Detta förslag är rgtact mot svenska samhällets grundvalar. — Denna dag bestämmer fäderneslandets framtid. — Vi hafva dess öde i våra händer. — Oss tillhör att handla efter öfvertygelse och samvete, utan folkets för dagen flytgiga beröm, utan fruktan för dess lika flygtiga tadel. Tanerligen öfvertygad derom, att förslaget är så väl till grunder som utförande för fåderneslandet i högsta grad vådligt, röstar jag för afslag, under förklarande, att landetz3 ära blifvit djupt kränkt genom försöken att med hotelser förmå Svenska män till dess antagande. Hr LAGERHEIMS, L. M., anförande: Redan vid sista riksdagen yttrade jag öppet min varma nitälskan för en sådan ändriog af vår statsörfattniog, hvarigenom en af behofvet högt påkallad förenkling och förbättring kunde ernås. Vigten deraf är måhända ingenstädes kraftigare och mera slående vitsordad, än just inem detta Riddsrbus, der endast högsta urvalet af rättskaffeshet, bildning oeh fosterlandskänsla borde äga rättighet att för R kets bästa höja en af det allmänna förtroendet och af den tiligifae högaktningen aldrig jifvad rö t. Jag skall ej he!ler upphöra att ifra för den nu orepresenterade attrisgsvärda och talrika medborgareklassens moraliska rättighet till deltagande ilagstiftningen och önskar af bjertat en representationsförändring på sådane gruader, att alla samhällsklassers ombud sammanöras till 2:ne kammare, på det att Bonde-, BorgareReligionsoch Vetenszapsmän och Sverges Ridderskap, under den för alla kära benämniagen af Svenska medborgare, måtte uti endrägt under samma tak kunza utbyta sira bästa tankar till landets vä!, ch det olyckliga ståndssplitet, som uader århundraden jäst uti Sverges jo d såsom en surdeg, derigenom bortnötas och sjeifva detta ord, om möjligt, utrotas ur vår ordbok: att all personlig och adelig ätt-sjelfskrifvenhet, såsom numera ett skal utan kärna, må försvinza: st valen må ske klassvis, och så vidt möjligt heldst direkt2, för att lemna en borgen att endast de bästa i landena utses till nationens ombud: att de nuvarande riksståeden såsom klasser erhålla hvardera sin bi:liga, och för förslagets slutel:ga antagande i alba fall oafvisliga, andel i lagstiftningen: att dena öfre kammaren bildas så, att den ej blott till namnet, utan till sina vertliga beståndsdelar, lemnar tillräck!g trygghet för alla vigtiga samhällsfrågor med oöfverilad sans och med återhållande kraft mot partiernss siroccovindar: och ett framför allt vår mera än 1000 åriga monarkiska styrel egrund, likt Capitoliti irrefragabile scxum och såsom ett palladiam för rikets sjelfbeståad, snatare genom nyjaoch fastare hörnstenar må bevaras, än genom alska lönngropar undergräivas. Men aldrig skall min röst bidraga till en sådan omstörtning af lagstiftande makten, att öfvervigten kunds tillfalla oupplysta massor med endast 40 Rådrs fsstighetsvärde, och stridsfältet derigerom öppnas för valintriger, samt inbördes jäsning och nedsjunkning afsedligt värde förberedas; aldrig skall den lemnas åt et grundlsgsörslag, der man just med fö kärlek syne: vilja -utesuta a!l högre bildniog och embetsmannaer farenhet, för att så mycket friare kunna öfverlemns ledningen af allmänna ärenden åt tidnisgsskrifvare oct folktriduner, åt ett förslag, under hvars vida och kon. stigt virsade mantel, en undangömd röd mössa syn barligen framsticker. Uppriktigt beklagande dröjsmålet med den efterläng tade förbättringen i vårt statsskick, yrkar jag förka: stande af det sedan sista riksdag hvilande förs!age till nvationalrepresentationens ombildning. Hr FORSSELL, CARL. Det fisnes i menniskorra enskilda lefaad, likasom i staternas, vissa högtidliga oci vigtiga ögonblick, då beslut måste tagas, hvilkas ver kan först i framtiden blifva uppdagade. Ett såda: anser jag det närvarande ögonblicket vars. Mångaa de män, som här äro samlade i dag, för att rådsl om fäderneslandets öden, minnas väl huru rikets stäl! ning var år 1809. Ean lång tid är sedan dess förflu ten; fem och trettio år utgöra näa en meuniskoål der, och likväl kunna vi glädja oss åt, att hafva hand lat, verkat och lefvat uti en epok, som med irg2 föregåence i Sveriges historia kan j:mföras uti de sto ra framsteg så väl i förståndsodlisg, som i materie hänseende, som under loppet af de sista 30 åren bli vit gjorda. Vid 1809 års riksdag, i rikets dåvarand betryckta ställning, föregick Ridderskapet och Adel nationan med ädla föredömen, med stora och verklig uppoffrivgar, och jag smickrar mig med det hoppet ett år 1844 skall samma Ridderskap och Adel ick fiana det offret på fäderneslandets altare för tuvg! nemligen: att afsäga sig sjelfskrifvenheten. Jag medgifver gerna, att det rya representationsför slaget, som ru är föremål för antsgande. eller förka stande, har sina brister, mon jag tror att dessa bri ster utan så stora brytningar och söndrisgar, som ni synas vara färdiga att göra sitt i: träde, kunna afbjel pas och jag anser i ella fall upphöracdet afståndsför delningen vara af en så väsenduig fördel, attjag blot för vicnandet deraf gerna biträder det nya förslaget Da hårda och ofördragsamma yttranden jag i dag mo all förmodan fått höra af åtskilliga talare riktas mot all dem, som hysa on aanan öfvertygelse än de, i den vigtig öfverläggaiag som nu föregår, haiva bedröfrat mig, me: de bafva icke förmått rubba den känslan, att jag hand lar i enlighet med Svenska folkets önskan och. fäder neslandets nytta, när j:g afstår min sjelskrifvenhet Denna sjelfskrifvenhet till lagstiftare — denna he drande utmärkelse att vinna inträde på Svenska rid MPR EPP RANE KD OR NESSER