Biskop Hallström hade icke funnit anledning att ändra de tankar han vid sistl. riksdag yttrade Han ogillade förslaget, emedan det vore stridande emot våra vanor och seder; emedan det. stadgade. ett valsätt, som skulle utesluta bildningers inträde inom representationen; och emedan det försvagade konungamakten. Häruti instämde prosten Lundblad och professor Selander. Prosten Thuden förenade sig med biskop Hallström Å de af honom rörande det nu ifrågavarande representationsförslaget framställda åsigter, hvilka äfven delades af tal. vid sistlidne riksdag. Han erkände nu -som då behofvet af en förändring i våra representativa former, och önskade ingenting uppriktigare, än att den snart kunde på ett ändamålsenligt sätt tillväFabringas. Biskop Holmström åberopade hvad ban vid sistför-flatne riksdag under diskussionen öfver detta ämne anförde. Biskopen hade altid funnit förstaget olämpligt och oantagligt, både i anseende till de grunder hvarpå det vore bygdt och deras tillämpning, och biskopen skulle högeligen beklagat sitt fädernesland, om icke ett bättre förslag til! förbättring af nationalrepresentationen kunde på fredlig väg åstadkommas. Hvad för öfrigt anginge den insinuationen, att ett nej till närvarande förslag skulle innebära en obenägenhet -mot all reorm, så vore detta en af de många orättvisor, som man måste tåligt bära, genom handling mer än genom ord vederlägga, och till tröst hvaremot biskopen anförde en latinsk sentens. Prosten Stenhammar åberopade sitt yttrande vid förra riksdagen, och förklarade, att han lade sitt aldrahjertligaste nej i voteringsurnan. Enligt prostens innersta öfvertygelse, vore förslaget ett ondt. Det hviJade på en alldeles okristlig grund, personlighetsprincipen, hvilken icke vore annat än sjelfviskhet. Prosten S. ville icke att Sverge skulle antingen blifva republik eller falla under envälde. De bedragasig — yttrade han — de som tro att mitt fäådernesland skulle blifva ett Frankrike; det skule blifva ett Polen, och det vill jag ieke.n Prosten Björkman. Bristerna i rikets nuvarande -representationsforim och behöfligheten, ja nödvändigheten af dess förbättring finnas väl numera högst få svenskar som förneka. Att uti represantationens en-sidiga fördelning i stånd och uti det invecklade arbetssättet samt uti många bildade samhällsledamöters uteslutande från riksförsamlingen, större delen af dessa brister ligger, erkännes väl äfven allmänneliger. Och -den som rätt uppfattat dem möjliga vådan af så obestridliga -ofullkomligheter i ett konstitutionelt samhällsskick, kan väl aldrig lifvas af någon sann patriotism, Om han ej söker förbättra allt hvad som förbättras kan och bör. Dessa åsigter hade onekligen framkallat nu ifrågavarande nya representationsförslag; men de föreslagna förbättringarne syntes talaren icke hafva lyckats så som önskvärdt varit; så, som de möjligen både kunnat och bort. Förslaget vore nemligen i ordets rätta mening för mycket radikalt och således för mycket väådligt för att kunna på försök antagas. Efter det nya valsättet skulle ensamt jordbruksintresset blifva tepresenteradt; alla i en socken boende herremäns, större possessionsters och embetsmäns röster skulle -dervid komma att undertryckas af några bönder, med 1.:dels mantal hvardera å 4,000 R:drs värde. — Den nedsatte röstberäkvingen för den större förmögenheten, den ringa uppskattningen af samhällets högre krafter -och kunskaper, den ensidiga bildningen af öfre kammaren och det svaga stödet åt konungamakten, som ifrågavarande vallag och representationsform antydde, syntes talaren fulleligen bevisa, att alla de olika bildningsgradernas rättmätiga fordringar på delaktighet i alla menskliga rättigheter deruti icke blifvit nog -allsidigt uppfattade och tillbörligt tillfredsställda. Af dessa skäl nödgades talaren förkasta förslaget; tröstande sig med hoppet om något snart framträdande fullkomligare. Prosten Sidner. Irågavarande förslag står för långt framom sin tid och förutsätter förhållanden som hosl; oss icke ännu finnas. Statens materiella intressen äro i det nya ombildniogsprojektet med synnerlig förkär-dek så afsedda, att det synes ganska problematiskt, :huruvida statens lif: bildning, vetenskap och religion, under materiens tyngd skall kunna konserveras. Det vore väl möjligt att dessa dyrbara intressen kunde l! .erhålla en eller annan förespråkare, men det vore l: -också -endast möjligt, icke på något nära så säkert : garanteradt som det materiella, hvilket, ehuru stor : vigt det borde och måste hafva likvälicke finge qväfva fröet till samhällets ädlaste frukter. Den sanna kristendomen och dess yttre vehike! kyrkan syntes tall vara de vigtigsste i hela samhällsinrättningen. Om en lag för allmänna representant-valär ämnad att framkalla eller åt riksförsamlingen utur nationen extrahera målsmän för alla samhällets intressen, så mäste den genom bestämda föreskrifter garantera att så ! sker med de allravigtigaste, men i det hvilande för-slaget hade raka motsattsen gjort sig gällande. Tel. trodde derföre att förslaget icke kunde uppfylla hvad det lofvat och åsyftade, och måste derföre bestrida dess antagande. Men en sådan ändamå!senlig ombildning, som af omständigheterna högt påkallas, vore tal. långt ifrån att motsätta sig. Han ville dock! hafva den sådan, att den utgjorde en sammabhängande länk emellan det goda af hvad vi redan hafva och det bättre, som vi motse och behöfva. Sedan diskussionen sålunda var slutad, framställdes propositionen om bifall till konstitutions-utskottets ifrågavarande memorial, och då denna proposition med blandade ja och nej besvarades och voteriug begärdes, förrättades sådan, hviXken utföll med 7-ja och 49 nej; och hade ståndet sälunda förkastat det af 4840 års riksdags konstitutions-utskott uppgjorda förslag till nationalrepresentationens ombildning. — Hr Pelris yttrande i Borgareståndet den 18 Septemser, i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga Proposition, angående hofstatspensioneringen efter -Högsts. H. M. Konung Carl XIV Johan. Åberopandet i den Kongl. propositionen af kostnaden för hofpensionsstaten efter Konung Carl den Trettonde ville jag nästan anse såsom ett förhastande; ty dels omslöt denna stat hofpersonalen vid tvenne