vände till Europa, med en obetydlig förmögenhet och sitt förvärfvade byte. Nu skyndade hon till Holland, för att sluta sina dagar i det älskade fädernesandet. Anländ till Amsterdam, gick han med sitt diamant-öga till en portuzisisk jude, gom handlade med juveler. Han trodde väl, att derföre erhålla något obetydligt, men dolde detta och gjorde sin vara högst dyrbar. Förvånad betraktade köpmannen stenen och sade slutligen: denna diemant är af högt värde och skulie vara det ännu mer, om den vore slipad, men sådan den är, bjuder jag derföre tre tuanor guld. Försigtig! dol:e mn firfar sin outsägliga glidje och mot:og penpinserne i gukt Härmed begaf han sig till Haarlem och köpte den landgård, hvilken jag ännu innehafver; men i sis källare lät ban anlögga ett eldfast hvalf och nedlade der sin skatt, hvars tillvaro han sorgfälligt förteg. Dihan vid hög ålder kände slutet af sitt lif nalkas, to3 han en dag sin äldsta fon med sg till skaltkammaren och öfverlemnade högtidligt till honom skalten, mer låt honom edligen lofva, att hvarken för sin hust:u eller någon snzan omnämna den, på det hustru och barn icke skulle blifva stolta och öfvermodiga; äfven måste han förbinda sig, att aldrig minska skatten, men väl på allt lofligt sält öks den, och en gånz, lika med honom, endast för äldsta sonea uppläcka hemligheten. Så skedde, och mina förfäder ökade skatten så betydligt, at! jag af min far emottog fem tunzor guld. Jog måste lofva detssmma och ehuru jag icke alldeles bandtlat kom mina förfider, bar jag dock tezat tills i dag och hvarken min bustru eller mit barn känna buru rika de äro. Men sldrig har jag kunnat förmå, att ännu mer öka den döda mam