— Det är i det offentliga lifvet framör all nödvindist, att hvar och ena känner sin stälinin samt i följd dersf tager sitt parti; och det miste erkännas, att detta behof i närvarande ögonbick är slösve än någonsin, i 2nseeade tilldet invecklade cch besynverliga förhåilande, hvari de serskilda meningsTaktoaerna vid riksdagen befiana sig. Det är nemligen omisskänneligt, både af de konservativa riksdagsmännens eller våra Torier görande och låtande och af syftningen i deras tidningars polemik, att bela den sidan är missnöjd med Konungen, för den benägenhet Hans Mzj:t visat att sätta rättsgruudsatserna framför konsideratioaer och g:mimal slentrien, samt att icke förbise folkets beboi f reformer i de allmänna inrättningarsa. Imnedlertid tliåter dem deras ställning, särom royalister quand meme, icke att gifva åt ett sådant missnöje nigon annan förg än att ändamålet darmed är att värna kosungadömet mot PE EE SE ESS SO ES