märkt genom Konstitutions-Utskottets egen åtgär Vid första påseendet kan det väl synas riktigt, me det kar likväl befunnits serdeles vådligt i sin tillämj ning, i de länder, der det blifvit antaget som gällai de lag. Uti England äger detta röstsätt rum. Englands r dikaler och fria Whigs hafva dock i flera år sökt a få bort detta omröstningssätt, hvilket lemnar ett m: del i händerna på makten och förmögenheten der landet att inverka på omröstningarne på ett sätt, soi der visat sig skadligt och utöfvat en menlig inverka på valens oberoende. Jag tror icke att Sverge sti på en högre punkt i detta fall än England, hvarfö jag anser, att det stadgandet i ämnet, som hittills fur nits i vår grundlag, bör bibehållas. Den slutta vot ringen bör således, enligt min tanka, bibebållas i d nya lagförslag, som, jag hoppas det, kommer att sna för Rikets Siänder framläggas, om detta faller. Dernäst har i förslaget hela det gamla utskottsvi sendet blifvit bibebållet. Efter min tanka är det ju detta system af bestämda och permanenta utskot med tby åtföljande remisser och återremisser, som me: kräfver en reform, hvarförutan all annan ej afbj-lpc hvad som så mycket öfverklagats i vårt hittills ir vecklade och tidsöd:nde arbetssätt. Att detta lä kan afbjelpas så snart fyrdelnisgen upphör, tillåter t den ej att nu utveckla, och är dessutom bekant fö en och hvar, som bar kärn:dom om huru hä med til går i Englands parlament; men i alla fall är det för sta steget dertill, att allt som rörer på dessa frågo öfverflyttas ur grundlagen till arbetsordsingen, cit de hörer, på det att ej hvarje förändring deruti mått erfordra den långa omgång, fom är nödig, då sake har helgd af grundlag. Då em gång ett nytt första, blir utarbetadt, så önskar jag derföre att alla stad ganden, som röra utskottens bildning, och sättet fö kamrarnes verksamhet, icke mer stå qvar i gruasdla gen, utan öfverflyttas till ordnirg:stadgarne. Den tid ef tre år för riksdagarnes ictröffande, son här är föres!agen, anser jsg icke vara den rätta. Hva: jag härom yttrat en gång förut, vidhåller jag äfver nu, det representetionslifvet kan, eter mia öfveriy gelse, icke fullt utveckla sig utan :iksmöten hvarje år Detta är en satts, erkänd och godkänd i alla andr: länder, utom Sverge och Norge. De skäl, som der emot kunna anföras, nemligen att så täla riksdaga blifva alltför kostsamma, och att det är för 028 i et glest befolkadt land obeqvämt att så ofta resa upj till hufvudstaden. Dessa skäl måste falla, just der: före, att detta är det enda sättet att komma till kor tare riksmöten. Nationens ombud vänja sig vid at icke ånyo upptaga samma frågor hvarje gång desam manträda, hvilket nu åter är en följd deraf, att ertei långa mellarstånd ständigt rya representanter upp: komma, de der också tro sig böra utmärka sig genom att i motioner och tal vidröra de vigtigare frågorne om de också flera gånger redan varit behandlade Genom dessa tätare riksdagar blifva sakkännedom ock vana vid allmänna frågors behandling mera allmänt spridda och man kommer fortare och bättre till målet. I andra rummet vinnes härigenom den fördelen, att det stridstillstånd emellan regering och folk, som nu vid början af hvarje riksdag ansetts böra vara dagens lösen, skulle komma att upphöra. Strid är aldrig nyttig i ett samhälle, mica herrar! Det är frid och samdrägt, som äro nyttige och nödvändig, om det allmännas fördel skall vinnas. Representanterae lära nemligen bättre känna den regerings asigter, hvars åtgärder de oftare hafva tiilfälle att se på närmare håll, de fatta förtroende till hvarandra. och handla med inbördes samverkan till det allmänna bästa. Detta tror jag icke kan vinnas utan årliga riksdagar. Skulle äter en styrelse verkligen handla emot nationens sannskyldiga bästa, så ligger slutligen den enda säkra kontrollen deremot uti en hvarje år voterad budget, då det står i representationens makt att snart och på ett allvarligt och kraftigt sätt, genom dess uppslående, till någon del gifva styrelsen sin tanka tillkänna. Häårmed är det dock icke meningen, ej heller nyttigt, att val böra ske till hvarje riksdag. Vealen kunna ske hvart tredje eller femte är, blott representanterna sammanträda årligen. Jag anser det äfven vara nödväadigt att låta inflyta någon paragraf, som ersitter den borttagne 444 Si Regeringsformen; ty endast på dea vägen kan man hoppas att kunna genomdrifva ett nytt på den samfälta valprincipen stödt förslag ho: de nuvarande stånden. Deremot önskar jag likväl icke något annat, än att nuvarande Ständers privilegier raå ställas under samma skydd som grundlagsfråigsr; det vill säga, att två riksdagars sammanstämmande beslut må blifva nödiga, för att u:i dessa privilegier kunna åstadkomma någon förändring.