klarad, föratt sjelf kuana öfvertaga lednngen af
sina sf rer. Si snyt domstokn: besut hirom
erhåll.t: skulle han: bröllop firas med den älska-
de Anna T:1i dess skulle familjea Schirmer stan-
ni qvar på B usenhal. För den otålige fästman-
nen gick det likväl allt för lingssmt med saken
och han beslöt derföre, 2ll på någon kort tid resa
tliöreilenset, för att på kyada dess afgörande
Anna hada i början styrkt honon i denna öre-
sats, men då den kom till verkställi, het, var ho.
tröstlös, det gällde dena första skilsmes.an. För-
gälvas tnvände modren och Ciara på henne de
ömmaste föreställningar: bon hörde dem knappt
och gret bitert, Si fann Julian benne, då han kom
för alt taga afsked, Nu försvann Anvas hela stånd-
aktighet, hon sjösk til hams bröst stum och bed-
jande. Upprörd bid ban henne på det ömmaste
att lugna sis, och förklarede, alt om hon önskade,
villechan sinstälia resan.
Det går ej an! sade Ciaro. Da måste fatta
dig, min dyra Annal Det är ju blott för en kort
tid, och du bör hafva styrka stt bära denna Llia
pröfning. Liter du häraf så nedtrycka dig, buru
srullo det då gå, om himlen satte dig på bår-
dare pro?
— Ja, res, res, min Julian! hviskode Anns,
men höll konom lika fast omsiuter.
Jutans kraft började svigta, men slutligen, då
hen med de khärleksuliaste ord rågot lugpat hen-
ne, tog han afsked och skyndede ut. -Azna sjönk
i soffan och återföll i hiftig gråt.
Cara kände väl mediidande för hennes svaghet,
men äfven missn:j.. Min älskade Anna, sade
hon, då de följande dagen voro allena, låt Mg
gifva dig ett varnande ord; du känner mitt bjer-
ta, och kan icke missörstå mig. Akta dig att
lita alltför veka känslor få råda! Da inrymmas
så lätt i elt svagt qvinzobräöst. Sarrt vppstår
deraf ett anlag till svårmod, som visar allt från.
en mörk, sorglig sid:; ett fallande 1öf, en sor-.
lande bäck stämmer till vemod; äfven upphöjda