DIAMANT-ÖGAT). NOVELE AF LUDMILLA ROSE. VI. Borgmästarea satt eassm i sitt rum, eftersinnande dagens händelser, då en betjent inträdde och anmälde landtbrukaren Peter Adz:ms, hvilken anhöll om gunstigt företräde, för att i ett vigtigt ämne få tala med höglärade herr borgmästaren. — Iåt honom komma in, den gode gamle sade han. Jag är verkligen nyfiken få veta, hvad för vigtigt han kan ha att säga; och öppnande dörren för den inträdande, drog betjenten sig tillbaka: Vördnadsful:t närmade sig Peter och med vänligaste nedlåtande mottog horom borgmästaren och sade: Hjertligt välkommen, du hederlige Adam! Hvad har du för godt alt säga mig? — Vill önska, högtärade herre, att ni må fiana det godt, yttrade Adams. — Så högtidlig, gamle vän. Det måtte varz en högst vigtiz sak, som för den gadaste själ i hela Hollard så allvarsam. — Ni har gissat rätt, högädle herre, något ätt tungt ligger mig på bjertat och, endast om ni räcker mig en vänlig bjelpsam hand, kan ja åerfå frid och lugn. — Det är min pligt, svarade borgmästaren, at: vara hjelpsam mot ala menniskor, som behöfva mitt bistånd; och när en sådan hedersman som dv, gamle Adams, begär det, skulle jag då kunns vara likgiltig? Alltså, hvad önskar du? — Förlåt en enfaldig landtman, sade Adams, alt han ej gör många omständigheter, utan, så att säga, faller med dörren in i huset och frågar: är ryktet sannt, att er herr son skall gifta sig med amerikanarens dotter? ) Se A. B. 37 185, 186, 188, 189, 190, 193 och 194.