jensteman och tvenne polisbetjenter till von Lo-
dens boning. Dun de sökte var utgånger. Desto
bättre! sade Sch rmer, uppvissde för värden ve-
derbörandes skriftliga uppdrag, lät öppna den från-
varandes ium och polistjenstemanuen företog ef-
terspaningen; men jngenting bunde upptäckas.
Byrån blef uppbruten, reea åfven der fanns icke
något, som kuasde bestyrka angifvelsep. Helfen-
brect yttrade ru, att han hade anledning to,
att i byrån fanns en liönlåda. — Den söktes,
men var så väl lördold, att den ej hunde upp-
läckas. — Polistjenstemannen blef betänksam och
började tala om den retonvention von Loder
kunde fordra, då depne inträdde i rummet. Har
blef cödsb!ek, då hen såg byrån uppbruten och
troende det vara upptäckt, vända han hastigt om,
lör att fly. — Det var bans fall. Snabbt :om blixten
efter-attes ban af den ena polisbetjester, som j
trappan med öfvad band grep och släpade hor om
tillbeka. Tjenstemannen uppvisade sin fullmakt
och antydde honom, ait genssi öppna lönlåd:n
och öfverlemnade hvad deruti förvarades. TLo-
den, som med darrande knän tick till byråen,
igenkände nu först Ielenbrecht och geheimerå-
det och hade så förlorat all själskraft, all bsin-
ning, att han ej tänkte på någon räddnirg. Halt
medvetsiös tryekte hen på den förborgade fje-
dern och lörlidan framkom. Den iniehöll bars
dom. Der förvaraces skrif- och titmaterislier,
pepper, förger, utskurna stämplar, firdiga och en-
dast påbörjade falska tedlar, kopior af åtskillia
stilor och namnteckningar. Schirmer igenkönde
deribland sin frus, Claras, fru von Steirs cch Ar-
nas. Han bihöl dem, chu:u Helfenbrecht will
reklamera dem, såsom sin tillhörigtet. Loden,
som i stum förtv:flan låg på seffan, befalltes nu
alt åtfölja polisbetjenterne; men kraierre hade
så Ö:vergilvit borom, att h:n ej förmådde det
Heifenbreckt erbjöd sg genast tjenstvilligt
skaffa en vagn och skyndide ut. För ceheime:
rådet var brottslingens jemmerbild pål ostende
och då Loden på konom föstade sina stirrsnet
blickar, såsom tröstsökande, begagnade Schirme
ögonblicket och frågade, hvad :om kunnat föran
leda honor, att genom sina skändliga anläggrin
gar störa oskyldiga menniskers frid och lugn? cc)