och likt ala halfoeeter och gäckerier, stal: den blott medföra olägenheten att stegra anspråken och spänna et tertankan till ytterligare kritik. För öfrigt inser man temigen allmint, att någon fri samhillsordning ej kan gro i våra närvarande statsinrättningars jordmån. Betydelsen af grundegar, förlänade ofvanifrån på behaglig tid, känner hvsr oc5 en; mena om man äfven framkoastar en sådan ur pro vincia!ståndsörfattningerna, sådana som de nu befianas, så skulle vår belägenhet snarare försimras än förbittras derizenom; ty vi skulle då ko:amai att hemsökas af alla de oiägenheter, som 2ndra nauoner nu söka bortkasta, såsom förrostadt skräp. Aden och d2 stora jordegarna skulle komma at bilda en företrädesvis gynnad kast oc tillsätta pluraliteten iblaad represeatationen, alideles som na iaom provircialständerna, och tidens förnufisenliga åsigter af lika rättigheter åt alla medborgarne inför Jagen jemte ea på denna grundsats beroende grundlag görss omöjlig, så som händelsen är öfverallt der Ständer finnas, men icke medborgare, hvilka, utan åtskillnad till rang och börd, vilja represeatanter efter fo kmängd eller distrikter. De religiösa söndringarna och partistriderna fortfara hos oss alltjemnt, med stor liflighet, hvilket ej kan vara annorlunda i ett Jand, der ytterligheterna närma sig bvarandra. Under det att fi!osoferna och mängden af ljusa hufvuden antingen fordra afskaff.ndet af alla positiva dogmer, eller åtminstone utsträckandet af den protestantiska kristendomens frihet så vida, att staten icke må ega inblanda sig i undersåtarnes trosangelägenheter, utan hvar och en svara inför sitt eget samvete för sin öfvertygelse, så arbetar det kristliga ultrapartiet oaflåtligt på att, som det siger, liva kristligheten bos folket, eiler, som deras vederparter uttrycka det, stt återkalla medeltidens vilda fanatism. Man hör de fromma herrarze triuralera mycket öfver sina segrar; men i sjelfva verket är triumfen måttlig. När man afråknar hvad som sker af servilism och ögontjezeri och i afsigt att vinna anställniogar och göra sig angenäm, så blir behållningen ganska klen. D2 materila framstegen drifva för häftigt på, för att tillåta verldens hejdande i andligt hänseende. Sant är imedlertid, att mycket göres för den betryckta kyrkan (?) och att den religiösa känslan uppeldas öfverallt, i katholska länder så väl som protestantiska. Domkyrkobygsnaden i Köln, stiftelsen af en mängd fromma2 samfund, serdeles Gustaf-Adolfs-föreningarne, ådagalägga huru den mer och mer kringgripande associationsandan äfven omfattar denna religiösa rigtning. Ty värr ökas spänningen emellin katoliker och protestanter härigenom ytterligare, och förfölje!serna mot de sednare i Bejernp och andra katbolska stater antager ett mer och mer betänkligt utseende, äfvensom man öfverhufvud ej kan neka att fanatismen, hätskheten om vände:seraseriet och obskurantismen ha i de sista åren upphetsats till full låga från Rom, och blifvit af jesuiters och presters fanatism stegrade derhän mångenstädes, att: man skulle kunna tro Grezorii dea Sjundes tidehvarf vara i antågande på nyt. Handratusentals menniskor. strömma just nu tillsammans från Frankrike och Tyskland för att i Trier beskåda Frälsarens förmenta lifråck, hvars vidrörande skall bringa lama att gå, men — bekla:ligen — icte de blinda ett se. I mitt nästa bref skall jag taga mig friheten att märmare utveckla förhållandet med dessa bhedröfliga tidsUDEN mA at äg epneeeer i ER OR TR ERT 2 TR ND RN