Farbågan att de mindre fastighetsegarnes ölvervigt i valen, skulle leda till ett bemödande matt göra alla lika i andeligt och lekamligt armod, är likaså en icke allenast obevist, utan ock osannolik hypothes, eller rättare en tom deklamation, som talaren icke ens bjudit till att styrka, hvilket han ej heller skulle varit i stånd till. Deremot torde det med något mera skäl kunna sättas i fråga, om ej Risdarhusoch biskopsmajoriteternas eftergifvenhet på massans bekostnad vid flere riksdagar, att idkeligen votera allt hvad styrelsen begärt i anslag, leder långt snarare till ett sådant utarmande, än det återhåll, som de mindre fastighetsägarne, bönderne, ofta förgäfves försökt åstadkomma. Argumentet om korrektionsbjonens inräknande i folkmängden åter är en af dessa retoriska figurer, som förmodligen skola anses lyckligt hittade, och som vi gerna kunne lemna honom. I andra länder, der pressen i åratal sysselsatt sig med fängelseoch fattiglagar, visar det sig imedlertid, att man anser det tillhöra samhällets intresse, att icke ens den försvarslöse må vara alldeles rättslös, och det af Konungen författade arbete om straff och straffanstalter ådagalägger, att äfven hos oss en ädel cmtanka egnats åt dessa föremål. Att det anförda skälet ej utgör något argument mot beräkningen efter folkmängd, behöfver ej bevisas, då man ganska lätt, om man vill, kan afräkna fångpersonalen från befolkningen. Hvad talaren härom anfört, reducerar sig således äfven endast till elt lumpet och dåligt skämt, som en ädel man knappast tillåter sig, och det bifall, som derföre kan vinnas, synes oss icke mycket att afundas. — Nära nog detsamma kan sägas om pstöfvelknekten och runstycket,, hvad skämtets beskaffenhet beträffar. Man måste likväl härvid medgifva talaren, att fastställandet af en census alltid är något oegentligt, då sjelfva mennisken, såsom sådan, redan har stora intressen, nemligen de rent menskliga intressena, att bevaka, och hvilka således behöfva representeras. Men hvilka äro då de, som yrka på census och som ej tro sig kunna få nog stort röstantal åt den högre förmögenbeten? Ar det icke just de, som tillhöra samma politiska sida med Hr von Hartmansdorff? Då talaren stödj:r sig vid det loford, som statsmän i andra länder gifvit vår nuvarande representationsform, så hade det varit skäl att bifoga underrättelse 4:o hvilka desse statsmän äro; 2:0o att styrka verkligheten af deras yttrande och 3:0 att visa det desse statsmän äfven riktigt känt till, huru vi hafva det. Om deremot någon utländsk statsman skulle uttalat ett sådant beröm sedan han inhemtat sjelfva sakkännedomen t. ex. af Hr von Hartmansdorff, så undre vi visst ej derpå; men omdömets tillförlitlishet blir derefter. Den värde talaren har slutligen ej kunnat emotstå frestelsen, att ännu en gång få lätta sitt hjerta mel uttrycket om att tidningarne skulle, fail reformen bifallits, taza Sverges nationalreoresentation på entreprenad. Visserligen fina vi, utt en sådan händelse skulle vara påkostande för len som nu sjelf haft den lyckan att nära nog nafva riddarhuset på entreprenad. Huvilketdera ir mera båtande för det allmänn2, det öfverlemvas åt läsaren att afgöra. FU