af denna upplysniog begärt af katolska församlingens
pastors-embeto en skriftlig förteckning på samtliga
barp, som njuta undervisning i församlingens skola,
både dem, hvilka bo inom skolehuset och dem som
bo hemma hos sina föräldrar. Den fullständiga för-
teckningen medföljer dessa rader, och sannerligen,
jag kan omöjligt upptäcka bland dessa 23 dels
äkta och dels oäkta barn ett enda, som icke med
all så kallad laglig rättighet besöker skolan. Det
är således för mig obegripligt, på hvilka vägar
denca konsistorii ledamot kommit till sin besynner-
liga upptäckt. Må han upplysa derom öfverståthålla-
reembetet. Deremot är det af en absolut visshet, att
sedan tjugu år tillbska icke ett enda barn af en ka-
tolsk fader och luthersk moder, så snart fadern med
döden afgått och icke vidara lifslefvande kunnat upp-
rätthälla sin Isag!iga rätt och fullfölja sin, vid äkten-
skaps ingående inför öfverståtbållsroembetet, enligt
4781 års religionsedikt, förklarade vilja, rörande bar-
nens katolska uppfostran, — att icke elf enda sådant
faderlöst bara någonsin fått njuta denna uppfostran,
och då man besianrar, att ibland ästa personer man-
xen vanligen dör först, så är gifvet, hvarthän ett så-
dant grymt och våldsamt förfarande måste leda!
Hvart nu alla dessa barn tagit vägen, derom kunna
Stockholms konasistorii ledamöter lemna den nogaste
underrättelsen. Da fl:ste af dessa ledamöter hafva
ställt sig öfver lagen i afseende på dessa omyndiga
faderlösa barn och kuana säledes aldrig begå någoa
olaglighet emot dem. Till bevis häraf vill jag anföra
blott några af de många bedritor, som timat under
mina egna ögon. Hvar äro t. cx. den aflidne öster
rtikisko undersåtsren och kyrkovirden i härvsrande
katolska församling A. Hältlings trenne förer, dessa
söner, hvilkas arfvinge till och med katolska fö-sam-
lingen är, i fall de dö utan bröstarfvingar, och för
betryggandet af hvilkas kato!ska religionsundervisning
fadren innan han dog gjort allt, hvad som stått i
bars förmåga: hvar äro hans uti en späd ålder eter
Jemnade barn? Det vet Stockholms konsistorium. Hvar
äro den aflidna handlanden och kyrkovärden i katolska
församlingen I. Zanonis efterlemnade sex barn, denna
faders, som ännu i sin sista stund besvurit de kring
hens dödssäng församlade vittnen, att upprätthålla
hans kontrakt och att vaka öfver barnens katolska
religionsundervisning? Hvar äro min eflidne värs
och landsmars, handlanden L. C. Florys trenne
barn, till säkerhet af hvilkas religiösa uppostran fa-
dren ännu i sin sista timma, kämpande med en smärt-
som död, tillsatte ena katolik till deras förmyndare?
Hvad her förmyndaren förmått uträtta och hvar äro
dessa barn? Hver äro den aflidne Belgiska underså-
taren- och handlanden IH. E. F. Pontus fyra barn?
Hvar äro — dock hvad tjenar det till att fortsätta
denna förteckning? Med ett ord, enligt katolska för-
samlingens kyrkoböcker, har Stockholms konsistorium!
sedan tjugu år lefvat af den tron, att, då de döda
tiga, de förverkat sin talan. Det var en försåtlig re-
ligionsfrihet, den der af 4784. Året då den gafs,
räknade katolska försarolingen öfver tvåtusende med-
lemmar i Stockholm. I dag räknar den knappast på-
gra hundrade, Så förträffligt har Stockholms konsi-
storium skött silt oörlikneliga proselytmakeri.
2. Stockholms konsistorii begäran: Det katolska
presterskapet skall tillförbindas, att uppgifva de per-l:
Ssoner, som inom de sist förflutna tio åren öfvergått
från lutherska till katolska församlingen, eller hädan-
efter tillkärnagifva sig vija öfvergå, ssmt när sådant
dioträffat eller framdeles inträffar.
Jag har läsit dessa rader i Stockholms konsistorii
skrifvelse och måst flere gånger återläsa dem, innan
jag kunde övertyga rig, att de verkligen stå deruti
svart på bvitt. Tempus scandala poscit! Ar detta
möjligt!? Icke en gång Christi fiender vid korsföst-
ningen hafva begärt af honom (månne af vördnad för
Pilatus ?), att han skulle namngifva en enda af hans
apostlar, och Stockholms konsistorium kan begära af
en prest, alt öfverantvarda åt detsamma till korsfäst-
nicg eller landsförvisning och sköfling en själ, som
anförtrott sig honom och yppat för honom sitt bjartas
tanke! — Ve den prost, som begår en sådan Jude
Iscarioths bandling! Och må Gud vara den en barm-
hertig domare, fom kan begära sådant! Hoar katol-
ska presterskapet, som likväl har alldeles enahanda
skäl dertill, som konsistorium i sin skrifvelse uppgif-
vit såsom sina, har det någonsin ställt en sådan be-
gäran till Stockholms konsistorium rörande en endaaf
de hundradetals katoliker det omvändt till statskyrkan
genom sitt utrotningssystem? Vi katolska prester,
samtlige utan undantag, lefva af den orubbliga öfver-
tygelsen, att hvilket intrång som beldst, äfven det Ie-
naste, i menniskars samvetsrättigheter är en synd e-
mot: Gud, hvilken, just till det ändamål att vara en-
samt ransakare och domare, gifvit hvar och en men-
niska silt eget samvete, på det ingen makt på jorden,
hvarken stat eller kyrka, måtte någonsin kunna til-
välla sig domsrätt öfver rågon menniska i afsesnde på
bennes eviga angelägenhet och den väg hon inför Gud
tror sig vara den rätta till ingång i en annan verld;
ty skulle någonsin en menniska kunna ansvara för
den andra i den: vägen, så vore det ipso facto slut på
all verklig religiös öfvertygelse och verlden icom kort
eft samlicgsrum för idel skrymtare. Sådan är vår öf-
vertygelse, grundad på den enkla satsen, att Gud sjelf
Jåtit menniskan valet fritt; och om ett eller annat
sambälle, hvilket som heldst, i sitt politiska bestyr sy-
nes hafva en annan öfvertygelse, så är det katolska
presterskapet i hela kristenheten, som oaflåt!igen der-
emot protesterar, för hvem som helst förnimmelig, som
ej låter döfva sitt öra af partisinnets och fanatismens
vidunderliga sorl, och ingen enda medlem deraf byser
det ringaste tvifvelsmål derom, att ju hela verlden i
sinom tid kommer att bekänna sig till en ovilkorlig
och fullständig samvetsfrihet såsom till en fundamen-.
tal trosartikel, en menniskans högsta gudomliga rät-
tighet, samt att först då, när detta ingått, hela eläg-
tet blifver delaktigt af en sann, oskrymtad och allmän
gudsfrutan. Saligbeten är fribetens arfvedel! Den
aillträdes af fritt val!
För öfrigt och hvad i sjelfva verket det härvarande
katolska presterskapets förmenta proselytmakeri be-
träffar, så inhemtar öfverståthållareembetet, till och
med utan fästadt afseende på detta mitt utlåtande,
af sjilfva mantalsförteckningarne beskaffenbeten af
denna grundlösa konsistoriella förmodan, och jag fin-
ner det under min värdighet, att derom vidare för-
Jora ett ord, och tillägger blott, att jag ibland härva-
rands presterskap, jeg, som någorlunda kan hjelpa mig
fram med svenska språket, borde vara den, som i
detta afseende skulle vara mest farlig: jag vädjer lik-
väl tryggt till hela Stockholms stad, uti hvilken jag
nu vistats öfver. 21 år och umgåtts med alla klasser af
dess invånare. jag vädijer till alla dom mutan undan-
— — Pr na 0 om be
— CA AA m—-— m——-— mA MM AR OR