klarad, föratt sjelf kuana öfvertaga lednngen af sina sf rer. Si snyt domstokn: besut hirom erhåll.t: skulle han: bröllop firas med den älskade Anna T:1i dess skulle familjea Schirmer stanni qvar på B usenhal. För den otålige fästmannen gick det likväl allt för lingssmt med saken och han beslöt derföre, 2ll på någon kort tid resa tliöreilenset, för att på kyada dess afgörande Anna hada i början styrkt honon i denna öresats, men då den kom till verkställi, het, var ho. tröstlös, det gällde dena första skilsmes.an. Förgälvas tnvände modren och Ciara på henne de ömmaste föreställningar: bon hörde dem knappt och gret bitert, Si fann Julian benne, då han kom för alt taga afsked, Nu försvann Anvas hela ståndaktighet, hon sjösk til hams bröst stum och bedjande. Upprörd bid ban henne på det ömmaste att lugna sis, och förklarede, alt om hon önskade, villechan sinstälia resan. Det går ej an! sade Ciaro. Da måste fatta dig, min dyra Annal Det är ju blott för en kort tid, och du bör hafva styrka stt bära denna Llia pröfning. Liter du häraf så nedtrycka dig, buru srullo det då gå, om himlen satte dig på bårdare pro? — Ja, res, res, min Julian! hviskode Anns, men höll konom lika fast omsiuter. Jutans kraft började svigta, men slutligen, då hen med de khärleksuliaste ord rågot lugpat henne, tog han afsked och skyndede ut. -Azna sjönk i soffan och återföll i hiftig gråt. Cara kände väl mediidande för hennes svaghet, men äfven missn:j.. Min älskade Anna, sade hon, då de följande dagen voro allena, låt Mg gifva dig ett varnande ord; du känner mitt bjerta, och kan icke missörstå mig. Akta dig att lita alltför veka känslor få råda! Da inrymmas så lätt i elt svagt qvinzobräöst. Sarrt vppstår deraf ett anlag till svårmod, som visar allt från. en mörk, sorglig sid:; ett fallande 1öf, en sor-. lande bäck stämmer till vemod; äfven upphöjda