Fe IUVULATVITID MULDIOLVISA VÄTYTCALIBRBA YRAN MMe
jag, undertecknad, skulle förpligtas, att vara Vicarius
Apostolicus och parochus loci eller kyrkoherde i en
och samma person, konsistorium till säkerhet.
Såsom ett absolut skäl till denna, lindrigast sagdt,
besynnerliga hemställan uppgifves, att detsamma va-
rit förhållandet med min företrädare, franska emi-
granten Rev. Gridaine, under åberopande af f. d.
Konung Gustaf IV Adolfs öppna bref, den 28 Okt.
1805, för Gridaine, som innehåller intet ord härom
och som tvertom omöjligen kan tolkas annorlunda
än att Gridaine ägde öfverinseendet (pre.idia) öfver
katolska församlingarne i riket. Häraf synes, att
konsistorium är uti en fullkomlig villfarelse om beve-
kelsegrunden, hvarföre min företrädare förenade begge
ofvannämnde embeten i sin person. Nuvarande kon-
sistorium har sig bekant, men svenska allmänheten
kan icke föreställa sig hvad mannen lidit af konsi-
storii förföljelser. Öfverståthållare-embetets diarier för-
vara minnet deraf. Med hvilken ihärdighet har, för
att blott nämna ett ibland många exempel, konsisto-
rium yrkat, och genom polisåtgärder och upprepade
penniageböter velat tvinga den gamle mannen, att
utstryka ett sakrament af hans trosbekännelse! Det
var endast genom främmande makters bemedling hos
H. M. Konungen, att han blifvit frälst utur konsi-
storii händer. Han var ensam och förezade alla em-
beten i sin person. Ja, och af de fem prester, hyvil-
ka blott under min bekantskap med honom kommit
utrikes ifrån till hans bjelp, har den, som längst stad-
nat qvar hos honom, knappt hållit ut ett år. Hvar-
före? Emedan ingen kunde förmås att öfvertaga pa-
storalvården af en katolsk församling i Stockholms
konsistorii grannskap. Han var således tvungen, att
vara sin vicarius apostolicus, parochus och commini-
ster. Lika så obekant synes konsistorium vara med
sitt frejdad3 rykte inom den europeiska kristenheten,
och i följd af hvilket en katolsk prest hellre går och
vistas ibland Turkar och Chinesare än i Stockholm.
Jag har den största svårighet att förmå en-prest att
komma hit, och likväl har Stockholms konsistorium
dena märkvärdiga öfvertygelsen, att det är min skul,
att presterne vid härvarande katolska församlingan
så ofta ombytas, och låter förstå, att jag skickar dem
bort, för att kunna öfverflytta på dem och göra nig
sjelf oåtkomlig för det ena eller andra förmenta an-
svaret, som konsistorium tror sig pligtskyldigt att ut-
kräfva. O sancta simplicitas! Konsistorium synes
icke hafva någon aning om den passivitet, med RT
ken både jag och miva embetsbröder betrakta 4
hotelser. För öfiigt, hvem lider derunder, katolika
församlingen eller konsistorium, att sällan en prest
vill stadna qvår och lära landets språk, församlingen
till gagn och mig till trygghet för dess själavånd?
Dessutom är den kanoniska lagen så helt och hålet
obekant för konsistorium, eller bar det förbisett alt,
den likmätigt, ingen makt på jordev, hvarken pålve
eller konung, utan våld kan aflägsna från en katolsk
församling dess själasörjare, så snart han är af behö-
rig myndighet förklarad såsom sådan, och så länge
han efterkommer lagen? Herr grefven och öfverståt-
bållaren vet, att en sådan förklaring sker vid hvarje
nytt tillträde af pastoralvården inom härvarande ka-
tolska: församling. Hvad nu serskildt det apostoliska
vikarii-embetct beträffar, så behöfver jag icke om-
nämna för herr överståthållaren, att dess enda och
uteslutande åliggande är, att se till, att de katolska
försemlingarne i Sverge och Norge må bafva sina be-
höriga själasörjare, samt att begge, presten eller för-
samlingen, i händelse af bekof, må kunna vända sig
genom detsamma till deras högsta kyrkliga myndig-
het, enligt ordalydelsen af min, konsistorium bekanta,
fullmakt: Ne catholicis spiritualia presidia desint.
Detta är allt hvad detta embete åligger, och hvartill
jag har förbundit mig genom dess öfvertagande, utan
ett dessförinnan inhemta konsistorii mening derom. l
Ar konsistorium icke nöjdt dermed, så må det an-
mäla sin obelåterhet hos H. E. utrikes statsministern.
Men af sjelfva det konsistoriska protokolisutdraget
vill synas, det en af konsistorii ledamöter, hvilken
redan åtagit sig pastoralvården af en reformert och
luthersk församling, pastor Rothlieb, äfvenledes ärnar
åtaga sig styrelsen af den katolska, då, såsom hans
ord lyda och efter han fått veta att pastor J. de
Warrimont passerat Hamburg, nu ingen är här som
ansvarar för expeditionen och utfärdar betyg i ka-
tolsta församlingen, och man således icke vet hvem
för tillfället eller om ens någon inom församlingen
butöfvar pastoralvård, hvad som är ju det mest up-
ppenbara förhånande af all ordnicg.
Men vare detta nog. Jag vill icke missbruka längre
herr öfverståthållarens tålamod, och i öfvertygelsen att
berr grefven häraf finner, att jag hvarken nu eller
framdeles har någonting ouppgjordt med Stockholms
konsistorium, har jag äran framhärda med den ut-
märktaste högaktning,
högväborne herr grefvens och öfverståthållarens
ödmjukaste tjenare,
Stockholm d. 9 Aug. 1844. J. L. Studach.
Att förestående afskrift är lika lydande med den
ill Kongl. öfverståthålsre-embetet inlemnade original-
hardliog af den 9 innevarande Augusti, intyga un-
dertecknade.
J, C. Wirthe, 4. Bernhard,
ärare vid katolska för- past. vid kat. förs.
jamlingens skola.
WI Gustaf Adolph med Guds Nåde Sveriges, Gö:
hes och Wendas Konung etc. cte. etc. Arfvinge till
Danmark och Norge, Hertig till Schleswig Holstein
etc. etc. Göre veterligt: Att som påfven hitsändt en
nedlem af katolska presterskapet vid pamn Gridaine,
att vara styresman för de i Wårt rike varande ka-
olska församlingar; och WI med Wår under d. 24
Februsri 4789 utfärdade och uppå Riksens Ständers !:
veslut af d. 26 Januari 4779 grundade kungörelse
om en al!män religionsfrihet i Wårt kära fädernes-
and funnit instämmande och till befordran af deras
fsigter nödigt, att bemälte prestman derföre erkän-
18 ; alltså vela Wi härmed och i kraft af detta Wårt
;ppna bref nådeligen hafva förordnat honom Gridaine
utt vara styresman och hafva öfverinseendet uti alla
eligionsmål och ärender öfver Wåre katolske under-
åtare här i riket, hvarvid ban har att ställa sig till
fterrättelse ofvannämnde förordnanden. Och tage
Wi bonom uti Wårt mnådeliga hägn och beskydd,
med nådig försäkran, att vid alla tillfällen han hos
Oss någre religionsmål kan komma att andraga, all-
id få erfara vedermälen af de öma tänkesätt WI
1yse för en verklig samvetsfrihet. Det alle som ve-
lerbör hafve sig hörsamligen att eterrätta. Till yt-
ermera visso hafve WI detta med Egen hand un-
lerskrifvit och med Wårt kongl. sigill bekräta låtit.
Beckaskog d. 28 Oktober 1805.
GUSTAF ADOLPH.