säga några kärleksfulla ord till den arma, hvilker
han trodde för hans skull vara olycklig. — Hor
misskände anlelningen härtill och med smärt:
och förtrytelse fann hon, att ban ansåg sig viss
om beasnes böjelse. Hon svarade hvad den si-
rade jungfru!iga stoltheten ingaf, men vann der.
med icke annat, än att Julian trodde, att hor
var missnöjd, för det att hennes hemlighet blif:
vit förrådd. Ännu en gång yttrade ban sig med
den ömmaste skonsamhet, den yttersta varsamhet
och granlagenhet, men :hon.-blef bältig och styrkte
honom ännu mer i den olycksaliga förvillelsen
Så åtskildes de och Clara flyktade till sängkam-
maren, der hon i skötet af sin mor utgöt sitt
fulla, lidande hjerta och nu för henne berättade
allt, ifrån det hon: mottog det anonyma brefvet,
intill den nyss upplefvade ;stunden. Hear jag då
kommit hit, sade hon, mtom sie, för att öfver
allt lida skymf och hin? Olsöm min älskade fa
snart vore här och vi finge resa från detta för-
hatliga ställe! Den kärleksfolla modren förvåna
des och låt visa sig brefvet från den okände var-
maren och visste lika litet som Ciara någon an
nan räddning, än en snar afresa. Til dess, rådde
hon sin dotter, att emot grefven iakitaga ettfrit
och öppet uppförande.
Då fru von Stein med Anna mot aftonen gicl
på några besök i staden, begaf Jaolian sig till cafi
du Nord, der han träffade sin onkel; men denn
satt nu icke i sin linsto!, utan vid ett litet bor
och drack sin andra kopp, hvilket var emot aj
vana. Han viskade Julian till sig och denne to;
plats vid samma bord. — Baronen talade om sa
ker i allmärhet och kom äfven att vidröra tea
iern, då han frågade om Jnlians damer ämnad
sig dit i afton? han bade hört det, och yttrad
hostande, att han isådant fall hoppades der blifv:i
presenterad för dem af Julian.
Förundrad svarade denne, att damerna skull
b!i högst glada att få göra hans b-kantskap.