åtgärd som synes oundgänglig, om ett nytt Jag. verk någonsin skall kunna blifva antaget utan sönderplockning; att Ständernas Utskott, Revisorer och Nämnder må inom sig utse sina Ordförande; i stallet at! .desse nu utgöras af den enligt Riddarbusmatrikeln äldste ledamoten af Ridderskapet och Adeln: et förslsg, hvars nytta och behöflsghet är så klar att utom Riddarhuset visserligen icke mer än en tanka derom finaes; att Rikets Ständers revisorer må sammanträda årligen; hvilket både förkort:r oca underiättar revisionern2, samt måste tjena till en ökad no;grarnhet i förvaltningen; att säteriägare och kronoåboer må få väljas til ledamöter af Bondeståndet: ett förslag hvilke! Bondeståndet sjelf, likasom de andra Stånden, vic förra riksdagen med stor plursltet antog, och som endast rönte oppositioa af hrr Strindlund. Peter Jönsson i -Träslända och några få andra, men hvilket det oaktadt då afslogs af den dåva rande regeringen, som fruktade allt politiskt framskridande. Mest af al!t intressant skall det måhända blifva alt åhöra, hvad som kommer att sögas på Rid-darhuset, i anledning af förslaget att Utskotten skola få välja ordförande. Hela verlden känner: de svårigheter, som ofta varit rådande för Adelns egna elektorer vid utskottsvalen, i anseerde till tvånget, att den äldste i nummertalet af dem som väljes måste vara ordförande. Dessuom öro två saker sjelfklara: den ena, att det alltid är önskvärdt och för ärendernas gång tjenligt, att den, som är till ordörande dugligast, äfven må dertiil utses, och den andra, att det ingalunda är gifvet, det den högsta dugligheten i detta afseende alitid skal triffas precist inom ett Stånd af de fyra, af hvilka Utskotten äro sammansatta, än mindre precist hos den, som har frimsta rummet blaed ledamöteroe ifrån detta Stånd. Alla skäl äro så!edes på den ena sidan för förslaget, att ändra det nuverande orimliga stadgondet; endast bördsanspråken på den andra. Det blir derföre ett godt tillälle för Ståndets msjoritet att vid derna frågas afsörande visa, huruvida de bekants fraserna om Adein3 ständigt visade beredvillighet alt uppoffra egna anspråk, när det gäller det allmännas fördel, hvar om man fick böra så storstå:liga deklamationer under representationsdebitten den 28 Auzusti, hafva någon betydelse när det gäller att skrida från ord till handling. Det ifrågavarande fallet är visserligen endast en liten pröfvosten, ty uppoffringen är i sjelfva verket endast inbillad, och rör ingalunda Ståndet i det hela, likasom ingen derigenom förlorar det minsta i materielt afseende, hvaremot vinsten för det allminna är obestridlig. Rätteligea borde man således kunna boppas, att just de riddersmän, som med så mycken emfasis satt sig emot den stora represeutationsreformen, skul: med glädje omfatta tillfillet, att åtminstone genom sådana smärre koncessioner, som denna, söka visa nationen, att icke tankan på bibebållandet af egna företräden dervid utgjort något hufvud motii Den som lefver några dagar får tillfälle att se, i hvad mån u!gången rättvisar denna förboppnirg. ——EEE