vM9e MS PO Rö pemligen prestmannen Gottfried Morz, för närva-. rande icke v e3 i Sverige, så kunde uti ären-. det ingenting åtgörat; så ingick konsistorium, som ! ansåg sig icke kunna underlåta att fästa behörigt !, afseende å nödvändigheten att för framtiden före-, bygsa de oordningar och vådliga föjder, hvilka genom dylika förseelser, som de öfverklagade vore alt befa:s, i förnyad skrifvelse till öfverståthållareembetet den 3 derpå!öjande December, med hemställan, det måtte pastor Stwudacb, bvilken entigt öfverståtbållare embetets bref den 43 Maj 1842 vore den egentliga före.tåndaren för församlingen, och så!edes äfvea för dess pastoralvård ansvarig,. ställes till ansvar för de med afseende å målaremästaren Nilsson begångna olagligheter. Över denna skrifvelse hide pastor Studacbs förklaring blifvit infordrad, och bade öfverståtbållare-embetet : den 42 sistlidne Februari densamma till konsisto-, i ! s riun insändt, jemte ezet svar, att, då pastor Stu-; dech förklarat sig i ejenskap af vicarius apostolicus hörslädes ej vara pligtig att i vidsträcktare mån befatta sig med det speciella af sjilavården, inom katolska församlingen, och pastor Morz ännu, icke vore till Sverige återkommen, så inskränkte sig öfverståthållare-embetet för närvarande till in: sändande af pastor S udachs förklaring, bvarjemte 1 ; öfverståthållare-ambetet upplyste, alt pastoralvården inom katolska församlingen för närvarande är öfverlåten åt -pastor J. Fortemp: de Warrimont; kommande hädanefter, vid hvarje skeende förärdring inom personalen med bemälde församlings prestersksp, underrättelse derom att konsistorium, enligt dess begäran, genom öfverståthållare-embetets försorg meddelas. Dessa bandlingar, som varit begärda hvilande,l blefvo nu till bandiöggning företagne, hvarvid Hr! kyrkoherdea Rothlieb begärde ordet och yttrade:! Då jag begärt dessa handlingar på bordet hvilande, torde jag ock böra uppgtiva de orsaker, ! som dertill föranledt mig. Jag har fjort det, emedan jag anser konsistorium hvarken kuana eller böra låta bero vid en förklaring, hvilken gör ett så stort och vådligt ingrepp i svenska folkets rättigheter, som pastor Studachs, HEualigt denna förklering skulle en katolsk prest, blott ban företer en fullmakt af påfven att hör vara vicarius apostolicus, kunna obehindradt göra proselyter och obehindradt utöfva hvilka inflytelser inom lutherska församlingen ban behagade, om han endast sköte framför sig, såsom för åtgärderne ansvarig någon person af det lägre katolska presterskapet, hvilken i dag är här, i morgon måhända försvunnen till Frankrike eller något annat främmande land, der någon ansvarstalan ej kan träffa honom. ! Om pastor Studach egdo en sådan rättighet, att ansvarsfritt i katolska församlingen intaga svenska edborgare, som sin bekännelse afsagt, u:an att han derföre behöfde göra reda, utan att han behöfde underkasta sig Sveriges lagar, utan att någon ens känner, hvem som till besagde församling öfvergått eller ej, så vore all säkerhet för vår egen kyrka och all ordning inom densamma störd. Jag känner ingen pastor Studach tillkommande rätt att här göra proselyter; han må åberopa, huru mycket som helst, sin kyrkas lagar, så är han dock bär skyldig att iakttaga svensk Jag. Det är af högsta vigt att en gräns sättes för slika olagligheter. Jag har af tidningarre nyligen sett att Hr Fortemps de Warrimont, åt hvilken enligt pastor Studachs förklaring den egentliga pastoralvården inom katolska församlingen nu skall vara uppdragen, uppgifvits såsom för omkring tre veckor sedan vistande i Hamburg. Imed!ertid ansvarar pastor Siudaeh icke för expeditionen, utfärdar inga betyg; men vet siledes icke hvem som för tillfället, eller om ens någon inom församlingen utöfvar pastoralvård. Detta är ju det mest upperbara förhånande af all ordning. Af rättegångshandlingarne rörande målaremästaren Nilsson inbermtas, att denne och hans hustiu äro kusiner. Huruvida imedlertid Kongl. Maj:ts tillstånd för dem att träda i äktensksp blifvit begärdt, känner man icke, och anledning torde finnas att betv.fla det så är. Nilsson är i katolska församlingen upptagen, men qvarstår det oaktadt i Jaeobs församlngs kyrkoböcker såsom denna församling tillhörig och ogift; någon anmälan om hans flyttning bir icke skeit, och ingen skulle kännt att han upphört att tillhöra densamma, cm han icke sjelf i tidningarne kungjort sin öfvergång till l katolska kyrkan. Man vet icke med huru många: till bemälde församting i hemlighet öfvergångne ett lika förhållande kan eza rum: men sannolikt iro de flere. Sålunda fortiar den ena olagligheten tt följa på den ardra, utan att något ansvar derör finnes. Dessa oordningar måste förebyggas, emedan de allt för vådligt ingripa i vår egen pastoralvård, för att kunna lemnis opåtalta. Jag ser mig derföre, otillfredsställd med pastor 5 udachs förklaring, föranlåten att yrka, det konsistorium måtte i förnyad skrifvelse anhålla, ej minire alt pastor Siudach, såsom enligt öfverståthålare-embetets skrifvelse den 45 Maj 1842 den esentliga föreståndaren för katolska församlingen, vilket ock genom uttrycken i hans påfveliga föryrdnande: ne Suecis Catbolicis spiritualia pröesilia desint antyde:, må till ansvar för de med aseende å målarermästaren Nilsson begångna olagligheter befordras, än ock katolska presterskapet åläxgas alt gerom öfverståthållare-embetet för kon4 sistorium uppgilva, hvilka förändringar som irom katolska församlingen skelt, hvilka personer aflt vår församling, som under de sednmaste tio årenj: ill densamma öfvergått eller hädanefter wilja Öf-j: vergå och när sådant inträffat eller inträffar, samt a -. Le -. r Aa AA