märkt genom Konstitutions-Utskottets egen åtgär
Vid första påseendet kan det väl synas riktigt, me
det kar likväl befunnits serdeles vådligt i sin tillämj
ning, i de länder, der det blifvit antaget som gällai
de lag.
Uti England äger detta röstsätt rum. Englands r
dikaler och fria Whigs hafva dock i flera år sökt a
få bort detta omröstningssätt, hvilket lemnar ett m:
del i händerna på makten och förmögenheten der
landet att inverka på omröstningarne på ett sätt, soi
der visat sig skadligt och utöfvat en menlig inverka
på valens oberoende. Jag tror icke att Sverge sti
på en högre punkt i detta fall än England, hvarfö
jag anser, att det stadgandet i ämnet, som hittills fur
nits i vår grundlag, bör bibehållas. Den slutta vot
ringen bör således, enligt min tanka, bibebållas i d
nya lagförslag, som, jag hoppas det, kommer att sna
för Rikets Siänder framläggas, om detta faller.
Dernäst har i förslaget hela det gamla utskottsvi
sendet blifvit bibebållet. Efter min tanka är det ju
detta system af bestämda och permanenta utskot
med tby åtföljande remisser och återremisser, som me:
kräfver en reform, hvarförutan all annan ej afbj-lpc
hvad som så mycket öfverklagats i vårt hittills ir
vecklade och tidsöd:nde arbetssätt. Att detta lä
kan afbjelpas så snart fyrdelnisgen upphör, tillåter t
den ej att nu utveckla, och är dessutom bekant fö
en och hvar, som bar kärn:dom om huru hä med til
går i Englands parlament; men i alla fall är det för
sta steget dertill, att allt som rörer på dessa frågo
öfverflyttas ur grundlagen till arbetsordsingen, cit de
hörer, på det att ej hvarje förändring deruti mått
erfordra den långa omgång, fom är nödig, då sake
har helgd af grundlag. Då em gång ett nytt första,
blir utarbetadt, så önskar jag derföre att alla stad
ganden, som röra utskottens bildning, och sättet fö
kamrarnes verksamhet, icke mer stå qvar i gruasdla
gen, utan öfverflyttas till ordnirg:stadgarne.
Den tid ef tre år för riksdagarnes ictröffande, son
här är föres!agen, anser jsg icke vara den rätta. Hva:
jag härom yttrat en gång förut, vidhåller jag äfver
nu, det representetionslifvet kan, eter mia öfveriy
gelse, icke fullt utveckla sig utan :iksmöten hvarje år
Detta är en satts, erkänd och godkänd i alla andr:
länder, utom Sverge och Norge. De skäl, som der
emot kunna anföras, nemligen att så täla riksdaga
blifva alltför kostsamma, och att det är för 028 i et
glest befolkadt land obeqvämt att så ofta resa upj
till hufvudstaden. Dessa skäl måste falla, just der:
före, att detta är det enda sättet att komma till kor
tare riksmöten. Nationens ombud vänja sig vid at
icke ånyo upptaga samma frågor hvarje gång desam
manträda, hvilket nu åter är en följd deraf, att ertei
långa mellarstånd ständigt rya representanter upp:
komma, de der också tro sig böra utmärka sig genom
att i motioner och tal vidröra de vigtigare frågorne
om de också flera gånger redan varit behandlade
Genom dessa tätare riksdagar blifva sakkännedom ock
vana vid allmänna frågors behandling mera allmänt
spridda och man kommer fortare och bättre till må-
let. I andra rummet vinnes härigenom den fördelen,
att det stridstillstånd emellan regering och folk, som
nu vid början af hvarje riksdag ansetts böra vara da-
gens lösen, skulle komma att upphöra. Strid är al-
drig nyttig i ett samhälle, mica herrar! Det är frid
och samdrägt, som äro nyttige och nödvändig, om
det allmännas fördel skall vinnas. Representanterae
lära nemligen bättre känna den regerings asigter,
hvars åtgärder de oftare hafva tiilfälle att se på när-
mare håll, de fatta förtroende till hvarandra. och handla
med inbördes samverkan till det allmänna bästa. Detta
tror jag icke kan vinnas utan årliga riksdagar. Skulle
äter en styrelse verkligen handla emot nationens sann-
skyldiga bästa, så ligger slutligen den enda säkra kontrol-
len deremot uti en hvarje år voterad budget, då det står
i representationens makt att snart och på ett allvar-
ligt och kraftigt sätt, genom dess uppslående, till nå-
gon del gifva styrelsen sin tanka tillkänna. Häårmed
är det dock icke meningen, ej heller nyttigt, att val
böra ske till hvarje riksdag. Vealen kunna ske hvart
tredje eller femte är, blott representanterna samman-
träda årligen.
Jag anser det äfven vara nödväadigt att låta inflyta
någon paragraf, som ersitter den borttagne 444 Si
Regeringsformen; ty endast på dea vägen kan man
hoppas att kunna genomdrifva ett nytt på den sam-
fälta valprincipen stödt förslag ho: de nuvarande stån-
den. Deremot önskar jag likväl icke något annat, än
att nuvarande Ständers privilegier raå ställas under
samma skydd som grundlagsfråigsr; det vill säga, att
två riksdagars sammanstämmande beslut må blifva nö-
diga, för att u:i dessa privilegier kunna åstadkomma
någon förändring.