På eftermiddagen remitterades följande bordlagda motioner: : biskop Agardhs, om ökadt anslag till botaniska trädgården i Lund; prosten Thudens, om lönförhöjaing för kontraktsprostarne i Bohus län; biskop Holmströms, om låneanslag till skolbyggnad i Nyköping ; och MH Densammes, om pastorsboställets i Östra Wingåkers församling befrielse från ordinarie roteringsskyldighet. För öfrigt upplästes en mängd Dya motioner, öfver hvilka förteckning i morgon skall meddelas. Borgareståndet. Vi återkomma här till en närmare redogörelse för diskussionen i Borgareståndet öfver Hr Winges motion em biskopsembetenas indragning. Hr Wern yttrade sig först och ansåg, ait i fall man i grundlagens stadgande funne, något hinder för biskopsembetenas indragning, vore likväl intet hinder att indraga de till biskoparna anslagna lönerna. Häruti instämde Hr Sundlir. Hr Petre åberopade hvad han redan vid 1834 års riksdag yttrat i detta ämne; han hade redan då sökt visa vådan af denna institution i anseende till biskoparnes politiska inflytande; den ekonomiska sidan af saken ansåg han icke vara af lika stor vigt. Hr Lagergren trodde att motionen icke skulle komma att leda till något resultat, hvarför den kunnat undvikas; att så länge man i landet egde en laglig och kristlig kyrka, kunde denna ej undvara en styrelse och denna styrelse ej vara utan sina ordförande, biskoparna. Dessa voro dessutom, i egenskap af eforer, nödvändiga för tillsynen af undervisningen. I afseende på den financiella sidan borde man ej förbise, att då Gustaf I år 4527 indrog kyrkans gods, hvilka icke förut tillhört staten, utan genom serskilda gåfvor och donationer tillkommit kyrkan, och för att göra denna reduktion möjlig, garanterades att kyrkan och dess biskopar också skulle underhållas af staten, i ersältviog för hvad som fråntogs kyrkan; så vidt man respekterade eganderätten i detta, som i andra fall, vore det klart att några financiella fördelar icke kuode vinnas på biskopsembetenas bekostnad. Hr Scharlau lemnade derhän huruvida man kunde erså biskopslönernas indregning eller ej, men bestred nödvändigheten af biskopsembetena, dem han trodde kunna skötas lika väl af domprostarna; talafen trodde likväl icke, som He Petre, att man förnämligast borde slå sig ner på den politiska sidan af saken, utan fastmer fästa sig vid den fioanciella; han önskade att motionen isynnerhet måtte omfattas från denna sida, och förmodade, att om de stora lönerna först indrogos, skulle den biskopliga värdigheten snart undergråvas och man äfven blifva af med cmbetena. Hr Pelre förklarade Hr Lagergren sin förbindelse, för det denne genom sitt yttrande gifvit diskussionen i ämnet en större utsträckning. Talaren erinradei följe häraf, att man ej kunde undgå ett erkänna, det biskopsinstitutionen i och för högsta vården om religionen vore alldeles förfelad. Biskoparnes visitationer i stiften egde sällan rum, och då de skedde, voro de ar en så ylig beskaffenhet, att man kunde påstå, att dermed ingenting uträttades; granskade man serskilda stift, funne man att läsareprester fått ett sådant insteg, att man deraf kunde draga den slutsatsen, attbiskoparne kunde uträtta ingenting. I afseende! på biskoparnes egenskap af eforer inträffade den omständigheten, att högsta vården om undervisningen qvarstod i biskoparnes händer, äfven då de hunno till kraftföshetens å!der, och att derifråa härledde sig det beklagliga tillstånd, hvari undervisningen till en del sig Bbefunne. Att biskoparnes funktioner allt för väl kunde skötas ar domprostarne såg man deraf, att i somliga stift väl funnos biskopar, men ej domprostar, och att, då det gick an att på några ställen hafva blott en dylik embetsman för båda embetena, läte dot väl sig göra på andra. Mano hade anmärkt, att staten icke skulie vinna så mycket på biskopslönernas indragning; denna vinst borde likväl blifva betydlig då det vore kändt, att erkebiskopen i Upsala egde 42 till 14,000 Rirs inkomster, biskopen i Westerås nära nog! lika mycket och den i Luad änru mer. Gastaf I hade, i anseende till kato!ska presterskapets stora makt, på sin tid icke kunnat gå längre än han gick; men det var mera beklagligt att allt sedan dess ingen vidare förändring med biskopsembetena vidtagits, hvarföre man i visst afseende kunde säga att katolska bruk qvarstodo inom vår protestantiska kyrka. I fall något annat ej kunde vinnas, vore det dock väl, om en Önskan från representationen i detta fall uttalades med den kraft, att regeringen hade något att hålla sig till, i händelse den önskar en reform. Hr IYorta önskade att, då denna fråga blifvit väckt, så många röster som möjligt skulle uttala sig för densamma, och instämde med dem, som önskat institutionens askaffande. Hr Winge yttrade sig äfven i samma syftniog, likasom Hr A. Berg, hvilken fann det af största vigt, att biskopsembetenas löneemolumenter indrogos, för att användes för undervisningen, hvaremot han tyckte det vara synd alt indraga sjelfva titeln; domprostarne kuade beklädas med dosna såväl som med biskopsskruden ; någon fara för stiiten af biskopsembetenas indragning funnes ej då man sett dessa vistas vid 47 månaders långa rik:degar utan att ringaste oägenhet för stiften deraf visat sig. Hr Wedberg anmärkte att man ej borde undra på att Gustaf I ej hade gjort mer än han gjort, men alt man sedan ej gålt längre, var så mycket mer: att undra på; för sin del ansåge talaren att både titel och skrud borde indragas. Hr Lagergren fann att man här hade för afsigt en opinionsytwring, den han temnade i sitt värde, men troåde att någon förändring i sak ändå icke kunde vinnas. Motionen tillika med hvad som blifvit yttradt remitterades. Derefter uppstod några mindre diskussioner öfver Hr Falhems motion rörande fjerdeparterae i St. Kopparbergs grufva, dervid Hrr Cola, Legergren och Ekholm yttrade sig; hr Grapes motion om förändring af 6 i tulltaxan, deri Hr Lindström från Wisby instämde, med önskan, att äfven flere SS af tulltaxan måtte rittas; hr Paul Bergs motion rörande handeln med Fin!and, hvaröfver Herr de Ma:t, Petre, Schartau, Brinck, Eriksson, Anders Berg och A!mgren, yttrade sig, nästan samtlige uttryckinde den menin-; gen, att tullen på lifsförrödenheter icke måtte sättas alltför hög; och yiterligare en diskussion öfver Hr Kochs från Malmö motion om ämnesläsning, hvilken mm äaR 022 ms vv