Fe IUVULATVITID MULDIOLVISA VÄTYTCALIBRBA YRAN MMe jag, undertecknad, skulle förpligtas, att vara Vicarius Apostolicus och parochus loci eller kyrkoherde i en och samma person, konsistorium till säkerhet. Såsom ett absolut skäl till denna, lindrigast sagdt, besynnerliga hemställan uppgifves, att detsamma varit förhållandet med min företrädare, franska emigranten Rev. Gridaine, under åberopande af f. d. Konung Gustaf IV Adolfs öppna bref, den 28 Okt. 1805, för Gridaine, som innehåller intet ord härom och som tvertom omöjligen kan tolkas annorlunda än att Gridaine ägde öfverinseendet (pre.idia) öfver katolska församlingarne i riket. Häraf synes, att konsistorium är uti en fullkomlig villfarelse om bevekelsegrunden, hvarföre min företrädare förenade begge ofvannämnde embeten i sin person. Nuvarande konsistorium har sig bekant, men svenska allmänheten kan icke föreställa sig hvad mannen lidit af konsistorii förföljelser. Öfverståthållare-embetets diarier förvara minnet deraf. Med hvilken ihärdighet har, för att blott nämna ett ibland många exempel, konsistorium yrkat, och genom polisåtgärder och upprepade penniageböter velat tvinga den gamle mannen, att utstryka ett sakrament af hans trosbekännelse! Det var endast genom främmande makters bemedling hos H. M. Konungen, att han blifvit frälst utur konsistorii händer. Han var ensam och förezade alla embeten i sin person. Ja, och af de fem prester, hyvilka blott under min bekantskap med honom kommit utrikes ifrån till hans bjelp, har den, som längst stadnat qvar hos honom, knappt hållit ut ett år. Hvarföre? Emedan ingen kunde förmås att öfvertaga pastoralvården af en katolsk församling i Stockholms konsistorii grannskap. Han var således tvungen, att vara sin vicarius apostolicus, parochus och comminister. Lika så obekant synes konsistorium vara med sitt frejdad3 rykte inom den europeiska kristenheten, och i följd af hvilket en katolsk prest hellre går och vistas ibland Turkar och Chinesare än i Stockholm. Jag har den största svårighet att förmå en-prest att komma hit, och likväl har Stockholms konsistorium dena märkvärdiga öfvertygelsen, att det är min skul, att presterne vid härvarande katolska församlingan så ofta ombytas, och låter förstå, att jag skickar dem bort, för att kunna öfverflytta på dem och göra nig sjelf oåtkomlig för det ena eller andra förmenta ansvaret, som konsistorium tror sig pligtskyldigt att utkräfva. O sancta simplicitas! Konsistorium synes icke hafva någon aning om den passivitet, med RT ken både jag och miva embetsbröder betrakta 4 hotelser. För öfiigt, hvem lider derunder, katolika församlingen eller konsistorium, att sällan en prest vill stadna qvår och lära landets språk, församlingen till gagn och mig till trygghet för dess själavånd? Dessutom är den kanoniska lagen så helt och hålet obekant för konsistorium, eller bar det förbisett alt, den likmätigt, ingen makt på jordev, hvarken pålve eller konung, utan våld kan aflägsna från en katolsk församling dess själasörjare, så snart han är af behörig myndighet förklarad såsom sådan, och så länge han efterkommer lagen? Herr grefven och öfverståtbållaren vet, att en sådan förklaring sker vid hvarje nytt tillträde af pastoralvården inom härvarande katolska: församling. Hvad nu serskildt det apostoliska vikarii-embetct beträffar, så behöfver jag icke omnämna för herr överståthållaren, att dess enda och uteslutande åliggande är, att se till, att de katolska försemlingarne i Sverge och Norge må bafva sina behöriga själasörjare, samt att begge, presten eller församlingen, i händelse af bekof, må kunna vända sig genom detsamma till deras högsta kyrkliga myndighet, enligt ordalydelsen af min, konsistorium bekanta, fullmakt: Ne catholicis spiritualia presidia desint. Detta är allt hvad detta embete åligger, och hvartill jag har förbundit mig genom dess öfvertagande, utan ett dessförinnan inhemta konsistorii mening derom. l Ar konsistorium icke nöjdt dermed, så må det anmäla sin obelåterhet hos H. E. utrikes statsministern. Men af sjelfva det konsistoriska protokolisutdraget vill synas, det en af konsistorii ledamöter, hvilken redan åtagit sig pastoralvården af en reformert och luthersk församling, pastor Rothlieb, äfvenledes ärnar åtaga sig styrelsen af den katolska, då, såsom hans ord lyda och efter han fått veta att pastor J. de Warrimont passerat Hamburg, nu ingen är här som ansvarar för expeditionen och utfärdar betyg i katolsta församlingen, och man således icke vet hvem för tillfället eller om ens någon inom församlingen butöfvar pastoralvård, hvad som är ju det mest upppenbara förhånande af all ordnicg. Men vare detta nog. Jag vill icke missbruka längre herr öfverståthållarens tålamod, och i öfvertygelsen att berr grefven häraf finner, att jag hvarken nu eller framdeles har någonting ouppgjordt med Stockholms konsistorium, har jag äran framhärda med den utmärktaste högaktning, högväborne herr grefvens och öfverståthållarens ödmjukaste tjenare, Stockholm d. 9 Aug. 1844. J. L. Studach. Att förestående afskrift är lika lydande med den ill Kongl. öfverståthålsre-embetet inlemnade originalhardliog af den 9 innevarande Augusti, intyga undertecknade. J, C. Wirthe, 4. Bernhard, ärare vid katolska förpast. vid kat. förs. jamlingens skola. WI Gustaf Adolph med Guds Nåde Sveriges, Gö: hes och Wendas Konung etc. cte. etc. Arfvinge till Danmark och Norge, Hertig till Schleswig Holstein etc. etc. Göre veterligt: Att som påfven hitsändt en nedlem af katolska presterskapet vid pamn Gridaine, att vara styresman för de i Wårt rike varande kaolska församlingar; och WI med Wår under d. 24 Februsri 4789 utfärdade och uppå Riksens Ständers !: veslut af d. 26 Januari 4779 grundade kungörelse om en al!män religionsfrihet i Wårt kära fädernesand funnit instämmande och till befordran af deras fsigter nödigt, att bemälte prestman derföre erkän18 ; alltså vela Wi härmed och i kraft af detta Wårt ;ppna bref nådeligen hafva förordnat honom Gridaine utt vara styresman och hafva öfverinseendet uti alla eligionsmål och ärender öfver Wåre katolske underåtare här i riket, hvarvid ban har att ställa sig till fterrättelse ofvannämnde förordnanden. Och tage Wi bonom uti Wårt mnådeliga hägn och beskydd, med nådig försäkran, att vid alla tillfällen han hos Oss någre religionsmål kan komma att andraga, allid få erfara vedermälen af de öma tänkesätt WI 1yse för en verklig samvetsfrihet. Det alle som velerbör hafve sig hörsamligen att eterrätta. Till ytermera visso hafve WI detta med Egen hand unlerskrifvit och med Wårt kongl. sigill bekräta låtit. Beckaskog d. 28 Oktober 1805. GUSTAF ADOLPH.