RIESDAGEN. ADELNS DISKUSSION I REPRESENTATIONSFRÅGAN. (Forts. från gårdagsbl.) Grefve ANCKARSVÄARD, C. H.: Sedan så mäng2 talare, båda med mig af lika och olika politiska tänkesätt, utta!at deras förkastelsedom öfver det nu föredragna, hvilande representationsförslaget, så skall det tiläfvestyrs synas mer än öfverflödigt att i ämnet yttra några tankar, då utgången är så afgjord, att den icke kan betviflas. Då likväl andra framlagt motiverna för deras blifvande röst, så har äfven jag af kanske ändå flera skäl ansett mig föranlåten att förfara på samma sätt. En värd taare, för hvars iesigter och personlighet jag hyser den största aktning, har här till försvar för ståndsrepresentationen isom riksförsamlingen yttrat, alt den inom vårt land upprätthållit friheten och varit ett stöd för eationens utveckling till styrka, anseende och trefnad. Jag har från Sveriges häfder trott mig komma till helt andra slutsatser, och anser mig böra såsom en pödvändig förutsättning för mira blifvande yttranden anöra, det jag kommit till den stutsatsen, att vår ståndsförfettniug, med sina fyra ståndskamrar, i väsendtlig mån, sedan tidernas tider bidragit till den underordnade siätlaing inom det europeiska statsförbundet, hvartill Sverige under tidernas längd blifvit nedtryckt. Jag tror mig ifrån historien om skatternas uppkomst och fortgång icom värt land hafva kommit till den slutsats, att det är våra ståndsförbållanden,! som skattejorden bar att tillskrifva det förtryck, hvarunder dess innehafvare sedan sekler suckat; och måhända äfven den låga ståndpunkt i industrielt hänseende, hvarutöfver Sverige ännu aldrig mikiat höja sig. När man, såsom jag, ifrån vår riksdagshistoria trowt sig fiona buru illa och med huru litet sammanhang landets angelägenheter genom våra fyra stånd blifvit vårdade, huru under dem friheten understundom bli-l vit bortbytt emov enväldet, för att åter ur fäderneslandets ruinsr uppstiga till en sjelfsvå!dig utöfnirg a mångväldet, under de npesligsste företeelser af låg egennytta, af maktmissbruk, af oförstånd, af medgörlighet äfven för utländskt guld, till ett resultat för landet, af utan behof förde krig till uttömmande af våra skatter och till fördunk!ande af eljest understundom lysande blad i vår krigshistoria; buru det kunnat gå så långt, alt blott fyratio år före den tidpunkt, hvarifrån jag räknar min födelse, Rysslands historia kan intyga, att ett betydligt antal trupper bli vit inkallade att öfvervintra i vårt land, i bjertat af riket till bedrifvande af spelet med ståndens partistrider, huru ståcdskifvet och splittringen, de fyra kamrarne emellan, al konungamaikten blifvit begagnadt till enväldets införande, för att likmätigt sin natur, då det faller i oklokhetens händer, föra fäderneslandet till sitt förderf, eller, som det en lång tid i våra statsorationer hetat, till branten af sitt fall; när man, såsom jag, under några och trettio år deltagit uti dessa ståndens, för fåderneslandet föga båtande strider, och dervid erfarit den allmänna missbelåtenhet med riksdagarnes längd, med resultatens osammanhang, med riksdagskostnadernas höjd och de orepresenterades allt sedan 4809 fortsatta klagan öfver bristande andel i statsargeiägenhetersas bedömande och afgörande, och det till dea grad, att då armeens måhända just jemret halfva befäl reser till riksdagen såsom representanter af riddarhuset, så blir den andra häl:ten deraf såsom ofrälse hemma i landet, utan delaktighet i representationen, och utan att derför är gifvet om icke den största förmågan, det största snillet och de största kurskapersa möjligen kunde förefinnas hos den andra delen, som är utan all slags representationsrätt. -Man må icke fisna usderligt, Mioe Herrar, om jeg, som ifrån det första inträdet på dec parlamentariska banan hos oss erfarit alia olägerheterne och heia tyngden af vårt olämpliga riksdagsmachineri, om jag ifrar för en förändring, som utgjort det förnämsta målet för hela mitt politiska lif. 4809 års KonstitutiousU:skott erkände redan alla olägenheter och svårigheterne af vår invecklade representation, och förordade på det högtidligaste representationsförändring. Ståndsförhållanden och ett sedan trettio år ihärdigt motstånd emot alla förändringar ifrån regeripgsmaktens sida hafva förbindrat verkets allvarliga angripande, intilldess 1840 års riksdag genom opinionsmaktens oemotståndliga kraft omsider lade på Stänvdernas bord det förevarande förslaget till nätionalrepresentationens cmbildning. Jag anser såsom en qvasi-pligt att, på grund af den plats jag inom KonstitutiopsUtskottet innehade, så godt jeg förmår söka att möta de iskast, som emot förslagets antaglighet blifvit gjorde, för att såmedelst åtminstone svagt kunna redovisa de åsigter, som gruadlagt majoritetens beslut inom Utskottet. Här har blifvit yttradt, att valrättens utsträckning till 4000 Rdrs egendomsvärde helt och hållet utesluter bildnviogens anspråk, och till den högre förmögerhetens rätt att äfven för sin röst finna någon vigt. Dä på den ena sidan, och måhända vid första påseende med något skäl klandras, att valrätten nedgår ända till 40 Rdrs egendomsvärde, och på den andra, att ett egendomsvärde a! 1000 Rdr, såsom vilkor för en röst, skulle utesluta bildnicgens och den större förmögenhetens anspråk, så blir det ganska svårt att åtminstone inom den allmänna valprincipen kunna annorlunda tillfredsställa fordringarne, än medelst deras hänvisande till utvägarne att förvärfva allmänt förtroende. Jag stall icke och vill för ingen del neka den stora brist i förslaget, att den högre förmögenheten och i och med detsamma den presupponerade högre bildningen blifvit utestutne ifrån en viss gifven andel och säkerhet att komma under omröstning eller få bestämma sina representanter inom riksförsamlingen. Det hade visserligen varit önskligt, Mine Herrar, och jag vågar säga att jag för min del gjort hvad jag förmått, att komma till ett annat resultat i detta hänseende; men så gerna jag hade sett att sådant skedt, så öfvertygad är jag att det vid detta tillfålle hade inverkat ingenting. Naturen förändrar icke ee PAL Vaa fäumaslananat varnit mvankat hätten aravit