och man begynt vänja siz vid den tarkin, att le va i en bestän lig nederbörd, har likväl qvicksilfret i brrometern i går och i dag på morgonen åter stig t och solen gifvit oss en vänlig helsninr i förmiddag. Detta uppehållsväder har likväl ej sträckt sig til de resp. riksstånden, der det hagla: motioner i allehanda ämnen. Detta haglande kommer tolizen att fortfara med ökad styrka ända tills i morgon afton, då motionstiden är slutad, och om en del af haglen kan man väl säga, att de päro som höasägg, I mä gden synas de serskilda rksstånden täfla, och allt hvad man kar säga är, att om biott helfva antalet al de briser, som man derigenom vill afbjelpa, äro verkliga så hafva de närvarande 21itsstånden lemnat det bista beviset på, alt det är något ruttet i sam hället. — Ea omstinighet, som i detta ögonblick förtjenar att t:gas i serskildt betraktande såsom en af företeelserna för dagen och tillika uppenbarande taktiken hos det rcaktionära partiet är, att ju närmare ögonblicket valkas för de kompakta majoriteterna på Riddarbuset och Prestestindet at: få fuliborda det omskrutna storverket af representstionsförslazets förkastande, desto flitigare hafva deras häroider sysselsatt sig att med en blandning af ängslan ech begärlighet förkunna allmänheten, att sympiomer af builer och oro här i hufvudstaden kusde vara att befara vid detta tillfille, och de hafva icke försaommat hvad com härvid utgjort deras egentliga syftemå!, nemiiger att på förband förklara, att hvad som mjtizev kan inträffa, utgör en följd, icke af de ultrakonserv.tives oxterrätilishet, utan endast af den 1bera!a pressen;, enkaanerligen Aftobiadets och Dosligt Allehandas tillställain;ar. Denna oförskämda taktik är icke By, ty den begagnades redan under sistlidne riksmöte, då Micerva, och efter benne Bet och D. K:3 mode, Frej;, oförtänkt fremkommo med det ryktet, att våldsamteter voro tillämnade root rå on del af representationen. Iogen menniska hada anat något dylikt och ingen af tidningsklöfverbladet gittade någorsin förklara hvaritån de hemtat anledningen att utsprida ett sådant rykte; icke dess mindre insinusrade hemälde blad, att Atonbladet ro; kände till ech hede silt finger med i des sskenr. Alldeies såsom då skedde, har äfven ru Svenska Miserva först yppat sina förkänningar af en sådan der ängslan, och Svenska Biet var ej sent ali instämma i j2mren, men Der Konstitutionelle, der hr Johansson rezerar, har likväl öfvergått kolegerne i oförskämda insinuationer mot den liberala pressen. Först gjorde denne kemrat, efter M:nerva och Biet, hvarjehanda utäggningar öfver Aftonbladet: yttranden angående aspekterna för riksdagen, och sökte bevisa alt de vo:o retsamma; så åberopade han i en följande artikel, att han i en föregående till komplett evidens deducerat denna Arftonbladets retsamhet; derpå berättade ban, såsom es sllmänt känd sak, att Aftonbladet skrifvit uppviglande artiklar; så lade han till att Aftonbladet uppviglat till våldssmhet mot representationsförslagets motståndare, och slutligen, efter att sålurda hvarje gång hafva ökat på med en liten lögo. åberopar han nu, så.om ett konstateradt faktum, alt n4fionb!adet och Dagligt Allehanda icke dragit i betänkande att med uppviglande artiklar reta hopen till våldsamheter mot Adeln och Presteståndet för att skrämma dessa riksstånd att antoga det :hvilande representationsförslaget. Denna vackra beskyllning förekommer ordagrannt i ett af de sednare pumrorna af Den Konstitutionelle, och liktydiga uppgifter förekomma i samma nummer på flera ställen. Det kunde kanske förtjena sitt eget kapitel att urdersöka, huru mycket det onda samvetet ingår i alla sådana förespeclingar. Ty i sjelfva verket är detta endast en förnyad uppenbarelse af den oro och de tydnirgsförsök som förråda sig vid alla impopulära handl ngar hos dem, som för til!fället bafva beslutande rätt. Man vill i fullaste mått bruka sia mekt att förfoga om folkets angelägenheter på ett sätt, som man på förhand vet strida emot en hel patioas önskningar och rättskänsla; man sätter sig med en ytterlig envishet och blindhet emot äfven billiga eftergifter och söker att bortssfisticera de solklaraste grundsatser, och om detta sedan väcker folkets harm, och man i ena eller anpan krets får höra strängt ogillande omd7men deröfver uttalas; om en her:sklysten och egoistisk minister eller annan politisk man af ioflytande någon gåvg ser tydliga tecken till ovilja, så är detta naturligtvis icke hans eget fel utan pressens, som fö: menas hafva uppvi,lat hoper. Vårt förnämsta bemödande ör alltid att tala sanning, och man bör deriöre icke neka, att en såden beskyllning som den ofvannämnda kan vara grundad i ett fall: nemligen om pressen skulle (C