och det skall blifva den ärofullaste dag uti edert Stånds historia, om också den sista. Så bar jag uppfattat vår pligt, så har jag uppfattat meningen med de företräden, som åt våra förfäder lemnats. på så sätt har jag trolt oss rättast och ärofullast följa deras exempe!. Besinnen eder, mina herrar! Fäderneslandets väl hvilar väl icke uti edra händer, men dess olycka öfver edra hufvuden. Handlom fosterländskt! Fäderneslandet skall väl icke belöna, men häfden döma oss. Min öfvertygelse om vigten af antagandet af detta nu föredragna förslag för fäderneslandets väl, och min kärlek till mitt fädernesland gör att jag icke utan djupaste smärta vågar tänka på utgången af våra öfverläggningar, då jag, seende för mig mina mäktiga motståndare, måste befara, att de gada förboppningar om fäderneslandets räddning undan det tre sekler gamla Ståndsförtrycket. vi och hela nationen vid sista riksdag gjorde oss, då detta förslag blef hvilande, att dessa förheppningar, säger jag, komma att försvinna för den sorgliga öfvertygelsen, att en del af detta Stånd och af våra Medständer ej kan finna7sig uti, stt föredraga fäderneslandets vä! framför egna intressen. Men jag måste lindra min smärta med öfvertygelsen, att jag har gjort min pligt, att jag ej mera kunnat uträtta, då mina medborgare ej lemnat mig större förtroende, och så:om hva:j2 annan, besegrad uti strid för en rättvis och fosterländsk sak, söka min tröst deruti, att det goda dock en gång skall segra och stt mina motståndart, som i dag äro mäktigare och större än jag, emedan de segra, kanske äro mindre. då vi skola mötas inför håfdernas allshärjarting. Fåderneslandets vänner få nu, såsom uti konurg Gustafs tid, taga till valspråk: Gud och Sveriges allmoge,, tvenne beskyddare, som ännu icke någon af Sveriges fiender kunnat besegra. Jag har yttrat min öfvertygelse; med den är jag glad att alltid kunna lefva och för den skulle jag vara glad att kunna dö. Skulle den af cn del af Ridderskapet ock icke delas, så får jag åtminstone för min del begära proposition till bifall på det nu föredragna förslaget till representationens ombildning, och om denna proposition skulle af herr landtmarskalken uppfattas vara med nej besvarad, begär jag votering och att kontraproposition måtte blifva: vinner nej, beslutar Ridderskepet och Adeln att förslaget, med stöd af 814 Reg.Form., skall hvila till nästa riksdag, och invjuder Medständerna att instämma i samma beslut.n Jag hör slutat; jag vill blott ett ögonblick fästa uppmärksamhet på ett par tirader ur hr von Hartmansdorff; tal, hvilket mer bevisar för nyttan och nödvändigheten af det nu föredragna förslagets antagande, än alit hvad som derföre yttrats; för att ej utdraga tiden med att genomgå det hela, låogt såsom en half evighet. för att visa att det är överallt dessa tirader likt. Hr von Hartmansdorff har sagt, att nuvarande ståodsinrättning och representation bör bibehållas, derföre att den är utgången ur våra öden, sommanvuxen med vår historia, ja, med Riksstånden sjelfva, mer än de sjelfva veta det. Detta sednare förhållandet måtte åtminstone äga rum med den värde talaren sjelf; annars är det oörklarligt, huru han skall kunna vidhävga denna ståndsinrättning och denna representation och yttra, att det är derföre att den är och va:it och att den grundar sig på häfd; och yttra detta, mina herrar, på samma gång, som han så högtidligt omtalar de gamla hedniska templen. Kan han icke genom minnet af dessa föras på den tankan, att om våra förfäder lika envist som han vidhängt sina gamla läror, så skuile vi, i stället för att vara en kristen riksförsamling, varit en hednisk folkmängd, som endast kunde öfvertygas med svärden; Nå väl! vädjen till dem! Men jag ber hr von Hartmansdo:ff och Ridderskapet och Adeln besinna, att mensklighetens lif är ett evigt framskridande, som ingen jernvi!ja kan återhålla; det går framåt lika hejdlöst som tiden. Jag ber honom besinna hvad han sagt; sjelfva hans tal kan fråga honom, huru länge han vill vara vår tids politiska Kettil Ochristen. Hr yon Hartmansdorff slutade med, att 4844 års Ridderskap och Adel skall rädda Sverige, och att nu är ögonblicket inne. Jag skulle önska den ville göra det, och det sker genom antagandet af nu förelagda representationsörslag. Hr Munck af Roseaschöld började härefter uppläsa ett förslag, som, urder det pu tilltsgande sorlet, hvilket under en stor del af uppläsningen utaf hans ofvan istagre an örande ägt rum, ej kunde tydligen höras, .men tycktes innehålla en, med åberopad anlednirg af nu pögåendo diskussion, framställd ny motion; i följd bvasaf H. Exce. hr grefven och Jandtm:; efter att hafva med klubban äskat tystnad samt afbrutit hr Munck af Rosenschölds framställning, eriarade honom, att nu vore fråga om det till afgörande föredragna förslaget till representationens ombi!daing och icke något tillfälle lemnadt att väcka nya motioner, samt att derest det besut, som nu komme att attas; gåse avledning till någon ny motions väckamde, en sådan motion firge framställas efter, men icke under denna övorläggnisg. H: Munck af Rosenschöld: Jag tror alt grundlsgen år klar deruti, att inga nya ämnen må efter motionstidens sut biiva föremålför de särskilda Ståndens öfverläggningar, med mindre de kuncna anses härleda sig ifrån, under riksdagens lopp inträffade händelser, eller redan upptagna ärenden. Jeg tror derföre, att då denna öfverläggning är en under riksdagen inträffad händelse, jag äger rätt att väcka en fråga, som dermed har sammanhang, och öfverlemnar jag till herr jandtmarskalken att bedöma om jag häruti misstager mix eller icke. H. Exc. herr grefven och landtmarskalken frågade om herr Munck af Rosenschöld bade något mer att i aken i afsernda på representationsförslaget tilligga. Hr Munck af Rosenschöld: Jag har visserligen icke vågot mer att anföra om ifrågavarande grundlagsörindringsförslog; men aaser mig hafva varit berättigad alt väcka den motion, jag börjat uppläsa. E 39 (Slutet följer.) RÄTTEGÅNGSOCHPOLISSAKER. — Angående återfinnandet af brandstodsbolagets emte kassakistan förlorade handlingar är i poliskamnaren upplyst, att förre slagteribokhållaren Nilsson, tjenst hos skräddareåldermannen Nordfelt på Grör