och man begynt vänja siz vid den tarkin, att
le va i en bestän lig nederbörd, har likväl qvick-
silfret i brrometern i går och i dag på morgonen
åter stig t och solen gifvit oss en vänlig helsninr
i förmiddag. Detta uppehållsväder har likväl ej
sträckt sig til de resp. riksstånden, der det hagla:
motioner i allehanda ämnen. Detta haglande kom-
mer tolizen att fortfara med ökad styrka ända
tills i morgon afton, då motionstiden är slutad,
och om en del af haglen kan man väl säga, att
de päro som höasägg, I mä gden synas de ser-
skilda rksstånden täfla, och allt hvad man kar
säga är, att om biott helfva antalet al de briser,
som man derigenom vill afbjelpa, äro verkliga
så hafva de närvarande 21itsstånden lemnat det
bista beviset på, alt det är något ruttet i sam
hället.
— Ea omstinighet, som i detta ögonblick för-
tjenar att t:gas i serskildt betraktande såsom en
af företeelserna för dagen och tillika uppenbarande
taktiken hos det rcaktionära partiet är, att ju
närmare ögonblicket valkas för de kompakta ma-
joriteterna på Riddarbuset och Prestestindet at:
få fuliborda det omskrutna storverket af repre-
sentstionsförslazets förkastande, desto flitigare haf-
va deras häroider sysselsatt sig att med en bland-
ning af ängslan ech begärlighet förkunna allmän-
heten, att sympiomer af builer och oro här i
hufvudstaden kusde vara att befara vid detta till-
fille, och de hafva icke försaommat hvad com
härvid utgjort deras egentliga syftemå!, nemiiger
att på förband förklara, att hvad som mjtizev
kan inträffa, utgör en följd, icke af de ultrakon-
serv.tives oxterrätilishet, utan endast af den 1-
bera!a pressen;, enkaanerligen Aftobiadets och
Dosligt Allehandas tillställain;ar.
Denna oförskämda taktik är icke By, ty den
begagnades redan under sistlidne riksmöte, då
Micerva, och efter benne Bet och D. K:3 mo-
de, Frej;, oförtänkt fremkommo med det ryktet,
att våldsamteter voro tillämnade root rå on del
af representationen. Iogen menniska hada anat
något dylikt och ingen af tidningsklöfverbladet
gittade någorsin förklara hvaritån de hemtat an-
ledningen att utsprida ett sådant rykte; icke dess
mindre insinusrade hemälde blad, att Atonbladet
ro; kände till ech hede silt finger med i des
sskenr. Alldeies såsom då skedde, har äfven
ru Svenska Miserva först yppat sina förkännin-
gar af en sådan der ängslan, och Svenska Biet
var ej sent ali instämma i j2mren, men Der
Konstitutionelle, der hr Johansson rezerar, har
likväl öfvergått kolegerne i oförskämda insinua-
tioner mot den liberala pressen.
Först gjorde denne kemrat, efter M:nerva och
Biet, hvarjehanda utäggningar öfver Aftonbladet:
yttranden angående aspekterna för riksdagen, och
sökte bevisa alt de vo:o retsamma; så åberopade
han i en följande artikel, att han i en föregående
till komplett evidens deducerat denna Arftonbla-
dets retsamhet; derpå berättade ban, såsom es
sllmänt känd sak, att Aftonbladet skrifvit upp-
viglande artiklar; så lade han till att Aftonbladet
uppviglat till våldssmhet mot representationsför-
slagets motståndare, och slutligen, efter att sålur-
da hvarje gång hafva ökat på med en liten lögo.
åberopar han nu, så.om ett konstateradt faktum,
alt n4fionb!adet och Dagligt Allehanda icke dragit
i betänkande att med uppviglande artiklar reta
hopen till våldsamheter mot Adeln och Prestestån-
det för att skrämma dessa riksstånd att antoga
det :hvilande representationsförslaget.
Denna vackra beskyllning förekommer orda-
grannt i ett af de sednare pumrorna af Den
Konstitutionelle, och liktydiga uppgifter förekom-
ma i samma nummer på flera ställen.
Det kunde kanske förtjena sitt eget kapitel att
urdersöka, huru mycket det onda samvetet ingår
i alla sådana förespeclingar. Ty i sjelfva verket
är detta endast en förnyad uppenbarelse af den
oro och de tydnirgsförsök som förråda sig vid
alla impopulära handl ngar hos dem, som för til!-
fället bafva beslutande rätt. Man vill i fullaste
mått bruka sia mekt att förfoga om folkets ange-
lägenheter på ett sätt, som man på förhand vet
strida emot en hel patioas önskningar och rätts-
känsla; man sätter sig med en ytterlig envishet
och blindhet emot äfven billiga eftergifter och
söker att bortssfisticera de solklaraste grundsat-
ser, och om detta sedan väcker folkets harm,
och man i ena eller anpan krets får höra strängt
ogillande omd7men deröfver uttalas; om en her:sk-
lysten och egoistisk minister eller annan politisk
man af ioflytande någon gåvg ser tydliga tecken
till ovilja, så är detta naturligtvis icke hans eget
fel utan pressens, som fö: menas hafva uppvi,lat
hoper.
Vårt förnämsta bemödande ör alltid att tala
sanning, och man bör deriöre icke neka, att en
såden beskyllning som den ofvannämnda kan vara
grundad i ett fall: nemligen om pressen skulle
(C