Hr Pelris yttrande i Borgareståndet den 18 Sep-
temser, i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga
Proposition, angående hofstatspensioneringen
efter -Högsts. H. M. Konung Carl XIV Johan.
Åberopandet i den Kongl. propositionen af kostna-
den för bofpensionsstaten efter Konung Carl den Tret-
tonde ville jag: nästan anse såsom ett förhastande;
ty dels omslöt. denna stat hofpersonalen vid tvenne
Konungars hof; dels var förslaget till den sednares
pensionering behäftadt med många oformligheter, hvil-
ka både med tidpunkten för pensionsanslagets bestäm-
mande och äfven sedermera förorsakade många olä-
genheter. Å
I grundsats måste hboftjenstemäns uppförande på
stiksstaten till årliga pensioner alltid blifva oriktigt;
ty hofmännen äro, i sjelfva verket, icke att betrakta
annorlunda, än som Konungarnes enskilde tjenare;
men då det icke desto mindre alltid fordras, att Ri-
kets Ständer skola, vid en Konungs frånfälle, se hans
privata omgifning till godo, så är det också oefter-
giflligen nödigt, att högsta grad af urskiljaing och
uppmärksamhet iakttages, för att skydda staten från
öfverdrifaoa anspråk och förekomma de högst efter-
stänkliga missbruk, hvilka, vid regleringen af indrag-
ningsstaten för Konung Carl den 43:des hof, gjorde
:Sig gällande, Det hade fördenskull Varit att önska,
det ifrågarsarande Kongl. proposition icke till Rikets
Ständer kommit blott och bar, utan varit beledsagad
al Ae handlingar, på hvilka pensionernas bestämman-
de böra grunda sig. Då nu dessa papper, enligt hvad
förespegladt är, skola komma StatsUtskottet direkte
tillhanda, så nödgas jag, i sakoad deraf, inskränka
mig till påkallande af StatsUtskottets uppmärksamhet,
dels på angelägenheten att lämpa ifrågavarande pen-
sioner till de lägre belopp, som omständigheterna
medgifva, dels på nödvändigheten att ställa i en ser-
skild kategori de pensions-aspiranter, hvilka antingen
innehafva löner på stat, eller ock, efter erhållet af.
sked ur statens tjenst, redan befinna sig på den all-
männa indragningsstaten. Det bör icke undgå upp:
märksamheten, att likartade pensionsfrågor äro i fram-
iden att emotse, och att den grund, för deras be-
andlig, som nu lägges, icke bör vara tillgöranden,
hvilka framdeles kunna åberopas, såsom inbjudande
prejudikater. Först och sist bör man väl betänka,