— Det är i det offentliga lifvet framör all
nödvindist, att hvar och ena känner sin stälinin
samt i följd dersf tager sitt parti; och det miste
erkännas, att detta behof i närvarande ögonbick
är slösve än någonsin, i 2nseeade tilldet inveck-
lade cch besynverliga förhåilande, hvari de ser-
skilda meningsTaktoaerna vid riksdagen befiana
sig. Det är nemligen omisskänneligt, både af de
konservativa riksdagsmännens eller våra Torier
görande och låtande och af syftningen i deras tid-
ningars polemik, att bela den sidan är missnöjd
med Konungen, för den benägenhet Hans Mzj:t
visat att sätta rättsgruudsatserna framför konside-
ratioaer och g:mimal slentrien, samt att icke för-
bise folkets beboi f reformer i de allmänna in-
rättningarsa. Imnedlertid tliåter dem deras ställ-
ning, särom royalister quand meme, icke att gifva
åt ett sådant missnöje nigon annan förg än att
ändamålet darmed är att värna kosungadömet mot
PE EE SE ESS SO ES