RIESDAGEN. ADELNS DISKUSSION I REPRESENTATIONSFRÅGAN. (Forts. fr. gårdagsbl.) Herr LARS HJERTA: J.g borde kanske anbålla em Ridderskapet och Adelns ursäkt, för det äfven jag upptager dess tid, uti detta ämne, enär föga tvilvel torde vara om utgången härstädes af den strid, som pu är börjad; men jag har ansett mig både berättigad och förpligtad, att göra några betraktelser öfver det sätt, på hvilket debatten här i dag blifvit förd. Då ledamöterna af detta hus sannolikt hvar och en hitkommit med den öfvertygelsen, att .möajoriteten på förhand var fullkomligen bestämd; då vid flera tillfällen en viss otålighet gilfvit sig tillkänna, att medelst proposition få seken snart afslutad; ja! då en ledamot till och med serskildt framstälit den begären, att Ridderskapet och Adeln dermed måste stynda sig, för att komma före det högvördiga Presteståndot; så har jag icke kunnat underlåta, att för mig sjelf uppkasta den frågan: hvad kan väl vara orsaken, stt, allt detta oaktadt, så många ledamöter, hvilka talat mot förslaget och som fulleligen på förhand varit visse om segern, likväl funnit nödigt att inligga i motiveringen af sina anföranden en så alldeles ovanlig värma? Hvyad kan väl vara orsaken, att! åtskilliga ledamöter, om hvilka man redan förut vogsamt och till öfverflöd haft sig bekant, att de icke älska demokratien eller tidningarna, likväl funnit så serdeles angeläget, att i dag å nyo afgifva en serskild förklaring derom i de kraftigaste uttryck? Jag anser! vidare nödigt, ait taga något i betraktande de termer, som motståndarne till förslaget nyttjat så väl om sjelfva detta förslag, som om dess försvarare. Någrel föregående talare hafva ansett grannlagenheten fordra, ) att förbigå dessa termer, men jag måste bedja om ursäkt, att jag icke helt och hållet kan följa deras exempel. Ty hurudan än utgången af hufvudsaken må blifva, så är det icke likgikigt, i och för det moraliska intrycket af hela denna debatt, att hvarje ledamot och hvarje åhörare, som utgår från detta hus, må derifrån Eunna medtaga en rättvis och opartisk, på verkliga skäl grundad, öfvertygelse om, hvilkendera sidans ledamöter begagnat sig af den mest logiska bevisningen, och varit mest tolerant mot sina motståndare, och hvilkendera det är, som brustit häri, i medan den velat åt sig sjelf förbehål!a patriotismen såsom ett monopolium. Jag tager mig derföre fribeten upprepa några af dessa uttryck. Då det nemligen uti de afgifna anföranderna förekommit, att man å ena sidan velat lägga förslaget och dess anhängare till last: Okunnighet, oärlighet, svek, falskhet, låga bevekelsegrunder, angripande af statens grundvalar, den konstitutionella frihetens störtandel af ultra liberalismen, anarki, m. m., och då mar vidare sagt, att opinionen mot detsamma tillhör de ädle, de sansade, de tänkande; då alla dessa förfärliga beskyllningar af talare härstädes blifvit slungade! emot dem, som tro med sia öfvertygelse förenligt att försvara ett förslag, hvilket dock nu hvilar på bordet såsom Rikets Ständers från sistlidne Riksdag, då frågar jag, mine herrar, om några dermed jemförliga tillsitelser eller uttryck mot Ridderskapets och Adeln3 majoritet, eller dem man i dag anser blifva ue segrande, blifvit utkastade från den andra sidan: jag tror mig då ega rätt hemställa, om icke egentligen vår tids ridderlighet till en stor del består i humanitet och tolerans; jag tar mig friheten fråga, em icke åe, som hafva den visserligen inom detta stånd föga afundsvärda lotten, att försvara förslaget och sig sjelfva mot sådane beskyllningar som de nyssnämnda, i någon mån torde förtjena Ridderskapets och Adels updseende, om de utbedja sig att få göra en sådan jemförelse, som den jag tillåtit mig framställa! Jag vili ännu tillägga, att någre af det högloflige S:åndets ledamöter hafva här sökt uppvärma majoritetens känsla medelst antydningar på hotelser, som skulle skett utom detta hus. (Härvid afbröts talaren genom ett ganska starkt buller, hvilket af H. E. grefven och landtmarskalken med klubban nedtystades; hvarefter herr Hjerta fortfor) . Ridderskapet och Adeln täcktes tillåta mig att säga, det jag tror mig, af det sätt, på hvilket man gifvit en vink om dessa botelser, icke oberättigad att anse mig vara en af dem, på hvilken i sådant hänseende möjligen en eller annan talare har syftat, och jag anser mig på denna grund äfven ega rätt, att yitra mig i anledning deraf. Jag bör derföre, med all der öppenhet, som är hvarje offertlig mans första pligt säga, mine herrar, att jag icke tror det kunna för. nekas, att botelser verkligen förekommit i afseende pi denna fråga; men om sådane blifvit framkastade, si hafva de, så vidt mig är bekant, endast varit af der allmänna beskaffenhet, som historien nästan på hvarje blad lemnär till varning för hvarje alltför envist och ihärdigt motstånd mot den framskridande politiske utvecklingen. . Jag tror således äfven, att så länge man icke närmar: specificerar, hvaruti dessa hotelser bestått, eller visa att de angått den närvarande öfverläggningens frihet så har ej varit skäl att framdraga så stora och då nande argumenter, för att vinna ett resultat, hvaron man i alia fall redan på förhand var säker. Jag skall nu ganska kort genomgå några punkter a föregående talare, mot förslaget, eller, rätlare sagdt mot dess grunder, som ännu icke blifvit upptagna ty hvad detaljerna beträffar, så skulle ätven jag vis serligen ej hafva något emot, att, enligt mina åsigter förändra några af dessa, om det lät sig göra att efte en sådan förändring genast få det hela antaget. Ja skulle sålunda t. ex. vilja invända, att valdistriktern äro för inskränkta; ty om de voro större, skulle de blifva mindre tillfälle för de smärre och mera lokal iatressena att göra sig gällande. Detta och några an dra detaljel skulle jag vilja hafva rättade; men ja gillar förslaget i det hela och till dess hufvudgrunder samt ber derföra att till besvarande få upptaga någr af de anmärkningar, som mot detsamma blifvit gjorde Man har särdeles, i afseende på valcensus, uppehål a os ArlAA RKA