Min farl — men kalla honom icke så, t
han har icke blifvit tiggare genom sig sjelf, sva
rade dottern och krossade en tår i sina ögon.
Min sann, väcker icke den satusgen intresse,
sörsäkrade kammarjunkaren, medan hans intim
vän frågande fortfor:
Och hvem har då gjort er så eländi;a?
Kungen! halfthviskade qvianan, bleknade oc!
nedslog sina stjerneglänsande, milda blickar.
Uppstudsiga pack, hvad är det jag hör? rö
hofmannen och höjde silt ridspö.
Sanningen, herrel, svarade den tillfrågade.
Majestätsbrott, och det kostar lifvet; men di
är unpg och ser bra ut, min flicka, och försona
således lätt dina synder, fortfor den högadlig
slafven.
Gemena och sturska slödder, gjorde jag rätt
skulle jig låta nedrifva ert förbannade näste oci
piska dig, för denna dn fräckhet att ljuga p
sjelfva kungen,. hotade grefven.
Bästa herre, jag Jjuger icke; ännu har inger
osanning med vett och vilja gått ut af min mun
Men ni vill icke höra en fattig, det förstår ja
nog, annars skulle jag nog rättfärdiga mitt oför
sigtiga yttrande.
Gör det genast och kort,, befallte en af d
upphöjde.
Gud ske lof, suckade den nedsatte och fort
for: det der lilla torpet med storken på take
och bokskogen till venster var i går mitt fäder
nehem. I dag har man tagit det ifrån oss
pHvem bar velat åtnöja sig med ett sådan
skräp ?n
Kungen, ingen annan.