Lagerstråle; derefter fö!jde till häst största delec
af lifgardets till bäst officerare.
RER ee ee—
— Ea och annen läsare torde hafva (jort an-
märkninog dervid, att vi ett par gånger gifvit ett
mera framstående rum i bladet åt berättelserna
om Ridderskapetz och Adelns plera, än åt de öf-
riga S.åndens. Hirtill tro vi likvål att en full-
giltig anledning tförefunnits uti den märkvärdisa
beskaffenbeten af hvad som passerat inom Rid-
darhuset; och af samma orsak anse vi oss äfven
böra serskildt omförmäla gårdagens eftermiddags-
plenum i nämnde hus, hvars resultat icke efter-
gifver något föregående, hvarigenom det första
ståndet lemnat mesterialer till sin riksdagshistoria.
Den vigtigaste frågan, som då förekom, angick
det från sista riksdag hvilande förslaget, att Ut-
skotten hädanefter skuile. välja.sioa ordförande, i
stället att den främste ledamoten af adeln, enligt
matrikeln, för närvarande jör ordet; hvilket för-
slag redan blifvit af de tre öfriga riksståsden bi-
fallet.
Man kunde, då denna fråga förekom på riddar-
huset, visserligen icke förundra-sg, om ett antal
af grefvar och friherrar skulle opponera sig der-
emot; ty för dem gällde det visserligen uppoff-
ringen af en med börden förenad fördel, att kua-
na framstå och göra sig bemärkta på en ord ö-
randeplats, och erfarenbeten har under den för-
flutna tiden visat, att denna till ällighet sedan ej
sällan för dem ledt till vidare upphöjelse. Ua-
der sådana förhållanden var det hedrande afgre-
ve Polycarpus Cronbjelm, som likväl i alimän-
het tillhör konservativa tänkesätt, att han ytt-
rade sig för förslaget. Afvenså tviflade ran
väl på förband huruvida iörslaget skulle viana
ståndets mejoritet, då frågan kunde af en och
annan tagas såsom en ambitioossak, oaktadt
adein pr det hela skulle mera vunnit än för!o-
rat på förändringen, enir det är ganska troligt,
att valen i alla fall för de flesta tillfällen fölle på
ledamöter af det ståndet, fastän icke precist all-
tid på den främste ledamoten. Men hvad som
måste väcka en hög grad af förvining, var dels
den enorma öfvervigt i voteringen, hvarmed Adela
hir satte sin opinion mot sina medständers, och
dermed visade, huru mycken sanning och allvar
legat i försäkringarna under representationsdebatten,
att inga bördssnspråk, utan endast fosterlandets all-
männa bästa utgör motivet till detta stånds hand-
liogssätt, dels ock den omständir heten, att den rör-
1ga mängden af buset, som följer vissa ledare, kan
lemna sin sympatiåt sådana sofi- mer, som do skäl
utgjurde, hvarmed en och snnan talare sökte för-
svara det nuvarande. Några af dessa skäl voro nem-
li en inför allt sundt förstånd på en gång så svaga
och så blottade på rättvisa och sanning, att det
skall blifva svårt uppiäcka motstycken dertil!
annat än i föregående yttranden af samma tali-
re. Så hade man t. ex. den huznaden, att från
motståndarnes sida få höra en fullkomlig fördö-
melse af valprincipen utvecklas. He ven Hear:
mansdorff fann sig, vid en erinran, att de ö
riga stånden redan bifallit förslaget, helt besvärad
och entristet öfver, att man stäsdigt wille pi-
mninna Adela om de andra ståadens beslu!, och
frågade hvad Adelns veto väl vore värdt, om de:
icke skulle få utöfvas utan att behöfva låta in-
verka på sig af de öfrigas beslut. Jat han förklarade
till och med, att den ifrågasatta eftergiften icke
blott utgjorde en frikostighet af grefvar och ba-
roner, u an en frikostighet på bekostnad af rikets
fördel; att personerna här borde vara intet men
s.ken allt; att jemnlikhet i skicklighet ej kunde
finnas hos hvar och en, (bvilka båda sistnämnda
argumenter i sjelfva verket helt och hållet ut-
gjorde ett bevis för den rc otsatta åsigtev), att saken
ej borde bedömas efier ett tomt begrepp om jem-
l khet, 0. 5. v., och slutligen skrämde han det hög-
lofl. ståndet med Haytis och Spaniens exempel m.
m. Andre talare satte dessa val i utskotten i jem-
förelse med valen till president i en republik, och
kammarherren grefve Anton Gyldenstolpe hade
den charmanta artigheten mot grefve Anckarsvärd,
att nämna honom och herr Rosenqvist af Akers-
hult bredvid hvarandra, såsom de der yttrat sig
för förslaget vid sistl. riksdag; och detta oädla
försök att skymfa den nu närvarande ledamoten,
hvilket icke bevisar i sjelfva -saken något annat,
än att ea person, som sedan förnedrat sig med
ett brott, likvil kunnat yttra sig vida förnufti-
gera i det ifrågavarande ämnet, än grefve Gyl-
denstolpe sjelf nu gjorde, helsades likväl med
temligen starka bravsrop — så. långt har det
nu kommit med partisinnet hos en del inom
det Ståndet! För öfrigt yttrade sig för förslizet,
utom grefve Cronbjelm, grefvarae C. H. Anckar-
svärd och Töanes Wrangel, friberre A. Rwab samt
herrarne Gripenstedt och Emil von Troil; mot
detsamma åter, utom herr v. Hartmansdorff och
grefve Gyldenstolpe, grefvarne Carl Gustaf Lö5-
wwvenbjelm, af Ugglas och. Björnstjarna (skriftligt),
hr RBiäf i Småland (skrifttigt), herrar Ligerheim,
Lefra och Psiatzansköld. Voteringen bivistades
af ej mindre än 274 ledamöter, emedan många
nu återkomrait i anseende till:krigsbefälets när-
varo vid kröningen, och utföll med 494 nej emot
80 ja. Eter voteringens slut reserverade sig hr
Vult von Steyern, assessor, och kammarherren C:rl
von Psykull emot beslutet.
— EE
— Etter hvad det berättas, skola anhängarne af
prohibitifsystamet fira dagliga triumfer inom den
an rr rr LL As d är a oo AA handläggor