säga några kärleksfulla ord till den arma, hvilker han trodde för hans skull vara olycklig. — Hor misskände anlelningen härtill och med smärt: och förtrytelse fann hon, att ban ansåg sig viss om beasnes böjelse. Hon svarade hvad den sirade jungfru!iga stoltheten ingaf, men vann der. med icke annat, än att Julian trodde, att hor var missnöjd, för det att hennes hemlighet blif: vit förrådd. Ännu en gång yttrade ban sig med den ömmaste skonsamhet, den yttersta varsamhet och granlagenhet, men :hon.-blef bältig och styrkte honom ännu mer i den olycksaliga förvillelsen Så åtskildes de och Clara flyktade till sängkammaren, der hon i skötet af sin mor utgöt sitt fulla, lidande hjerta och nu för henne berättade allt, ifrån det hon: mottog det anonyma brefvet, intill den nyss upplefvade ;stunden. Hear jag då kommit hit, sade hon, mtom sie, för att öfver allt lida skymf och hin? Olsöm min älskade fa snart vore här och vi finge resa från detta förhatliga ställe! Den kärleksfolla modren förvåna des och låt visa sig brefvet från den okände varmaren och visste lika litet som Ciara någon an nan räddning, än en snar afresa. Til dess, rådde hon sin dotter, att emot grefven iakitaga ettfrit och öppet uppförande. Då fru von Stein med Anna mot aftonen gicl på några besök i staden, begaf Jaolian sig till cafi du Nord, der han träffade sin onkel; men denn satt nu icke i sin linsto!, utan vid ett litet bor och drack sin andra kopp, hvilket var emot aj vana. Han viskade Julian till sig och denne to; plats vid samma bord. — Baronen talade om sa ker i allmärhet och kom äfven att vidröra tea iern, då han frågade om Jnlians damer ämnad sig dit i afton? han bade hört det, och yttrad hostande, att han isådant fall hoppades der blifv:i presenterad för dem af Julian. Förundrad svarade denne, att damerna skull b!i högst glada att få göra hans b-kantskap.