någon. Jsg:skulle derför önska, att hvar och en, som nu vill ytte sig, måtte inskränka sig dertill, att blott i största korthet motivera sitt eget votum. Sådant är åtminstone enda afsigten med mitt följande yttrande. 4809 års Konstitutionsutskott sade sig hafva velat öppna en möjlighet alt förbättra regeringsformen när ctt mer än tillfälligt allmänt tänkesätt derom hunnit stadgas. Och derföre blef i sjelfva grundlagen bestämdt, att ingen ändring deruti kunde åstadkommas, som icke vid den riksdag, då fråga derom väcktes, blifvit af Riksens Ständer godkänd, och vid den nästföljande af alla 24 stånden antagen. Men den under öfverläggving ru varande frågan om hela vår grumdlags fullkomliga förändring blef vid sis. riksdag så mycket mindre hyllad af ett almänt tänkesättn, som den af 3 stånd alldeles förkastades. Och äfven i förstärkta Konstitutionsutskottet, garom hvars bifall den slutligen fick hvila till afgörande vid denna riksdeg, var det allmänna tänkesättet, nemligen ma joritetens, i så måtto endast tillfälligt, som det naturligtvis hade bort utfalla alldeles motsatt, d-rest förstärkningen då hade, såsom reg. formens 56 8 tyckes antyda, blivit vald serskild till afgörande af det målet. Och då förslagets ifrigaste förfåktare ännu medgilve, att det är behäftadt med många fel och brister, hvilka de ofördröjligen ville hafva i laglig ordning afhjelpte; men det oaktadt önska förslaget, sådant det är, ru antaget, emedan de frukta, att det eljest icke skulle på kanhända flera tiotal af år kunna genomdrifvas, så synas de ju sjelfva, just genom denpra fruktan, tydligen medgifva, att tänkesättet derom, äf ven om det denna stund vore nära nog allmäntn, skulle likväl endast vara det för tillfället och ingalunda kunna sägas vara stadgadt, icke ens för dex närmaste framtiden, eller på lårgt när sådant som grundlegen sjolf fordrat för hvarje dess minsta förändring. Jag, som i 30 år sökt, såsom riksdagsman, förnämligast verka för bevarandet af våra grundlagars helgd, kan derlföre icke medgifva, att de nu må ti:liatetgöres under andra vilkor än de sjelfva bestämt nemiigen: När ett mer än tillfälligt, allmänt tänkesätt derom hunnit stadgas.n Friberre v. DÖBELN, NÅPOLEON. Ibland de fel, som anmärkts emot det ifrågavarande förslaget, hafva flera talare fästat sig vid, att den låga valcensus tillstadde ett för stort antal vä!jande; denna tanka kan jag ej dela: ett förfogande af allmän beskaffonhet bör njutes till godo af alla. Jsg delar deruti professor Geijers meniog, som föregående riksdag yttrade, att han ansåge alla böra bafva rättighet att välja. Det enda man hade att göra vore kanske ett söka något korrektif emot de obildades och obemedlades alltför stora isflytande på valen, hvarföre man kunde t. ex. i stället för att låta hvar och en välja serskiidt, låta dem välja keollektift. Deremot torde hufvudsakliga felet hos detta förslag vara sättet att formera andra kammaren. Konst. utsk. bade bordt vara betänkt på en sådan, som, på samma gång den gifvit mera fulländning åt riksdagen, tillika kunnat vara en förmur för styrelsen, ty så som nu europeiska staterna äro formerade, med många millioner styrda af några få, hafva dessa alltid att frukta anarkiens och passionernas förvillelser. Denne kammare hade bordt utgöras af embetsmän och eljest personer med stedgadt anseende och erfarenhet. Konstitutionsutskottet har deremot låtit första kammaren välja den andra, hvilken således blifvit snarare en emanvation af den första, än någon egen del af statsmakter. Dessutom vill jag påminna mig att förslaget ionehåller, att en del af andra kammaren efter viss tid skall afgå och denne då åter kompletteras af den första — härigenom egde första kammaren genom sina anhängare ett ständigt icflytande på den andra. Tall ifrågavarande förslag ej går igenom, förmodar jag af allt som blifvit yttradt föregående riksdag och åfven nu, att ståndsval blifva den represertationsförändring, som blir föreslagen och troligen antages. Härvid får jag anmärkä något, som jag hört af ingen bland dem, som yttrat sig deröfver, remligen att Ridderskapet och Adel ej allde!es utgör ett stånd sådant som de öfrige; hvar och en kan blifva prest, hvar och en kan blifva borgare, äfvenså bonde, det beror på ens fallenheter; men Ridd. och Ad. utgör eliten af de öfrige stånden, dem som genom sin förtjarst gjort sig värdige att af Konurgen utses till deltagande uti rikets lagstiftning och angelägenheter. Ett val bland dem som Konungen en gång ansett förtjente vore oämpligt; det vore, för att så säga, förtjenst på förtjenst, och ginge Konungens prerogativ för nära. Dessuiom förekommer mot Ridd. och Ad. att dess ledamöter, ehuru egande samma rätt, utgöras af 3:ne afdelningar eller klasser, reml. grefvär, friherrar och adelsmän. Häral förhåller sig grefvarnes antal till friherrarnes ungefär som 4 till 2, och förhållandet af friherrarnes til adelsmännens ungefär som 4 till 5. Således utgör den sednare klassen det stora flertalet, hvaraf kunde hända att proportionsvis få grefvar och friherrar biefvo invalde, och i allmänhet utsjorde någon af de båda första klasserne tillhopa med den tredje en övervägende mesjoritet emot den öfriga. Att förekomma detta vore således nödigt att val skedde inom hvarje klass; härigenom vore nu dena broderlighet, som förenat hela Ridd. och Ad., till en del upplöst. Ehuru jag ej anser ifrågavarande representstionsörändringsförslag i så mårga afseenden bristfälligt som måvga det ansett, och ehuru jag af sist anförde orsaker ej anser ståndet stort visra på om det örka