RIESDAGEN.
ADELNS DISKUSSION I REPRESENTATIONS-
FRÅGAN.
- (Forts. från gårdagsbl.)
Grefve ANCKARSVÄARD, C. H.: Sedan så mäng2
talare, båda med mig af lika och olika politiska tän-
kesätt, utta!at deras förkastelsedom öfver det nu före-
dragna, hvilande representationsförslaget, så skall det
tiläfvestyrs synas mer än öfverflödigt att i ämnet yttra
några tankar, då utgången är så afgjord, att den icke
kan betviflas. Då likväl andra framlagt motiverna
för deras blifvande röst, så har äfven jag af kanske
ändå flera skäl ansett mig föranlåten att förfara på
samma sätt.
En värd taare, för hvars iesigter och personlighet
jag hyser den största aktning, har här till försvar för
ståndsrepresentationen isom riksförsamlingen yttrat, alt
den inom vårt land upprätthållit friheten och varit
ett stöd för eationens utveckling till styrka, anseende
och trefnad. Jag har från Sveriges häfder trott mig
komma till helt andra slutsatser, och anser mig böra
såsom en pödvändig förutsättning för mira blifvande
yttranden anöra, det jag kommit till den stutsatsen,
att vår ståndsförfettniug, med sina fyra ståndskamrar,
i väsendtlig mån, sedan tidernas tider bidragit till den
underordnade siätlaing inom det europeiska statsför-
bundet, hvartill Sverige under tidernas längd blifvit
nedtryckt. Jag tror mig ifrån historien om skatternas
uppkomst och fortgång icom värt land hafva kommit
till den slutsats, att det är våra ståndsförbållanden,!
som skattejorden bar att tillskrifva det förtryck, hvar-
under dess innehafvare sedan sekler suckat; och må-
hända äfven den låga ståndpunkt i industrielt hänse-
ende, hvarutöfver Sverige ännu aldrig mikiat höja sig.
När man, såsom jag, ifrån vår riksdagshistoria trowt
sig fiona buru illa och med huru litet sammanhang
landets angelägenheter genom våra fyra stånd blifvit
vårdade, huru under dem friheten understundom bli-l
vit bortbytt emov enväldet, för att åter ur fädernes-
landets ruinsr uppstiga till en sjelfsvå!dig utöfnirg a
mångväldet, under de npesligsste företeelser af låg e-
gennytta, af maktmissbruk, af oförstånd, af medgör-
lighet äfven för utländskt guld, till ett resultat för
landet, af utan behof förde krig till uttömmande af
våra skatter och till fördunk!ande af eljest understun-
dom lysande blad i vår krigshistoria; buru det kun-
nat gå så långt, alt blott fyratio år före den tid-
punkt, hvarifrån jag räknar min födelse, Rysslands
historia kan intyga, att ett betydligt antal trupper bli -
vit inkallade att öfvervintra i vårt land, i bjertat af
riket till bedrifvande af spelet med ståndens partistri-
der, huru ståcdskifvet och splittringen, de fyra kam-
rarne emellan, al konungamaikten blifvit begagnadt
till enväldets införande, för att likmätigt sin natur,
då det faller i oklokhetens händer, föra fäderneslan-
det till sitt förderf, eller, som det en lång tid i våra
statsorationer hetat, till branten af sitt fall; när
man, såsom jag, under några och trettio år deltagit
uti dessa ståndens, för fåderneslandet föga båtande
strider, och dervid erfarit den allmänna missbelåten-
het med riksdagarnes längd, med resultatens osamman-
hang, med riksdagskostnadernas höjd och de orepre-
senterades allt sedan 4809 fortsatta klagan öfver bri-
stande andel i statsargeiägenhetersas bedömande och
afgörande, och det till dea grad, att då armeens må-
hända just jemret halfva befäl reser till riksdagen så-
som representanter af riddarhuset, så blir den andra
häl:ten deraf såsom ofrälse hemma i landet, utan del-
aktighet i representationen, och utan att derför är
gifvet om icke den största förmågan, det största snil-
let och de största kurskapersa möjligen kunde före-
finnas hos den andra delen, som är utan all slags re-
presentationsrätt. -Man må icke fisna usderligt, Mioe
Herrar, om jeg, som ifrån det första inträdet på dec
parlamentariska banan hos oss erfarit alia olägerhe-
terne och heia tyngden af vårt olämpliga riksdagsma-
chineri, om jag ifrar för en förändring, som utgjort
det förnämsta målet för hela mitt politiska lif.
4809 års KonstitutiousU:skott erkände redan alla
olägenheter och svårigheterne af vår invecklade re-
presentation, och förordade på det högtidligaste re-
presentationsförändring. Ståndsförhållanden och ett se-
dan trettio år ihärdigt motstånd emot alla förändrin-
gar ifrån regeripgsmaktens sida hafva förbindrat ver-
kets allvarliga angripande, intilldess 1840 års riksdag
genom opinionsmaktens oemotståndliga kraft omsider
lade på Stänvdernas bord det förevarande förslaget till
nätionalrepresentationens cmbildning. Jag anser så-
som en qvasi-pligt att, på grund af den plats jag in-
om KonstitutiopsUtskottet innehade, så godt jeg för-
mår söka att möta de iskast, som emot förslagets an-
taglighet blifvit gjorde, för att såmedelst åtminstone
svagt kunna redovisa de åsigter, som gruadlagt ma-
joritetens beslut inom Utskottet.
Här har blifvit yttradt, att valrättens utsträckning
till 4000 Rdrs egendomsvärde helt och hållet uteslu-
ter bildnviogens anspråk, och till den högre förmöger-
hetens rätt att äfven för sin röst finna någon vigt.
Dä på den ena sidan, och måhända vid första påse-
ende med något skäl klandras, att valrätten nedgår
ända till 40 Rdrs egendomsvärde, och på den andra,
att ett egendomsvärde a! 1000 Rdr, såsom vilkor för
en röst, skulle utesluta bildnicgens och den större
förmögenhetens anspråk, så blir det ganska svårt att
åtminstone inom den allmänna valprincipen kunna
annorlunda tillfredsställa fordringarne, än medelst de-
ras hänvisande till utvägarne att förvärfva allmänt för-
troende. Jag stall icke och vill för ingen del neka
den stora brist i förslaget, att den högre förmögenhe-
ten och i och med detsamma den presupponerade hö-
gre bildningen blifvit utestutne ifrån en viss gifven
andel och säkerhet att komma under omröstning el-
ler få bestämma sina representanter inom riksförsam-
lingen. Det hade visserligen varit önskligt, Mine
Herrar, och jag vågar säga att jag för min del gjort
hvad jag förmått, att komma till ett annat resultat i
detta hänseende; men så gerna jag hade sett att så-
dant skedt, så öfvertygad är jag att det vid detta till-
fålle hade inverkat ingenting. Naturen förändrar icke
ee PAL Vaa fäumaslananat varnit mvankat hätten aravit