jensteman och tvenne polisbetjenter till von Lodens boning. Dun de sökte var utgånger. Desto bättre! sade Sch rmer, uppvissde för värden vederbörandes skriftliga uppdrag, lät öppna den frånvarandes ium och polistjenstemanuen företog efterspaningen; men jngenting bunde upptäckas. Byrån blef uppbruten, reea åfven der fanns icke något, som kuasde bestyrka angifvelsep. Helfenbrect yttrade ru, att han hade anledning to, att i byrån fanns en liönlåda. — Den söktes, men var så väl lördold, att den ej hunde uppläckas. — Polistjenstemannen blef betänksam och började tala om den retonvention von Loder kunde fordra, då depne inträdde i rummet. Har blef cödsb!ek, då hen såg byrån uppbruten och troende det vara upptäckt, vända han hastigt om, lör att fly. — Det var bans fall. Snabbt :om blixten efter-attes ban af den ena polisbetjester, som j trappan med öfvad band grep och släpade hor om tillbeka. Tjenstemannen uppvisade sin fullmakt och antydde honom, ait genssi öppna lönlåd:n och öfverlemnade hvad deruti förvarades. TLoden, som med darrande knän tick till byråen, igenkände nu först Ielenbrecht och geheimerådet och hade så förlorat all själskraft, all bsinning, att han ej tänkte på någon räddnirg. Halt medvetsiös tryekte hen på den förborgade fjedern och lörlidan framkom. Den iniehöll bars dom. Der förvaraces skrifoch titmaterislier, pepper, förger, utskurna stämplar, firdiga och endast påbörjade falska tedlar, kopior af åtskillia stilor och namnteckningar. Schirmer igenkönde deribland sin frus, Claras, fru von Steirs cch Arnas. Han bihöl dem, chu:u Helfenbrecht will reklamera dem, såsom sin tillhörigtet. Loden, som i stum förtv:flan låg på seffan, befalltes nu alt åtfölja polisbetjenterne; men kraierre hade så Ö:vergilvit borom, att h:n ej förmådde det Heifenbreckt erbjöd sg genast tjenstvilligt skaffa en vagn och skyndide ut. För ceheime: rådet var brottslingens jemmerbild pål ostende och då Loden på konom föstade sina stirrsnet blickar, såsom tröstsökande, begagnade Schirme ögonblicket och frågade, hvad :om kunnat föran leda honor, att genom sina skändliga anläggrin gar störa oskyldiga menniskers frid och lugn? cc)