vände till Europa, med en obetydlig förmögenhet
och sitt förvärfvade byte. Nu skyndade hon till
Holland, för att sluta sina dagar i det älskade
fädernesandet. Anländ till Amsterdam, gick han
med sitt diamant-öga till en portuzisisk jude, gom
handlade med juveler. Han trodde väl, att der-
före erhålla något obetydligt, men dolde detta och
gjorde sin vara högst dyrbar. Förvånad betrak-
tade köpmannen stenen och sade slutligen: denna
diemant är af högt värde och skulie vara det
ännu mer, om den vore slipad, men sådan den
är, bjuder jag derföre tre tuanor guld. Försigtig!
dol:e mn firfar sin outsägliga glidje och mot:og
penpinserne i gukt Härmed begaf han sig till
Haarlem och köpte den landgård, hvilken jag än-
nu innehafver; men i sis källare lät ban anlögga
ett eldfast hvalf och nedlade der sin skatt, hvars
tillvaro han sorgfälligt förteg. Dihan vid hög ålder
kände slutet af sitt lif nalkas, to3 han en dag
sin äldsta fon med sg till skaltkammaren och
öfverlemnade högtidligt till honom skalten, mer
låt honom edligen lofva, att hvarken för sin hu-
st:u eller någon snzan omnämna den, på det hu-
stru och barn icke skulle blifva stolta och öfver-
modiga; äfven måste han förbinda sig, att aldrig
minska skatten, men väl på allt lofligt sält öks
den, och en gånz, lika med honom, endast för
äldsta sonea uppläcka hemligheten. Så skedde,
och mina förfäder ökade skatten så betydligt, at!
jag af min far emottog fem tunzor guld. Jog
måste lofva detssmma och ehuru jag icke alldeles
bandtlat kom mina förfider, bar jag dock tezat
tills i dag och hvarken min bustru eller mit
barn känna buru rika de äro. Men sldrig har jag
kunnat förmå, att ännu mer öka den döda mam-