gudatx sen lydt och le at; men sedsn katholska presterskajer nuvnit stt få ett fullkomligt välJe öfver folkets sinnen, och stundeligen sett kyrkans e;endom förökas af gåfvor och testamenten, samt de deraf fallande stora inkomster, hafva förmodligen biskoparre, som haft nog myndigbet för att göra sig deraf nytta, tillagt sine stolar så ansenlige egendomer, att de deraf kunnat underhålla det anseende, som bragt dem, att ej allenast sätta sig i bredd nästan ned Konungen sjelf, utan ock alt trotsa honom. För den proene tyckes det väl annars, att en domprost icke är å illa 2flönt, att ju icke hvilken ende!ig man som helst kan finna sig belåten med de inkomstern2, och att landet skulle hafva vida mera hugnad deraf, om biskoparnes kronctionde anslogs tiil folkundervisningen och sålunda gick till förde!ning mellan fattiga skollärare, hvilka pu ofta pos måste nästan svälta. I anledning sf frågan om reglering af pastorslönerne, tage vi oss friheten känvisa det högvördiga ståndet till en motion vid 4823 å-s riksdag af nuvsrande presidenten von Hartmansdorff, som då föreslog en allmin reglering af pastoraterna, så att de skulle få ungefär lika stora församlingar och lika stora löner. Det var på den tiden.