ATUUREl, FUL LILI GU: JElVLJA VU VITBEvVS UDvE
blifva rådande.
Vi skole framdeles serskildt meddela en öfversigt a
debatten och senatens beslut.
KORRESPONDENS-ARTIKEL.
Berlin, i September 1844.
- (Slut från gårdagsbl.)
Det förljudes nu allmänt, att provincialstän-:
dera2, hvilka ssmmanträda mot årets slut, skola
få sig förelagd ett slags konstitution, hvilken
visserligen ej kan innehålla annat än en ytter-:
ligare utbildoing af institutionerna för den råd-
förande monarkien, sådan som deana nu är koas-
struerad, och sannolikt för att gilva laga kraf:
deråt, såsom grundfördrag emellan foiket och
dess herrskare. — Detta bar många gånger öa
skats af det moderata aristokratpsrtiet, hvilket,
under anförande af Biroa Biuw- Ci nmerow, på-
står atti Preussiska rike: välicke någon inskränk-
ning af den monarkiska makten är lämplig, eme-
dan det annars skulle splittra sig och förlora sin
kraft såsom militärstal; men ett natioasen dock
måste begära att se sina rättigheter försäkrade
genom ena urkund, som garanteras af Tyckar För-
bundet. Uttärdandet af en dvlik urkuad bir
kanske frukten af de kommittars arbeten, en
hvilka för närvarande talas; men den kom
mer likväl på iatet sätt att tillfredsställa de li-
berslas önskningar och fordringar, och likt ala
halfoeeter och gäckerier, stal: den blott medföra
olägenheten att stegra anspråken och spänna et
tertankan till ytterligare kritik. För öfrigt inser
man temigen allmint, att någon fri samhillsord-
ning ej kan gro i våra närvarande statsinrättnin-
gars jordmån. Betydelsen af grundegar, förlä-
nade ofvanifrån på behaglig tid, känner hvsr oc5
en; mena om man äfven framkoastar en sådan ur
pro vincia!ståndsörfattningerna, sådana som de nu
befianas, så skulle vår belägenhet snarare försim-
ras än förbittras derizenom; ty vi skulle då ko:a-
mai att hemsökas af alla de oiägenheter, som 2n-
dra nauoner nu söka bortkasta, såsom förrostadt
skräp. Aden och d2 stora jordegarna skulle
komma at bilda en företrädesvis gynnad kast oc
tillsätta pluraliteten iblaad represeatationen, ali-
deles som na iaom provircialständerna, och ti-
dens förnufisenliga åsigter af lika rättigheter åt
alla medborgarne inför Jagen jemte ea på denna
grundsats beroende grundlag görss omöjlig, så som
händelsen är öfverallt der Ständer finnas, men
icke medborgare, hvilka, utan åtskillnad till rang
och börd, vilja represeatanter efter fo kmängd
eller distrikter.
De religiösa söndringarna och partistriderna fort-
fara hos oss alltjemnt, med stor liflighet, hvilket
ej kan vara annorlunda i ett Jand, der ytterlig-
heterna närma sig bvarandra. Under det att fi!o-
soferna och mängden af ljusa hufvuden antingen
fordra afskaff.ndet af alla positiva dogmer, eller
åtminstone utsträckandet af den protestantiska kri-
stendomens frihet så vida, att staten icke må ega
inblanda sig i undersåtarnes trosangelägenheter,
utan hvar och en svara inför sitt eget samvete
för sin öfvertygelse, så arbetar det kristliga ultra-
partiet oaflåtligt på att, som det siger, liva
kristligheten bos folket, eiler, som deras veder-
parter uttrycka det, stt återkalla medeltidens vilda
fanatism. Man hör de fromma herrarze triuralera
mycket öfver sina segrar; men i sjelfva verket
är triumfen måttlig. När man afråknar hvad som
sker af servilism och ögontjezeri och i afsigt att
vinna anställniogar och göra sig angenäm, så blir
behållningen ganska klen. D2 materila framste-
gen drifva för häftigt på, för att tillåta verldens
hejdande i andligt hänseende. Sant är imedler-
tid, att mycket göres för den betryckta kyrkan (?)
och att den religiösa känslan uppeldas öfverallt,
i katholska länder så väl som protestantiska. Dom-
kyrkobygsnaden i Köln, stiftelsen af en mängd
fromma2 samfund, serdeles Gustaf-Adolfs-förenin-
garne, ådagalägga huru den mer och mer kring-
gripande associationsandan äfven omfattar denna
religiösa rigtning. Ty värr ökas spänningen emel-
lin katoliker och protestanter härigenom ytter-
ligare, och förfölje!serna mot de sednare i Bejernp
och andra katbolska stater antager ett mer och
mer betänkligt utseende, äfvensom man öfver-
hufvud ej kan neka att fanatismen, hätskheten
om vände:seraseriet och obskurantismen ha i de
sista åren upphetsats till full låga från Rom, och
blifvit af jesuiters och presters fanatism stegrade
derhän mångenstädes, att: man skulle kunna tro
Grezorii dea Sjundes tidehvarf vara i antågande
på nyt. Handratusentals - menniskor. strömma
just nu tillsammans från Frankrike och Tyskland
för att i Trier beskåda Frälsarens förmenta lifråck,
hvars vidrörande skall bringa lama att gå, men
— bekla:ligen — icte de blinda ett se. I mitt
nästa bref skall jag taga mig friheten att märmare
utveckla förhållandet med dessa bhedröfliga tids-
UDEN mA at äg epneeeer i ER OR TR ERT 2 TR ND RN