STOCKHOLM den ;j22 Au . De på förmiddagen ankomnma utiäsdska postel medförde tidningar från Paris af d. 42, från Lon: doa af d. 43, samt från Hamburg af den 4( dennes. FRANKRIKE. Franska kabinettet har nu beslutat sig till at rappellera Hr dAubigny, emedan af de d. 3 Auz till det ankomna depescher från Otaheiti, det vi ser sig, att han låtit onödigtvis mel våld skilj Hr Priitebard från miska och barn, samt i 6 da: gar qvarbålla honom i fän;else, i stället att ge Asst effårda honom och hela familjen från ön Besutet är meddeladt engelska sändebudet, med förklaring, att bärtull kommer att inskränka sig all dea godtgörelse, som franska regeringen i den: na sak kan och bör gifva den Engetska. Hr Pritchard beskrifves i franska blad såsom en äfventyrare. Han skall bafva för 42 år sedan varit i Fravkrike; i Cen hade han, efter att flera veckor lefvat friskt på ett värdshus, der han tagit in med en vacker kammarjangfru och flera be tjenter, men begifvit sig af nattetid, utan att liqvidera, och lemnmat qvar två söner, som han de: insatt i skola, hvilsa, i brist på underhåll, hade måst lemnas till fattigbuset, om icke den menniskovänlige skolföreståndaren bisått dem, intill! dess HPritehards slägtingar afhbemtat dem. På Otabeiti skall insurrektionen varit påtänkt siltsedan början af Mears månad; men den kom först tiil ribrott, då engelska krizsångfartyget Cormorant ankom med gevär och krut. Vid det då mot fransmännen gjorda anfallet, såg man en esgalsman föra bifilet öfver infödingarne. S:dan Pritchard arresterades, bade de andra engelska missionärerna ogillat invånarnes handJingssätt och förklarat, att de gålt för långt; men desse hade svarat, att de hvarken ville veta a! engelsmän eller fransoser, och ämnade asvära Eristendomen. Ea gammal prestinna skall hafvs visat sig på slagtfåltet och uppmanat folket at ätertaga männernas urgamla tro på landets afgudar, och Jofvat det, att sedan det afssgt sig fremlingarnes falska gudar, skulle sjelfständigheten återvinnas. Ifrån Marocko låta underrättelserna fredligt Mn anser såsom ett godt tecken, att kejsareo valt till underhandlare Paschan S.di-Bousselam. som elitid utmärkt sig för välvilja och modera: tion, då deremot ministern Sidi-B:udris städse visat sig vara fransmännens personliga fiende. Äf ven tror man, att kejsarens resa till Ale:zair, som blott ligger en och en half dagsresa från Targer. skett för att underlätta fredsslutet. Prinsen a Joinville hade sändt Hr Byon för att å franska sidan uppgöra fredsslutet och engelska generalkonsula Hay var qvar hos kejsaren, som han åtföljt På resan. Den 7 Augusti ankom ezyptiska ångfartygel Redsehid till Marseille, med de begge egyptiska prinsarne Hussein Bey. son af vicekonungen, och Ahmed Bey, en sonson till Mehemed Ali ocb son af Ibrahim. De saluterades mejl 24 skot: från fästet Nicolas. Med dem åtföja 36 unge män af landets första familjer, som skola uppfostras med prinsarne. Franska pressen ogillar, och med skäl, den blodsdom, som man i Neapel verkställt öfver de i Calabrien landstigne insurgenterna. Ea fransk tidning säger, att regeringar vinna ingenting på att förvandla rättvisan i hämnd, och att det onyttigt efter segren utgjutna blodet aldrig varit ep pant för säkerbeten. Sådana handlingar äro i vår tid och med våra seder bekiagansvärda anachrotvismer. Konung Ludvig Filips resa till England är uppskjuten till Oktober. Tre fartyg, försedda med telegrafer, skola läggas emellan Calais och Dover, för att kunna underhålla en snabb kommunikation emellan konungen och ministeren under hans vistande i Eagland. Man räknar att på 26 månader, så!edes msjkatastrofen inräknad, 289 menniskor omkommit på franska jernvägarne samt 457 blifvit skadade, SPANIEN. Hofvet skulle d. 42 uppbryta från Barcellonz och d 23 inträffa i Madrid. Undersökningarne angående den sista kompotten bedrifvas med ifver; arresteringar fortfara. Det talas mycket om en minister-förändring och att Martinez de la Rosa skulle blifva det nya kabinettets president. Drottningens helsa lärer vara mycket vacklande och detta förorsakar ganska betänkliga utsigter för framtiden; — STORBRITANNIEN. Parlamentet bar d. 9 dennes blifvit prorogeradt;-men icke för längre tid än tll d. 5 i nästa ånad. Orsakerna till denna korta prorogation anses vara flere: först att dom måste fällas a!