af denna upplysniog begärt af katolska församlingens pastors-embeto en skriftlig förteckning på samtliga barp, som njuta undervisning i församlingens skola, både dem, hvilka bo inom skolehuset och dem som bo hemma hos sina föräldrar. Den fullständiga förteckningen medföljer dessa rader, och sannerligen, jag kan omöjligt upptäcka bland dessa 23 dels äkta och dels oäkta barn ett enda, som icke med all så kallad laglig rättighet besöker skolan. Det är således för mig obegripligt, på hvilka vägar denca konsistorii ledamot kommit till sin besynnerliga upptäckt. Må han upplysa derom öfverståthållareembetet. Deremot är det af en absolut visshet, att sedan tjugu år tillbska icke ett enda barn af en katolsk fader och luthersk moder, så snart fadern med döden afgått och icke vidara lifslefvande kunnat upprätthälla sin Isag!iga rätt och fullfölja sin, vid äktenskaps ingående inför öfverståtbållsroembetet, enligt 4781 års religionsedikt, förklarade vilja, rörande barnens katolska uppfostran, — att icke elf enda sådant faderlöst bara någonsin fått njuta denna uppfostran, och då man besianrar, att ibland ästa personer manxen vanligen dör först, så är gifvet, hvarthän ett sådant grymt och våldsamt förfarande måste leda! Hvart nu alla dessa barn tagit vägen, derom kunna Stockholms konasistorii ledamöter lemna den nogaste underrättelsen. Da fl:ste af dessa ledamöter hafva ställt sig öfver lagen i afseende på dessa omyndiga faderlösa barn och kuana säledes aldrig begå någoa olaglighet emot dem. Till bevis häraf vill jag anföra blott några af de många bedritor, som timat under mina egna ögon. Hvar äro t. cx. den aflidne öster rtikisko undersåtsren och kyrkovirden i härvsrande katolska församling A. Hältlings trenne förer, dessa söner, hvilkas arfvinge till och med katolska fö-samlingen är, i fall de dö utan bröstarfvingar, och för betryggandet af hvilkas kato!ska religionsundervisning fadren innan han dog gjort allt, hvad som stått i bars förmåga: hvar äro hans uti en späd ålder eter Jemnade barn? Det vet Stockholms konsistorium. Hvar äro den aflidna handlanden och kyrkovärden i katolska församlingen I. Zanonis efterlemnade sex barn, denna faders, som ännu i sin sista stund besvurit de kring hens dödssäng församlade vittnen, att upprätthålla hans kontrakt och att vaka öfver barnens katolska religionsundervisning? Hvar äro min eflidne värs och landsmars, handlanden L. C. Florys trenne barn, till säkerhet af hvilkas religiösa uppostran fadren ännu i sin sista timma, kämpande med en smärtsom död, tillsatte ena katolik till deras förmyndare? Hvad her förmyndaren förmått uträtta och hvar äro dessa barn? Hver äro den aflidne Belgiska undersåtarenoch handlanden IH. E. F. Pontus fyra barn? Hvar äro — dock hvad tjenar det till att fortsätta denna förteckning? Med ett ord, enligt katolska församlingens kyrkoböcker, har Stockholms konsistorium! sedan tjugu år lefvat af den tron, att, då de döda tiga, de förverkat sin talan. Det var en försåtlig religionsfrihet, den der af 4784. Året då den gafs, räknade katolska försarolingen öfver tvåtusende medlemmar i Stockholm. I dag räknar den knappast pågra hundrade, Så förträffligt har Stockholms konsistorium skött silt oörlikneliga proselytmakeri. 2. Stockholms konsistorii begäran: Det katolska presterskapet skall tillförbindas, att uppgifva de per-l: Ssoner, som inom de sist förflutna tio åren öfvergått från lutherska till katolska församlingen, eller hädanefter tillkärnagifva sig vija öfvergå, ssmt när sådant dioträffat eller framdeles inträffar. Jag har läsit dessa rader i Stockholms konsistorii skrifvelse och måst flere gånger återläsa dem, innan jag kunde övertyga rig, att de verkligen stå deruti svart på bvitt. Tempus scandala poscit! Ar detta möjligt!? Icke en gång Christi fiender vid korsföstningen hafva begärt af honom (månne af vördnad för Pilatus ?), att han skulle namngifva en enda af hans apostlar, och Stockholms konsistorium kan begära af en prest, alt öfverantvarda åt detsamma till korsfästnicg eller landsförvisning och sköfling en själ, som anförtrott sig honom och yppat för honom sitt bjartas tanke! — Ve den prost, som begår en sådan Jude Iscarioths bandling! Och må Gud vara den en barmhertig domare, fom kan begära sådant! Hoar katolska presterskapet, som likväl har alldeles enahanda skäl dertill, som konsistorium i sin skrifvelse uppgifvit såsom sina, har det någonsin ställt en sådan begäran till Stockholms konsistorium rörande en endaaf de hundradetals katoliker det omvändt till statskyrkan genom sitt utrotningssystem? Vi katolska prester, samtlige utan undantag, lefva af den orubbliga öfvertygelsen, att hvilket intrång som beldst, äfven det Ienaste, i menniskars samvetsrättigheter är en synd emot: Gud, hvilken, just till det ändamål att vara ensamt ransakare och domare, gifvit hvar och en menniska silt eget samvete, på det ingen makt på jorden, hvarken stat eller kyrka, måtte någonsin kunna tilvälla sig domsrätt öfver rågon menniska i afsesnde på bennes eviga angelägenhet och den väg hon inför Gud tror sig vara den rätta till ingång i en annan verld; ty skulle någonsin en menniska kunna ansvara för den andra i den: vägen, så vore det ipso facto slut på all verklig religiös öfvertygelse och verlden icom kort eft samlicgsrum för idel skrymtare. Sådan är vår öfvertygelse, grundad på den enkla satsen, att Gud sjelf Jåtit menniskan valet fritt; och om ett eller annat sambälle, hvilket som heldst, i sitt politiska bestyr synes hafva en annan öfvertygelse, så är det katolska presterskapet i hela kristenheten, som oaflåt!igen deremot protesterar, för hvem som helst förnimmelig, som ej låter döfva sitt öra af partisinnets och fanatismens vidunderliga sorl, och ingen enda medlem deraf byser det ringaste tvifvelsmål derom, att ju hela verlden i sinom tid kommer att bekänna sig till en ovilkorlig och fullständig samvetsfrihet såsom till en fundamen-. tal trosartikel, en menniskans högsta gudomliga rättighet, samt att först då, när detta ingått, hela elägtet blifver delaktigt af en sann, oskrymtad och allmän gudsfrutan. Saligbeten är fribetens arfvedel! Den aillträdes af fritt val! För öfrigt och hvad i sjelfva verket det härvarande katolska presterskapets förmenta proselytmakeri beträffar, så inhemtar öfverståthållareembetet, till och med utan fästadt afseende på detta mitt utlåtande, af sjilfva mantalsförteckningarne beskaffenbeten af denna grundlösa konsistoriella förmodan, och jag finner det under min värdighet, att derom vidare förJora ett ord, och tillägger blott, att jag ibland härvarands presterskap, jeg, som någorlunda kan hjelpa mig fram med svenska språket, borde vara den, som i detta afseende skulle vara mest farlig: jag vädjer likväl tryggt till hela Stockholms stad, uti hvilken jag nu vistats öfver. 21 år och umgåtts med alla klasser af dess invånare. jag vädijer till alla dom mutan undan— — Pr na 0 om be — CA AA m—-— m——-— mA MM AR OR