presentation, som nu förestår; och depna diskussio
eger äfven vigt — ej för det faktiska i do omedel
bara resultaterna dera, men för det tillfälle den lem
nar att samman öra de serskilda åsigterna om de
närvarande med önskningar och förhoppningar cn
det blifvande. Det är ej första gårgen jag bar at
yttra mig i denna fråga. Jag har bevittnat dess upp.
komst och fortgåvg; jag bar deltagit i de menings
strider dess första framträdande föranledde; jag hade
likasom alla, hvilka bevistat den förra riksdsgenp, re
dan då ymniga meaterislier för omdömet så väl om
sjelfva ämnets vigt, som om utförandets värde. De
omdöme derom jag då bildade och öppet uttalat, är
ännu oförändrsdt. Förslaget har sedan den tider
genomgått en i vårt land ovanlig gerom grundlighe:
ech skarpsinnighet utmärkt litterär granskning. och
skärskådning. Dess brister, insedde och anmärkte
sedan ifrån första stunden, bafva sedan blifvit närma-
te belyste och lagde i dsgen medelst en forskning
som ingen kan frånkänna redlighet, lugn och sam-
vetsgrannhet. Att resultaterza af denca forskring i
alla delar bekräftat det omdöme Riksståndens plura-
litet då afgaf om det dem underställda förslaget,
och hvilket omdöme jag delade — gifver åt de me-
vingar jag nu går att uttala, hola styrkan af en fast
och innerlig öfveriygelse. Jag vill antega detsamma,
om de meningar, som äro motsatta mina egna. Vi
kunna alla cj hava mer än ett mål, fäderneslandets
bästa, och vi böra således ej behöfva uppmana hvar-
andra till fördragsamhet och ektnivg för olika tänkare.
Missbelåtenheten med den Svenska representatio-
nens sammansättniog är ej ett fenomen först ifrån
4841 års riksdag; denna missbelåtenhet har länge er-
farits och ofta biifvit uttalad, men hade tillförene all-
tid varit riktad mot formen, ej mot elementerne af
ropresentationen; den hade fästat sig mera vid sättet
och utöfniogen än vid det väsendtliga af sjelfva in-
rättringen. 1840 års konrslitutionsutskott, delande
den allmänna öfvertygelsen om behofvet af en förän-
dring, rökte den ej inom kretsen af redan existeran-
de förhållanden; den utgick ej från grundsatsen att
reformera det närvarande i hvad det var bristfälligt
och felakligt; — den valde en annan väg, sällan af
lagstiftaren beträdd utan tvånget af yttre inverkan —
den att vilja hafva allt det bestående på en gång un-
danröjdt — för att ersättas genom rågot alldeles nytt
och fremmando i detta ords fulla bemärkelse.
Huru mycket Utskottet de:vid missräknst eig om
den allmänna opinionen kos Rikets Ständer, visade
sig vid pröfoingen af dess första betäskande i den
stora frågar, memorialet n:o 38. tskott:ts förslag
fann knappt inom något stånd obetingadt bifall af
andre än Utskottets egna ledsmöter. Det återremit-
terade, och de gemersamma tazkar, som efter en
Jåpgvarig. och omsorgsfull öfverläggosing meddelades
Utskottet från de tre Stånden — lemnade Utskottet
den vackraste grundval och den fullkomligaste frihet
att utföra sitt arbete på den enda sannskyldiga vägen
för all förändring i statsförfattningen inom ett gåm-
malt civiliseradt samhälle, remligen framskridandets,
förbättringens och rättvisans, en väg, som de t:e Stån-
den med uppriktighet och sjelfförsakelse för Utskottet
öppvat och utstakat; Utskottet försmådde denra an-
visnicg. - Den bibeböl i orden sin princip om per-
-sonlighetsrätt och allmänna val, såsom grund för det
Dyra systemet; ehuru det i tillämpningen afvck der-
ifrån till den grad att inkonseqvensen blef alltför
uppenbar för att ej behöfva hemta sin förklaring ur
rikedegens inre historia. Så tillkom det nu föreva-
rande grundlagsförslaget. Det förkastades med stor
mejoritet inom de tra Stånden — och om det, till
följd af dess gockännande hos pluraliteten afett bland
Riksestånden, slutligen blef med några rösters öfver-
vigt vid omröstnirg i förstärkt Utskott lagdt på bor-
det till denna riksdeg; få framträder dit likväl nu
ej såsom resutatet ar de vid den föregående riksda-
ven samlade Ständernas åsigter i det vigtiga ämret,
utan endast såsom ett förslsg från samma riksiag,
kvilket af tre stånd förkastedt och j utan möda inom
ett af stånden genomdrifvet, sedan ej kunnat hållas
vid magt anvorlunda än genom fiktionen af Ständer-
ze3 samtycke, vunnen medelst 9 rösters majoritet i
det förstärkta Korstitutionsutskottet.
Var det då det obetingade, man kunde säga rästan
erhälliga ogillande, somma försleg rönte vid örra
riksdsgen izom de tre stånden, likasom hos en betyd-
lig del sf det fjerde, var det blott verkan at fördom,
ensidighet och afvoghet emot nyheter, eller härflöt
detta ogillande från en riktig och :öjaktligen bestån-
dande uppskattning af förslagets fel och vådor? Haf-
va tidens förbållanden vu så ändrat sig, att dessa fel
och vådor blifvit jemför-elsevis mindre betraktansvär-
da, än oägenheterne a? det bestående representations-
sättet? Fordrar det allmänna bästa ett omedelbart
antagande af förslaget, oaktadt alla dess fel och bri-
ster — och bör på denna grund förelaget biallas och
blifva Lag? Detta äro frågor som jeg, ofö:ändrad i
min åsigt om förlagets oantaglighet, likväl ansett mig
böra, äfven från min ståndpunkt, söka besvara.
Doe fyra stånd, hvari Svezska folkets representation
är fördelad, hafva ej tillkommit genom en slump eller
tillfällighet, betande bestård och varaktighet endist
från sin historiska ålder, utan de utgöra nödvändiga l
uttryck af alla vårt lands samhällselementer. Uader
semma begrepp och under olika benämningar, åter-
fioner man alltid samma beståndsdelar i andra mo-
narkiska länders lagstiftningar. Der äro de väl ej,
såsom hos oss, fördelade i lika många kamrar, och
således i utöfningen af representantkallet afskiljde från
hvarandra; men öfverallt der den enda fasta, enda
säkra, enda rättmitiga grunden för reformer i repre-
septationsväsendet eller aktnirgen för det bestående,
och för halgdea af lagliga rättigheter, blifvit bevarad,
öfverallt d:r ett historiskt samhällelif fått utan revo-
lutionära afbrott utveckla sig och ur sig själf fram-
bringa de förbättringar lörändrade tidsförhållanden
påkallat, återfinner man motsvarigheter till vära stånd
såsom elementer i folkets lagstiftande makt. Der åter
revolutioner, såsom i det sydvestra Europa, framgått
och, försörande, jomnat alla samhällsförhållanden, der
ser man väl försöken, att Ur rent abstrakta begrepp
bilda folkrepresentationen, idkeligen göras och omgö-
rag, — der sträfvar man att medelst konstiga census-
beräkningar tilibaksbålla tillämpningen af den princip!
man i orden erkänner, men i verkligheten fruktar och
bekämpar, neml. massons suveränitet, uttryckt genom
den rätt till politisk mekt man vill inrymma blotta
personligheten och organiserad genom hvad man kal-
Jar allmänna val. Men ingen må af dessa ständigt .
återkommande försök att fasta det föränderliga, — att
vifva former åt det abactämda OCh Ahastämhara —