något bevis. Ea mängd sjukdomar öfverraska de el-
jest friska inbyggarne, som vanligen icke kunna läkas
apnorlunda än genom ändring af bostad.
Deröre uppmanar jag alla, som vilja bygga: byg-
gen efter solen, på det den må uttorka edra hus!
Unnea eder dock sol och ren luft i edra boningar!
Man måste visserligen icke försvåra saken, utan
söka att underlätta den; dock är redan mycket vun-
net, om man vid byggande utgår från den principen:
att arligga boningarne torrt och, så mycket som
möj:igt, utsälta dem för sol och fvi luft, Och detta
mål kan överallt uppnås. Belyser icke solen bygg-
naden framifrån, så belyses den deraf från annat håll,
och dessa ställen fattar man i ögat. Man förlägge
der sin boning, och om detta icke skulle gå an, öpp-
ne mana dock derifrån en luftväxling medelst en gång,
som genomskär hela byggnaden. Man välje vid bygg-
nader, som äro liksom inskjutna mellan andra, aldrig
den plana jorden till sin boning, emedan denna all-
tid måste vara fuktig, utan den andra eller tredje
våningen.
Man akte sig isynnerhet att, vid byggande på låg-
ländta trakter, till byggnadsmaterial välja sådana äm-
nen, hvilka lätt draga fuktighet till sig, såsom kalk-
sten och gips. Ena korsverksbyggnad med väl uttor-
kade t-gelstenar är på sådana orter alldeles på sitt
ställe.
Men äfven i konstruktionen af byggnaden ligger
ibland grunden till våra boningars fuktighet. Källare,
hvalf och öfverhufvud sådana förvariogsrum, som äro
beröfvade tillgång på frisk luft och icke blifvit täckta
med torr sand, äfvensom grundens fyllnad med fin
kärr- eiler trädgårdsjord, hvilken isynnerhet befordrar
svampins bild:ing: allt detta gifver ämnen till fuk-
tighet.
Det är anmärkningsvärdt, hvilket skadligt inflytan-
de fyllningsjorden yttrar på en byggnad. Den våta
jorden uttorkar aldrig, fuktigheten meddelar sig åt
grundmurarna, och processen till bildandet af mur-
rötan är inledd. Äfven bruket, hvarmed grunden
och källarmurarnpa äro uppförda, blir aldrig fast, om
man deribland tillsatt gips.
Man bör derföre endast begagna den torraste års-
tiden till sådana arbeten, använda torr sand eller
grus till fyllnadsjord och låta platsen väl uttorka.
Äfven materialet är ganska ofta orsaken, att många
hus aldrig uttorka. Det ges stenarter, hvilkas stora
frändskap till vatten förorsakar nästan en oupphörlig
fuktighet, emot hvilken hvarje medel är fruktlöst.
Dit höra en art grå l!erskiffer, gips, många kalkstens-
arter, isynnerhet den biluminösa kalk- eller or-stenen,
hvilken låter bryta sig i skifvor och derföre någon
gårg brukas till stenläggning af golf. Mur-arbete,
uppfördt utaf sådan material, tillkännagilver hvarje
förestående förändring i väder!eken, och innan baro-
metern angifver den inträffade förändringen, har den
redan uppenbarat sig på sådana murar. Hus, som
uppföras af sådan material, stå icke att förbättra, ty
här kan, utaf lätt begripliga skäl, icke ens det star-
kaste lutdrag åstadkomma någon fullkomlig uttork-
ning.
Närmast stenarna blir äfven byggnadsvirket ett me-
del till framalstrande af fuktighet i byggnader; det-
samma förberedes till tidig förstörelse; och fröet till
dess upplösning och förruttnelse lägges, om det fälles
i sin fulla saft och genast användes till byggnad;
på fuktiga och instängda ställen öfvergår det snart
i förruttnelse eller blir ett rof för maskar. Men att
ämnen, som äro angripna af röta, yttra ett förderfligt
inflytande äfven på andra nära liggande föremål, lä-
rer den dagliga erfarenheten.
Med dessa allmänna orsaker till fuktighet i bygg-
nader förbinder sig ännu en ganska vanlig, det för-
hastade inredandet. Ingenting kan förderfligare in-
verka på en byggnad, än försummelsen af det aldrig
nog mycket rekommenderade försigtigh-tsmåttet, att
färdigbygga långsamt, för att kunna en längre tid
utsätta en byggnad för den genomströmmande luften
och åstadkomma den högsta möjliga uttorkning. Om
man också förbiser det skadligaZinflytandetjaf en icke
behörigen uttorkad ny byggnad på invånarnes helsa:
är det ock icke möjligt, att de af murbruket ännu
fuktiga murarna inom få månader fullkomligt uttor-
ka, om man till:ka, såsom ganska ofta sker, rätt ni-
tiskt bemödar sig, att skyndsamt afrappa dem, för
att hastigt framställa byggnaden i möjligaste fullkom-
ligbet. Hvilka följder måste uppspringa af ett sådant
förfarande! Safterna i det ännu icke fullkomligt ut-
torkade byggnadsvirket råka i stockning. Om nu
dessutom grundbjelkarna läggas på en våt grund,
innanör kanske fylld med fet svartmylla och utvänr-
digt beslagen med kalk; så är det visserligen icke
att undra, om en sådan byggnad frambringar fuktig-
het, och inom få år spår till börjande röta visa sig.
Att bygga långsamt och först då öfvertäcka det
använda materialet, när det är möjligen torrast, är
derföre oundgängligen nödigt, för att bygga väl.
I sjelfva verket skulle det vara al stor nytta, om
det öfverlemnades åt byggnadspolisen att tillse, det
man byggde i rätter tid och först efter murarnas
fullkomliga uttorkande verkställde inredniogen. Den-
samma åligger dock att förhindra, det inga misshag-
liga former förekomma vid nya byggnader och inga
eldfarliga anläggningar företagas; hvarföre kan den
icke äfven rigta sitt ögonmärke på denna vigtiga del
af det allmänna byggnadsväsendet? (Ur St. K.L. T.)
nn
— OLYCKOR PÅ EN JERNVÄG. På jernvägen emel-
Jan Heidelberg och Mannheim tilldrog sig, en dag i
början af denna månad, den olyckshändelsen, att, då
en arbetare skulle haka fast en kolvagn vid en lo-
komotiv och dervid hade den oförsigtigheten att sätta
hufvudet emellan dem, stötte vegnsrna hastigt till-
sammans och kressade helt och hållet den olyckliges
hufvud. Han efterlemnar hustru och nio barn. —
Samma dag hände vid andra ändan af samma bana,
att en uag konduktörselev, då han skulle hoppa upp
på lokomotiven, som redan var i gång, steg miste
och föll omkull, så att hans ena ben kom under lo-
komotivens hjul, hvilket alldeles krossade det nedan-
för knäet.
ENSE Oe RAT SORT nt a
HANDELS-UNDERRATTELSE
Torg- och Hamnpriser: .
STOCKHOLM den 23 Sopt. Hvete 46, 48 å 20 Rår,
Råg 40 å 41 Rdr, Korn 7 å 7: 24 Hafra 5 24 å 6 Rdr
Blandsäd 6: 24, Ärter, gröna, 16 å 47 Rdr, gula 12
å 44 Rdr, Potates 2 å 2: 24 tunnan. Hvetmjöl 2 å 2:
4, Rågmjöl 44 sk. å Rdr. Potatismjöl 3 Rdr, Ärtmjöl
4.: 42. Krossgryrsmjöl 4: 40, Korngryn 4: 28, Hafre-
ryn 2 å 2: 48, Krossgryn 1: 40 å 2 Rdr, Knäckebröd
Hå 46 å 2: 32, Spisbröd 1: 24 pundet, Bönor, bruna,
44 å 46 sk., bhvi
20 sk. marken; Hviikål 6, 8 å 40
—
