Sad Rv 0 bibehållas. — LL LZ ADELNS DISKUSSION I REPRESENTATIONS. FRÅGAN. (Forts. fr. Lördagsbl.) Hr MUNCK ar. ROSENSCHÖLD, NILS RUDOLF: uppläste ett så lygande anförande: Det torde icke tillhöra oss nu att punkt från punkt genomgå nu föredragna förslag. De, hvilka intressera sig för fosterlandets väl, lära både haft tid och vilja nog, att redan undersöka detta förslags halt och deröfver fatta sin öfvertygelse, en öfvertygelse, som aldrig kan vara ögonblickets barn. Nu är frågan icke om theorier, utan om hacdling ech beslut, och det är med afssenda på detta beslut, som jag har begärt ordet. Mina Her:ar! Utgjordes denna Höglofl. församling klott af samma ledamöter, af hvilka den bestod vid sista riksdag, skulle jag endast såsom Benjamin Constant uti Franska deputerade kammaren velat yttra: La paro!e, Ja parole a perdu son pouvoir dans ce chambre lå, och inom mig döja min sorg öfver fäderneslandets olycka. Ty en del vänner till den öfvertygelse, till hvilken jeg är stolt öfver att kunna bekänna mig, hafva. utan fläck på sitt offentliga lif, slutat det; de bafva blifvit följda till sitt hvilorum under sina medborgares tårar öfver deras förtidiga graf. Men Jyckliga de, de sågo icke sin övertygelse om fosterlandskärlek och fosterlandets väl förtrampad; de fingo, såsom Frankrikes Kejsare gjorde, visa att de kunde dö, men gåfvo sig aldrig; de sluppo att känna smärta öfver sina vänners svaghet, att ej nyttja hårdare uttryck. Sofse de i ro; de hafva blifvit jordfästade af alla redliga medborgares välsignelser. En del vänner till denna ö!veriygelse bafva jordfästat densamma. Men jag ser här en mångdubblad församfing af andra ledamöter, till större delen unga män, hvilka jar är öfvertygad, såsom all ungdom, hafva bjerta i bröstet för fäderneslandets väl och icke äro slavar urder egna intressen. Det är till dem jeg vågar ställa mina ord, fullt förvissad, att de med all värma omfattat fäderneslandets sak och inse denna dagens heliga vigt, den betydelsefullaste uti vår historia. Kastom en blick genom denna historia, och J skolen ficna: 4809 var den tidpurkt, som, rätt begagnad, bade kunnat återgifvit oss Svenskar slit hvad 4709 förlorades. Men för en lumpen äregirigbet och för en faktions egeonyttiga :jeliviskhet gafs fiderneslandets vä! till spillo. Vi hade kunnat gått ett sekel framåt; vi kastades två årtundraden tillbaka. I d3g 41844 lemnas oss ånyo ett tillfälle, som, rätt Dbegagneadt, skall sätta oss i stånd att till någon del ersätta hvad 4809 försummades, till att återvinna, om icke allt, som förlorades 1709, åtminstone allt som förlorades för ungefår ett sekel sedan, eller vår politiska sjelfständighet. Nu är ånyo tidpunkten inne att gå ett sekel framåt; försummas den, skola vi ånyo gå tillbaka; skola vi till och med förlora vår inte sjelfständighet och äterkastas till samma förhållanden, som de, hvilka ägde rum från ungefär ett sekel sedan, ända till 47792. Mina Herrar! Given akt på ställningen. Antages ej det ru till pröfaing företsgna representationsförslaget, blir representationen af partisinnet snart försatt uti overksamhet ; långt har det redan hunnit. Jag vil förbigå de menliga inverkningar, i afseende på vårt yttre statsförbållande, som detta förslags förkastande skall för oss medföra. Jag vill blott nämna: Då våra representanter vid sista riksdag framlade det nu till afgörande företagna förslag, uppträdde de inför folken med ena betydelsefull proklamation, att neml Svenska folket tog uti sitt skydd och ville begagna sig af folkens, af vår tids tyranner så mycket våldförda, men heliga rätt, att sjaliva besluta om och efter tidens kraf ändra sina samhällsinrättningfri, Iakttaga vi ru icke den värdighet, hvilken anstårett folk, som från det förflutna har så mycken storhet att bevara som det Svenska, och lättsinnigt och fegt återtaga denna proklamatior; så skola vi i folkens ögon sjelfva lika så mycket hafva tillintetgjort oss i afseende på våra inre förbållanden, som en af våra styrande förd ofosterländsk politik örintat oss i afseende på våra yttre. Jag anser derföre, med anledning af hvad jag ru i korthet yttrat och vid förra riksdagen framlade, aztegandet af det nu förelagda representationsörstaget vara fäderneslandets endaste räddning. och misa medborgares högsta önskan, och bereda hela Nordens säilhet, och ovillkorligt föreskrifvet, om vi vilja bibehålla vårt fordna anseende ibland folken; jag röstar derför, och önskar att en hvar af eder och våra medständer ville låta fosterlandets väl och fosterlandskärleken gälla framför allt annat. Jag tror mig böra vara öfvertygad, att pluraliteten af svenska Ridderskapet och Adeln kan af förnu!tet och den egna hederskänslan öfvertygas om sin skyldighet att lyssva till fäderneslandets röst och vilja dess väl; det behöfver icke, såsom Frankrikes aristokrati, tvingas till denna öfvertygelse genom våldet. Svenskens nationalkarakter är en storhet af sjelfuppoffring, fosterlandskärlek och ädelhet; hvarföre skulle den saknas hos Sveriges Ridderskap och Adel? Mine herrar! havdlen fosterländskt och storsinnadt i dag,