På eftermiddagen remitterades följande bordlagda
motioner: :
biskop Agardhs, om ökadt anslag till botaniska
trädgården i Lund;
prosten Thudens, om lönförhöjaing för kontrakts-
prostarne i Bohus län;
biskop Holmströms, om låneanslag till skolbyggnad
i Nyköping ; och MH
Densammes, om pastorsboställets i Östra Wingåkers
församling befrielse från ordinarie roteringsskyldighet.
För öfrigt upplästes en mängd Dya motioner, öfver
hvilka förteckning i morgon skall meddelas.
Borgareståndet.
Vi återkomma här till en närmare redogörelse för
diskussionen i Borgareståndet öfver Hr Winges motion
em biskopsembetenas indragning.
Hr Wern yttrade sig först och ansåg, ait i fall
man i grundlagens stadgande funne, något hinder för
biskopsembetenas indragning, vore likväl intet hinder
att indraga de till biskoparna anslagna lönerna. Här-
uti instämde Hr Sundlir. Hr Petre åberopade hvad
han redan vid 1834 års riksdag yttrat i detta ämne;
han hade redan då sökt visa vådan af denna institu-
tion i anseende till biskoparnes politiska inflytande;
den ekonomiska sidan af saken ansåg han icke vara
af lika stor vigt. Hr Lagergren trodde att motionen
icke skulle komma att leda till något resultat, hvar-
för den kunnat undvikas; att så länge man i landet
egde en laglig och kristlig kyrka, kunde denna ej
undvara en styrelse och denna styrelse ej vara utan
sina ordförande, biskoparna. Dessa voro dessutom, i
egenskap af eforer, nödvändiga för tillsynen af un-
dervisningen. I afseende på den financiella sidan bor-
de man ej förbise, att då Gustaf I år 4527 indrog
kyrkans gods, hvilka icke förut tillhört staten, utan
genom serskilda gåfvor och donationer tillkommit kyr-
kan, och för att göra denna reduktion möjlig, garan-
terades att kyrkan och dess biskopar också skulle un-
derhållas af staten, i ersältviog för hvad som fråntogs
kyrkan; så vidt man respekterade eganderätten i detta,
som i andra fall, vore det klart att några financiella
fördelar icke kuode vinnas på biskopsembetenas be-
kostnad. Hr Scharlau lemnade derhän huruvida man
kunde erså biskopslönernas indregning eller ej, men
bestred nödvändigheten af biskopsembetena, dem han
trodde kunna skötas lika väl af domprostarna; tala-
fen trodde likväl icke, som He Petre, att man för-
nämligast borde slå sig ner på den politiska sidan af
saken, utan fastmer fästa sig vid den fioanciella; han
önskade att motionen isynnerhet måtte omfattas från
denna sida, och förmodade, att om de stora lönerna
först indrogos, skulle den biskopliga värdigheten snart
undergråvas och man äfven blifva af med cmbetena.
Hr Pelre förklarade Hr Lagergren sin förbindelse, för
det denne genom sitt yttrande gifvit diskussionen i
ämnet en större utsträckning. Talaren erinradei följe
häraf, att man ej kunde undgå ett erkänna, det bi-
skopsinstitutionen i och för högsta vården om religio-
nen vore alldeles förfelad. Biskoparnes visitationer i
stiften egde sällan rum, och då de skedde, voro de ar
en så ylig beskaffenhet, att man kunde påstå, att
dermed ingenting uträttades; granskade man serskilda
stift, funne man att läsareprester fått ett sådant in-
steg, att man deraf kunde draga den slutsatsen, attbi-
skoparne kunde uträtta ingenting. I afseende! på bi-
skoparnes egenskap af eforer inträffade den omstän-
digheten, att högsta vården om undervisningen qvar-
stod i biskoparnes händer, äfven då de hunno till kraft-
föshetens å!der, och att derifråa härledde sig det be-
klagliga tillstånd, hvari undervisningen till en del sig
Bbefunne. Att biskoparnes funktioner allt för väl kun-
de skötas ar domprostarne såg man deraf, att i som-
liga stift väl funnos biskopar, men ej domprostar, och
att, då det gick an att på några ställen hafva blott
en dylik embetsman för båda embetena, läte dot väl
sig göra på andra. Mano hade anmärkt, att staten
icke skulie vinna så mycket på biskopslönernas in-
dragning; denna vinst borde likväl blifva betydlig då
det vore kändt, att erkebiskopen i Upsala egde 42 till
14,000 Rirs inkomster, biskopen i Westerås nära nog!
lika mycket och den i Luad änru mer. Gastaf I ha-
de, i anseende till kato!ska presterskapets stora makt,
på sin tid icke kunnat gå längre än han gick; men
det var mera beklagligt att allt sedan dess ingen vi-
dare förändring med biskopsembetena vidtagits, hvar-
före man i visst afseende kunde säga att katolska bruk
qvarstodo inom vår protestantiska kyrka. I fall nå-
got annat ej kunde vinnas, vore det dock väl, om en
Önskan från representationen i detta fall uttalades med
den kraft, att regeringen hade något att hålla sig till,
i händelse den önskar en reform. Hr IYorta önskade
att, då denna fråga blifvit väckt, så många röster som
möjligt skulle uttala sig för densamma, och instämde
med dem, som önskat institutionens askaffande. Hr
Winge yttrade sig äfven i samma syftniog, likasom Hr
A. Berg, hvilken fann det af största vigt, att biskopsem-
betenas löneemolumenter indrogos, för att användes
för undervisningen, hvaremot han tyckte det vara synd
alt indraga sjelfva titeln; domprostarne kuade beklä-
das med dosna såväl som med biskopsskruden ; någon
fara för stiiten af biskopsembetenas indragning funnes
ej då man sett dessa vistas vid 47 månaders långa
rik:degar utan att ringaste oägenhet för stiften deraf
visat sig. Hr Wedberg anmärkte att man ej borde
undra på att Gustaf I ej hade gjort mer än han gjort,
men alt man sedan ej gålt längre, var så mycket mer:
att undra på; för sin del ansåge talaren att både ti-
tel och skrud borde indragas. Hr Lagergren fann att
man här hade för afsigt en opinionsytwring, den han
temnade i sitt värde, men troåde att någon förändring
i sak ändå icke kunde vinnas. Motionen tillika med
hvad som blifvit yttradt remitterades.
Derefter uppstod några mindre diskussioner öfver
Hr Falhems motion rörande fjerdeparterae i St. Kop-
parbergs grufva, dervid Hrr Cola, Legergren och
Ekholm yttrade sig; hr Grapes motion om förän-
dring af 6 i tulltaxan, deri Hr Lindström från Wis-
by instämde, med önskan, att äfven flere SS af tull-
taxan måtte rittas; hr Paul Bergs motion rörande
handeln med Fin!and, hvaröfver Herr de Ma:t, Petre,
Schartau, Brinck, Eriksson, Anders Berg och A!mgren,
yttrade sig, nästan samtlige uttryckinde den menin-;
gen, att tullen på lifsförrödenheter icke måtte sättas
alltför hög; och yiterligare en diskussion öfver Hr
Kochs från Malmö motion om ämnesläsning, hvilken
- mm äaR 022 ms vv