ej rigtig reda derpå. Otsst märka vi dem äfven så
föga, som våra medfödda fel, och om dessa yppas,
äro de ojemörligt lättare stt fördraga, än de lyten,
som tillfogas oss sedan vi hunnit mogna år, och ge-
nom andras förvållande. Icke en gång den ofärdige
tillåter att man med honom företager operationer,
som möjligen kosta hans lif. Han lefver hellre frisk,
sådan han är, än han låter sina lefvande lemmar skä-
Tas eter någon lära om fullkomlighet, vore det än ef-
ter den Belvederska Apollos bild. Den som djerfves
vilja i ett samhälle införa en författoing, hvilken ej
utgår från bibehållandet af de medborgareklasser eller :
Stånd; hvilka der redan leva och äro med rättigheter
begåfvadej den måste anse sig sjelf för en Gud, ty
endast för allmagten är det möjligt, att åt en sådan
författning gifva Kf och bestånd.
Hvad skola vi då säga om det förslag, som hvi-
ars pådStåndens bord? Hafva dess skapare deri in-
blåst en-lefvande ande, som kan upprätthålla det,l:
oåktadt dess brister? Dessa, hvilka åt-killige för-
fattare och-talare i så många hänseenden och så ove-
dersägiigt ådagalagt, äro dock visserligen ännu flera.
Bland da: bekanta vill jag blott fästa mig vid föl-
jande:
1:0 Attodet största irflytandet är lemnadt åt de
Mminstae fastighelsegarne, åt dem, som stå fattigbjon
och lösdrifvare närmast i förmögenhet och upplysning,
som hvarje ögonblick äventyra att, genom en miss-
vert, ellerc förlusten af några kreatur, öfvergå till klas-
sen af de förra, och som derföre befinna sig i en
ständig-frestelse att från denna olycka värja sig sjell-
ve, på det: allmännas, d. v. s. bättre lottade med-
borgares, bekostnad. Hvarifrån moralisk styrka, att
motstå en sådan fcestelse skulle ingifvas dem, är icke
visadt. Man måste, inom ett samhälle med sådan in-
rättning,. desto. mera befara en öfvervägande drag-
ningskraft ett efterhand göra alla jemnlika i ande-
ligt och lekamligt armod, som den nya författningen
utgår från en så fullkomlig jemnlikhet, att brot!s-
lipgar icke synas vara undantagna från beräkningen
af den folkmängd, som skall representeras, och att de
Orter, hr7arest korrektions-ivrättningar äro förlagda,
alltså lära, för deras skull, få flere representanter, än
som skolat falla på deras lott, om de varit befriade
från denna samfunds-ohyra:
2:0 All ingen viss andel i representationen är nå-
gon samhällsklass förbehållen. Det kan således hän-
da, att isgen Adelsman, ingen Prest, ingen orälsel:
tåndsperson blefve Riksdagsman. Men det är, å an-
dra sidan, lika möjligt, att alla Riksdagsmän blefve
bara Ståndspersoner, eller bara Borgare eller Bönder.
Mådne något yrke för sig, eller fåderneslardet i det
hela; vöre tient med en sådan ensidighet, att rågra
aldeles uteslötes eller med en sådan öfvervigt, att:
deras bästa kunde åsidosättas, och de sjelfve för-
tryckas? I författningen ligger likväl möjligheten för
hvarje samhälls-klacs att, vid hvarje Riksdag, kunna
förlora eller vinna allt. I stället för den stilla sä-
kerhet hos en hvar, om sin bestämda del, hvilken den
nuvarande författningen medförer: så skulle då, för
hvarje Riksförsamlirg, spelarens oro och feberlika sin-
nesstämning öfverspänna lemmarne i Sveriges stats-
kropp. Hafve vi, vid förliden Riksdag, betagit del
rTiogare folkklasserna deras lilla lotteri, för att nu i
stället göra riksförsamlingen till spelare i stort ?
3:0 Alt man ej väljer efter ständ, utan efter egen-
dom, ej omedelbart inom sin ort, utan genom valmän
och öfver hela riket. Egenskapen att tillhöra ett
Stånd är, om den rätt bestämmes så väsendtlig för
den sjelfståndiga dugligbetens framhafvande, att egan-!
det af en viss förmögenhet ej kan jemnföras dermed. !
Bestämmandet af en valcensus har, antingen han sät-lt
i
q
Nn s- Ur HÄN LR FA: K Nr Ve -—-—
tes hög eller lig, den olägenheten, att det blott ärl
egandet af en stöfvelinekt eller af ett runstycke
miadre, än en annan, som utestänger från utöfningen
af den dyrbaraste bland alla medborgerliga rättighe-
ter. Detta rundstycks är derföre ett ständigt ämne
för prutnieg, och en uppdragen gräns kan aldrig bi-
behållas, förr än man sjunkit så lågt, att intet mera !
finnes att pruta på. Det är derföre som statsmän, i!
andra länder, prisat oss lyckliga att hafva ståndsin-
rättningen till grund för våra val. Likväl är det den-
n2, som fördömes, som man vill truga oss att förke-C
sta. Det vore så mycket oförsigtigare, som valen en-Ji
dast då kunra göras med kännedom af personer, och
följaktligen med nit och egen urskillning, när de skel!
omedelbart inom det yrke och den ort, dit väljaren !
sjel? hörer. Blott derigenom kan en vald Represen-
tation egå den rot i folkets sinne, och den fullstän-
diga kännedom af beho? och möjligheter, hvilken hon å
så väl Dihöfver. g
Då man väjer inom sitt Stånd och sin ort, skeje
valen mera lugat, emedan de, som ej hafva med dem 9
att göra, svårligen kunna förskaffa sig irflytande der-1t
på, och, i alla fall, icke komma längre, än att en, aflt
samma Stånd i samma ort, väljes i stället för en an-l!
nar. Men då valen ej äro inskrävkta till något Stånd, !
iler någon ort: så kan en hvar försöka att låta väl-l:
ja sig sjelf, eller någon af sina vänner, för hvilken !
ort som helst. Hvilka röstvärfningar och hvilka val-s
strider skulle ej uppkomma? Huru skulle de ringaste 1
Tastighetsegarne, som hade de flesta rösterna, kunnaSs
känna alla dem, som erbjöde sig till deras Repre-!
söntanter? Huru emotstå de frestelser, eller undgå del!
bedrägerier, för hvilka de blottställdes? — Troligen !
gåfre mången sin röst åt dem, som lånade honom ls
penningar eller födoämnen, eller lemnade anstånd med !
auktionsskulders eller annan gälds betalning, eller be-ll
yusade, eller rent af mutade honom? Om flere likvällt
häde styrka nog att emotstå allt sådant, så gåfvo del
enfaldige troligen företrädet åt dem, som bestuckel!
dem med fagra ord, e!ler genom smicker droge dem!
vid näsan. Hvilket infytande skulle icke då de sto-)
ra Tidningarre utöfra, och huru skulle de begagnal
det? Man har redan, under annalkandet af inneva-
rande Riksmöte, sett huru de utfärdat rekommenda-:
tionsbref för vissa Riksdagsmän, och förkastelsedomar !!
över andra, oaktadt Stånds-inrättningen fanns qvar.!!
Huru skulle icke, sedan denna -vore undanvröjd, dag-
bladens välde stiga, och huru skulle icke en hvar, !
hvilkens inträde i representationen Tidningsskrifvarne!
befarade, blifva förskottsvis genomhäcklad och be-l!
ljagen? Heldre än att blottställa sig för ett sådant
missöde, skulle de stilla i landena, eller just de,lj
som mon företrädesvis borde önska sig till Riksdags-
män, söka undvika att blifva det. Dagblads-Konto-;
ren blefve utan tvifvel de Kommissions-Kontor, pål
hvilka hugade spekulanter skulle, med största hopp
om framgång, kunna, genom förseglade eller öppna
anbud, beställa sig medbargerl;ot färtrnande. Frök-