Sad Rv 0
bibehållas.
— LL LZ
ADELNS DISKUSSION I REPRESENTATIONS.
FRÅGAN.
(Forts. fr. Lördagsbl.)
Hr MUNCK ar. ROSENSCHÖLD, NILS RUDOLF:
uppläste ett så lygande anförande:
Det torde icke tillhöra oss nu att punkt från punkt
genomgå nu föredragna förslag. De, hvilka intressera
sig för fosterlandets väl, lära både haft tid och vilja
nog, att redan undersöka detta förslags halt och der-
öfver fatta sin öfvertygelse, en öfvertygelse, som al-
drig kan vara ögonblickets barn. Nu är frågan icke
om theorier, utan om hacdling ech beslut, och det är
med afssenda på detta beslut, som jag har begärt ordet.
Mina Her:ar! Utgjordes denna Höglofl. församling
klott af samma ledamöter, af hvilka den bestod vid
sista riksdag, skulle jag endast såsom Benjamin Con-
stant uti Franska deputerade kammaren velat yttra:
La paro!e, Ja parole a perdu son pouvoir dans ce
chambre lå, och inom mig döja min sorg öfver fä-
derneslandets olycka. Ty en del vänner till den öf-
vertygelse, till hvilken jeg är stolt öfver att kunna
bekänna mig, hafva. utan fläck på sitt offentliga lif,
slutat det; de bafva blifvit följda till sitt hvilorum un-
der sina medborgares tårar öfver deras förtidiga graf.
Men Jyckliga de, de sågo icke sin övertygelse om fo-
sterlandskärlek och fosterlandets väl förtrampad; de
fingo, såsom Frankrikes Kejsare gjorde, visa att de
kunde dö, men gåfvo sig aldrig; de sluppo att känna
smärta öfver sina vänners svaghet, att ej nyttja hår-
dare uttryck. Sofse de i ro; de hafva blifvit jord-
fästade af alla redliga medborgares välsignelser. En
del vänner till denna ö!veriygelse bafva jordfästat den-
samma.
Men jag ser här en mångdubblad församfing af an-
dra ledamöter, till större delen unga män, hvilka jar
är öfvertygad, såsom all ungdom, hafva bjerta i brö-
stet för fäderneslandets väl och icke äro slavar urder
egna intressen. Det är till dem jeg vågar ställa mina
ord, fullt förvissad, att de med all värma omfattat fä-
derneslandets sak och inse denna dagens heliga vigt,
den betydelsefullaste uti vår historia.
Kastom en blick genom denna historia, och J sko-
len ficna: 4809 var den tidpurkt, som, rätt begag-
nad, bade kunnat återgifvit oss Svenskar slit hvad
4709 förlorades. Men för en lumpen äregirigbet och
för en faktions egeonyttiga :jeliviskhet gafs fidernes-
landets vä! till spillo. Vi hade kunnat gått ett sekel
framåt; vi kastades två årtundraden tillbaka.
I d3g 41844 lemnas oss ånyo ett tillfälle, som, rätt
Dbegagneadt, skall sätta oss i stånd att till någon del
ersätta hvad 4809 försummades, till att återvinna, om
icke allt, som förlorades 1709, åtminstone allt som
förlorades för ungefår ett sekel sedan, eller vår poli-
tiska sjelfständighet. Nu är ånyo tidpunkten inne att
gå ett sekel framåt; försummas den, skola vi ånyo gå
tillbaka; skola vi till och med förlora vår inte sjelf-
ständighet och äterkastas till samma förhållanden,
som de, hvilka ägde rum från ungefär ett sekel sedan,
ända till 47792.
Mina Herrar! Given akt på ställningen. Antages
ej det ru till pröfaing företsgna representationsförsla-
get, blir representationen af partisinnet snart försatt
uti overksamhet ; långt har det redan hunnit.
Jag vil förbigå de menliga inverkningar, i afseende
på vårt yttre statsförbållande, som detta förslags för-
kastande skall för oss medföra. Jag vill blott nämna:
Då våra representanter vid sista riksdag framlade det
nu till afgörande företagna förslag, uppträdde de in-
för folken med ena betydelsefull proklamation, att neml
Svenska folket tog uti sitt skydd och ville begagna
sig af folkens, af vår tids tyranner så mycket våld-
förda, men heliga rätt, att sjaliva besluta om och ef-
ter tidens kraf ändra sina samhällsinrättningfri, Iakt-
taga vi ru icke den värdighet, hvilken anstårett folk,
som från det förflutna har så mycken storhet att be-
vara som det Svenska, och lättsinnigt och fegt åter-
taga denna proklamatior; så skola vi i folkens ögon
sjelfva lika så mycket hafva tillintetgjort oss i afse-
ende på våra inre förbållanden, som en af våra sty-
rande förd ofosterländsk politik örintat oss i afseende
på våra yttre. Jag anser derföre, med anledning af
hvad jag ru i korthet yttrat och vid förra riksdagen
framlade, aztegandet af det nu förelagda representa-
tionsörstaget vara fäderneslandets endaste räddning.
och misa medborgares högsta önskan, och bereda hela
Nordens säilhet, och ovillkorligt föreskrifvet, om vi
vilja bibehålla vårt fordna anseende ibland folken;
jag röstar derför, och önskar att en hvar af eder och
våra medständer ville låta fosterlandets väl och foster-
landskärleken gälla framför allt annat.
Jag tror mig böra vara öfvertygad, att pluraliteten
af svenska Ridderskapet och Adeln kan af förnu!tet
och den egna hederskänslan öfvertygas om sin skyl-
dighet att lyssva till fäderneslandets röst och vilja
dess väl; det behöfver icke, såsom Frankrikes aristo-
krati, tvingas till denna öfvertygelse genom våldet.
Svenskens nationalkarakter är en storhet af sjelfupp-
offring, fosterlandskärlek och ädelhet; hvarföre skulle
den saknas hos Sveriges Ridderskap och Adel? Mine
herrar! havdlen fosterländskt och storsinnadt i dag,