rummet mod och i det andra skäl, nemligen sådana,
som kunna göra sig gällande annorstädes, än i vissa
kotterier. Då och då våga de likväl ett eller annat
utfall, ehuru så maskeradt, att mången i början icke
rätt vet, artingen man skall taga det för allvar eller
toma spegeifåkterier. Merändels visar sig deras obe-
nägenhet mot det unga hofvet på så sätt, att de ända
till skyarne upphöja den eflidne konungens förtjen-
ster, under det att de låtsa vara i fullkomlig okun-
nighet om, huruvida den nu regerande eger, eller
icke eger, någ:a sådana. Afven på ett annat sätt
gifver sig deras missnöje med kozung Oscar I till-
känna. Hvar och en, som få de sednare åren följt
med de konservativa tidningarne, vet npemligen, att
ingen enda rimsmidareprodukt, vare sig huru lumpen
som helst, blott den var författad till CARL XIV JOHANS
ära, kunde se degsljuset, utan att den genast blef re-
producerad i hoftidningarne. Nu deremot ser man
sältan eller sldrig några dylika curialier i Sverige
Statslidning och Svenska Biel — icke derföre, att de
ju nu, som förut, fabriceras; men derföre, att konur-
gen icke mera är dessa båda tidnicgars afgud. Så
t. ex. hafva i de norrska tidvingsrne, i anledoing af
den nya urionsflaggan, varit synlige åtskilliga rätt
vackra tal och verser, egnade åt konung Oscar; när
såg man väl dem reproducerade i något af de koa-
servative bladen? — Deremot har icke ett af dessa.
blad, Svenska Minerva, dragit i betänkande att per-
siflera Hans Mej:s eget helsningetal till Sveriges Ri-
kets Ständer vid öppnandet af 4844 års riksdag.
Dagligt Allehanda reproducerade nemligen mnyssbe-
mälte tal och utmärkte då med cursiv stil de ställen
detsamma, vid hvilka, såsom innehållande åtskillige
sanpt konungsliga löften och försäkricgar, största upp-
märksamhet borde fästas. Förargad häröfver föreslog
Minerva i sitt dagen derefter utkommandeo 86:te rum-
mer: natt ett tillräckligt antal exemplar af bemälde
tal måtte varda afdragne, för alt försändas till
samtliga kyrkor i riket, och der, i likhet med åtskil
lige af konung Gustaf II vid åtskillige tillfäl!en till
Rikets Ständer hållna tal, uppsättas inom glas och
förgylld ram. — Förslaget röjer, som man ser, myc-
ken känsla för det passande, och skulle utan tvifvel
af de konservativa tidningarne ha:va blivit vederbör-
ligen kommenteradt,:om det fallit de liberala bladen
in, att under H. M. konung Carl xiv Johans rege-
tingstid, framkomma med något sådant.n
Såsom ett lämpligt bihang till denna teckning
kan man tilligga följande yttrande i Minerva för
i går, ansående trontalet:
Är ifrågavarande tal verkligen (icke snart sagdt)
klassiskt, så för man väl förmoda, att det framför
allt är helgjutet, d. Y. s. ursprungligen helt tänkt och
äfven såsom ett helt utfördt, så att man inagenstädes
upptäcker några sömmar, medelst hvi!ka efteråt till-
komna stycken äro hopfästade med andra, såsom tygs-
bitar bopskarfvas till ett plagg. Nu fråga vi Alle-
handa, i fall hoa eljest har något öra för sam-
manhang och välljud, huruvida det kan undfalla
henne, alt det första stycket i talet, nemligen det som
handlade om Högsts. Konungens frånfälle, med de
bannala fråterne om sorgen och saknaden och des-
sas shelsning till Riksens Ständer, uppenbarligen har
tillkommit efteråt, och blifvit vidtråckladt der det nu
står, eburu det kunonat stå lika väl till slut, eller hvar
annorstädes som helst? Sannolikt har talet ursprung-
ligen börjats med nästföljande stycke, och sorgen
Och saknader. hafva kommit sedermera, och gjort
sina anspråk gällände på att omförmälas, och som man
icke visste hvar man i hast skulle göra af dem, sedan
alla platser redan voro upptagsa, så sattes de i spet-
sen för frasernas procession. Så skulle ofelbart åt-
minstone hvarje Sko!-Collega, som sysselsatt sig med
att rätta chrior, taga för gifvet, och till följe derat
anmärka, att kär vore ett fel uti styckets ekonomi,
ett hors deurre de la cuisine, som Herrar Ministrar
ena annan gång hade att akta sig för, medelst att
först göra sig nogå reda för hvad de vilja säga, innan
de sätta pennan på papperet.n .
Månne detta ännu är nog, att öppna ögonen på
vederbörande och visa, att det är tid att snart
taga sitt parti med något mera bestämdhet? E-
ter skola Konungens rådgifvare all!jemt fortfara att
lägga armarna i kors?
— — OS ti FK R——AA 2
