presentation, som nu förestår; och depna diskussio eger äfven vigt — ej för det faktiska i do omedel bara resultaterna dera, men för det tillfälle den lem nar att samman öra de serskilda åsigterna om de närvarande med önskningar och förhoppningar cn det blifvande. Det är ej första gårgen jag bar at yttra mig i denna fråga. Jag har bevittnat dess upp. komst och fortgåvg; jag bar deltagit i de menings strider dess första framträdande föranledde; jag hade likasom alla, hvilka bevistat den förra riksdsgenp, re dan då ymniga meaterislier för omdömet så väl om sjelfva ämnets vigt, som om utförandets värde. De omdöme derom jag då bildade och öppet uttalat, är ännu oförändrsdt. Förslaget har sedan den tider genomgått en i vårt land ovanlig gerom grundlighe: ech skarpsinnighet utmärkt litterär granskning. och skärskådning. Dess brister, insedde och anmärkte sedan ifrån första stunden, bafva sedan blifvit närmate belyste och lagde i dsgen medelst en forskning som ingen kan frånkänna redlighet, lugn och samvetsgrannhet. Att resultaterza af denca forskring i alla delar bekräftat det omdöme Riksståndens pluralitet då afgaf om det dem underställda förslaget, och hvilket omdöme jag delade — gifver åt de mevingar jag nu går att uttala, hola styrkan af en fast och innerlig öfveriygelse. Jag vill antega detsamma, om de meningar, som äro motsatta mina egna. Vi kunna alla cj hava mer än ett mål, fäderneslandets bästa, och vi böra således ej behöfva uppmana hvarandra till fördragsamhet och ektnivg för olika tänkare. Missbelåtenheten med den Svenska representationens sammansättniog är ej ett fenomen först ifrån 4841 års riksdag; denna missbelåtenhet har länge erfarits och ofta biifvit uttalad, men hade tillförene alltid varit riktad mot formen, ej mot elementerne af ropresentationen; den hade fästat sig mera vid sättet och utöfniogen än vid det väsendtliga af sjelfva inrättringen. 1840 års konrslitutionsutskott, delande den allmänna öfvertygelsen om behofvet af en förändring, rökte den ej inom kretsen af redan existerande förhållanden; den utgick ej från grundsatsen att reformera det närvarande i hvad det var bristfälligt och felakligt; — den valde en annan väg, sällan af lagstiftaren beträdd utan tvånget af yttre inverkan — den att vilja hafva allt det bestående på en gång undanröjdt — för att ersättas genom rågot alldeles nytt och fremmando i detta ords fulla bemärkelse. Huru mycket Utskottet de:vid missräknst eig om den allmänna opinionen kos Rikets Ständer, visade sig vid pröfoingen af dess första betäskande i den stora frågar, memorialet n:o 38. tskott:ts förslag fann knappt inom något stånd obetingadt bifall af andre än Utskottets egna ledsmöter. Det återremitterade, och de gemersamma tazkar, som efter en Jåpgvarig. och omsorgsfull öfverläggosing meddelades Utskottet från de tre Stånden — lemnade Utskottet den vackraste grundval och den fullkomligaste frihet att utföra sitt arbete på den enda sannskyldiga vägen för all förändring i statsförfattningen inom ett gåmmalt civiliseradt samhälle, remligen framskridandets, förbättringens och rättvisans, en väg, som de t:e Stånden med uppriktighet och sjelfförsakelse för Utskottet öppvat och utstakat; Utskottet försmådde denra anvisnicg. Den bibeböl i orden sin princip om per-sonlighetsrätt och allmänna val, såsom grund för det Dyra systemet; ehuru det i tillämpningen afvck derifrån till den grad att inkonseqvensen blef alltför uppenbar för att ej behöfva hemta sin förklaring ur rikedegens inre historia. Så tillkom det nu förevarande grundlagsförslaget. Det förkastades med stor mejoritet inom de tra Stånden — och om det, till följd af dess gockännande hos pluraliteten afett bland Riksestånden, slutligen blef med några rösters öfvervigt vid omröstnirg i förstärkt Utskott lagdt på bordet till denna riksdeg; få framträder dit likväl nu ej såsom resutatet ar de vid den föregående riksdaven samlade Ständernas åsigter i det vigtiga ämret, utan endast såsom ett förslsg från samma riksiag, kvilket af tre stånd förkastedt och j utan möda inom ett af stånden genomdrifvet, sedan ej kunnat hållas vid magt anvorlunda än genom fiktionen af Ständerze3 samtycke, vunnen medelst 9 rösters majoritet i det förstärkta Korstitutionsutskottet. Var det då det obetingade, man kunde säga rästan erhälliga ogillande, somma försleg rönte vid örra riksdsgen izom de tre stånden, likasom hos en betydlig del sf det fjerde, var det blott verkan at fördom, ensidighet och afvoghet emot nyheter, eller härflöt detta ogillande från en riktig och :öjaktligen beståndande uppskattning af förslagets fel och vådor? Hafva tidens förbållanden vu så ändrat sig, att dessa fel och vådor blifvit jemför-elsevis mindre betraktansvärda, än oägenheterne a? det bestående representationssättet? Fordrar det allmänna bästa ett omedelbart antagande af förslaget, oaktadt alla dess fel och brister — och bör på denna grund förelaget biallas och blifva Lag? Detta äro frågor som jeg, ofö:ändrad i min åsigt om förlagets oantaglighet, likväl ansett mig böra, äfven från min ståndpunkt, söka besvara. Doe fyra stånd, hvari Svezska folkets representation är fördelad, hafva ej tillkommit genom en slump eller tillfällighet, betande bestård och varaktighet endist från sin historiska ålder, utan de utgöra nödvändiga l uttryck af alla vårt lands samhällselementer. Uader semma begrepp och under olika benämningar, återfioner man alltid samma beståndsdelar i andra monarkiska länders lagstiftningar. Der äro de väl ej, såsom hos oss, fördelade i lika många kamrar, och således i utöfningen af representantkallet afskiljde från hvarandra; men öfverallt der den enda fasta, enda säkra, enda rättmitiga grunden för reformer i represeptationsväsendet eller aktnirgen för det bestående, och för halgdea af lagliga rättigheter, blifvit bevarad, öfverallt d:r ett historiskt samhällelif fått utan revolutionära afbrott utveckla sig och ur sig själf frambringa de förbättringar lörändrade tidsförhållanden påkallat, återfinner man motsvarigheter till vära stånd såsom elementer i folkets lagstiftande makt. Der åter revolutioner, såsom i det sydvestra Europa, framgått och, försörande, jomnat alla samhällsförhållanden, der ser man väl försöken, att Ur rent abstrakta begrepp bilda folkrepresentationen, idkeligen göras och omgörag, — der sträfvar man att medelst konstiga censusberäkningar tilibaksbålla tillämpningen af den princip! man i orden erkänner, men i verkligheten fruktar och bekämpar, neml. massons suveränitet, uttryckt genom den rätt till politisk mekt man vill inrymma blotta personligheten och organiserad genom hvad man kalJar allmänna val. Men ingen må af dessa ständigt . återkommande försök att fasta det föränderliga, — att vifva former åt det abactämda OCh Ahastämhara —