hufvudstaden visar sig redan den största täflan
at! erhålla platser till Riksståndens läktare på de:
vigstiga dagen, och ju närmare den nalkas, desto
mer hör man den utgöra föremål för samtal oct
anmärkningar ibland folket, hvilkas beskaffenhe
mången af Afionbladets läsare nogsamt varit i till
fälle att erfara, utsn att vi behölve upprepa nå
got af deras innehåll.
Hvaraf härleda sig då dessa fenomener, hvilka
sanning tusentals personer kunna bevittna? Jo
de komma deraf, att det hos majoriteten af na
tionen finnes något, som man plögar kalla le gro
bon sens, eller på svenska det enkla, sunda för
nutet, som säger hvar och en, att den npärvaran
de representationsreformen med sin fyrdelning oct
sin ståndssplittring är en länge erkänd olycka
hvarifrån hvarje redlig medborgare måste önsk:
att se fåderneslandet befriadt. Det kommer deraf
alt i det hvilande-representationsförslaget, om de
än kan ega en eller annan mindre brist i detal
jerna, ligger ett medel att vinna deana befrielse
det kommer deraf, att rättvisan utgör den hel
gaste af alla pligter, och alt det icke kan var:
rättvist att tvenne stånd, som, ora de än inne-
sluta ett stort antal aktningsvärda medlemmar, lik-
väl ej utgöra mer än Yj,y:del af folkmängden och
hvarken hafva någön ötvervigt i förmögenhet el
ler bildning framför öfriga medborgare, likväl skol:
iamehafva hölften af representationen, samt at
detta missförhållande genom det hvilande förslaget
afbjelpes på ett sätt, som sammangjuter dem till
ett folk och till lika rättigheter inför lagen med
de öfriga klasserna; det kommer deraf, att den
stora mängden af folket tänker och känner, att
det skulle vara en välgerning för landet, om det
förusnades en Konung, hvilken framför allt nit-
älskar för fo!kets bista, att redan under den för-
sta epoken af sin regering få se ett sut på det
oenighetsfrö, som reden 4809 års lagstiftare er-
kände ligga i ståndsbildningen, och att i sina vil-
villiga afsigter för undersåtarne mötas al en kraft-
full samverkan ifrån en riksförsamling, som icke
representerade korporationers enskilda, utan natio-
nens allmänna intresse. Dt kommer slutligen der-
af, att, oaktadt allt det nit, bvarmed man sökt
uppskräma de lättrördes inbillnipgar med de fö-
respeglade följderna af den öfvervigt, som mejc-
ritetsn skulle erhålla vid valen — usan att be-
sinna, att meningen med all representation bhu-
vudsakligen måste vara alt det är folkets, d. v. se.
majoritetens röst, som dervid skall få blifva hörd,
att, oaktadt alla dessa förespeglingar, säga vi, har
i alla de tryckta brochyrer, hvilka nu på en tid
uppväxt såsom svamper, för att förqväfva det hvi-
lande förslaget, ännu ingen af dessa författare
kunnat i något enda fall visa, hvaruti de för.
skräckliga vådor skulle bestå, hvilka man blott i
dunkla ordalag antyder, men icke kunnat närmare
framlägga, emedan de ej finnas.
Alla dessa sanningar äro så enkla och, inför
den som vill taga skäl, så obestridliga, !att vi till
och med tro, att en stor del afsj-lfva motstånds-
kotterierna — uadantag af några få ärlige fanatici
fimas visserligen — skall inom sig erkänna dem
och i tystbet medgifva, att det icke är firhågan
för några vådiiga fö jder af förslaget, och af bondestån-
dets övervigt vid valen, utan den ezna inbillade
fördelen som dikterar deras beslut. Men skulle
någon tvifla på riktigheten af hvad vi här yttrat
om Svenska folkets känsla i allmänhet, må han
lägga handen på sitt hjerta och svara ärligt inför
sig sjelf, ifall han icke vill göra det inför andra,
på den frågan: Förutsätt för ett ögonblick, att
det hvilande förslaget skulle blifva i nästa vecka
bifallet äfven hos Ridderskapet och Adein samt i Pre-
steståndet: finnes väl någon, som inför sig sjolf
kan neka, att en allmän tillfredsställelse i hela
landet då skulle yttra sig deröfver, att 4844 års
Ständer genom en äde! oezennytta ändtligen hade
bragt till ett lycklist slut en angelägenhet, som i
flere mansåldrar utzjort ett af fosterlandsvännens
kärasta önskningsmål, och som hittills kostat så
många fruktlösa ansträngningar; är det väl någon
tvifvel derom alt nyheter om en sådan sakens
utgång skulle firas med glädjefester i stad och
land, samt att hela Europa skulle skänka sin be-
undran åt den skönaste ef. civilisetionens tri-
umfer, fenomenet af ett folk, som utan ringaste
oordn ng, på den fredliga öfverlägsningens väg och
i samverkan med en älskad Konung hade för-
bättrat den vigtigaste delen af sin politiska för-
fattnipz.
Vi tillstå, att vi icke kunna begripa, huru nå-
son med ädla och fosterlindska tänkesätt kan, vid
föreställningen af det höga och sköna, som detta
stora mål innebär, undgå att blifva varmare om
hjertat eller tveka att dertill medverka. Vi vete
visserligen, att det finaes några få naturer, hvilka
tll den grad hårdnat i egoism, att sjelfva erdet
fådernesland, såsom uttryckande något annat, än
att geografiskt begrepp eller ett fält för deras
harriklycstnad fär dom andact är an tam ahstrak-
TN