gudatx sen lydt och le at; men sedsn katholska
presterskajer nuvnit stt få ett fullkomligt välJe
öfver folkets sinnen, och stundeligen sett kyrkans
e;endom förökas af gåfvor och testamenten, samt
de deraf fallande stora inkomster, hafva förmod-
ligen biskoparre, som haft nog myndigbet för att
göra sig deraf nytta, tillagt sine stolar så ansen-
lige egendomer, att de deraf kunnat underhålla
det anseende, som bragt dem, att ej allenast sätta
sig i bredd nästan ned Konungen sjelf, utan ock
alt trotsa honom.
För den proene tyckes det väl annars, att en
domprost icke är å illa 2flönt, att ju icke hvil-
ken ende!ig man som helst kan finna sig belåten
med de inkomstern2, och att landet skulle hafva
vida mera hugnad deraf, om biskoparnes kronc-
tionde anslogs tiil folkundervisningen och sålunda
gick till förde!ning mellan fattiga skollärare, hvilka
pu ofta pos måste nästan svälta.
I anledning sf frågan om reglering af pastors-
lönerne, tage vi oss friheten känvisa det högvör-
diga ståndet till en motion vid 4823 å-s riksdag
af nuvsrande presidenten von Hartmansdorff, som
då föreslog en allmin reglering af pastoraterna,
så att de skulle få ungefär lika stora församlingar
och lika stora löner. Det var på den tiden.