Hrr Ödmanson och Arnberg förenade s:g med Hrr
Koch och Lagergren.
Hr Ekholm fann det förunderligt, att man först tad-
lar, att en reservation afgifves och sedan sjelf reser-
verar sig emot reservationen. Detta vore åtminstone
icke att gifva prof på den tolerans, som man söker
förespegla sig att åsyfta.
Hr Almgren hade varit blaud dem, som röstat emot
amendementet.
Hr Schartau. Då jag finner det nya bruk vara
nära att här införas, att en majoritet reserverar sig
emot minoritetens åsigt, vill jag ej tveka att utsäga,
det jag röstat ja, emedan jag ej ansåg amendementet
något majeståt förnärmande. Tvärtom ansåg jag det
behörigt derföre, att då man väl kände konungens
böjelse för sparsamhet, men äfven huru misshagligt
allt afseende som göres på hushållning och inskränk-
ning i lyx, är för hofomgifningen och de högmögende,
skulle, efter hvad jag förmodade, Hans Moj:t ej finna
sig obelåten med, att från representationen, genom en
sålunda uttryckt önskan, mot de nyssnämnda erhålla
ett stöd för sin egen sparsamhetsanda och sin afsigt
att undvika kostnader.
Hrr Walley, Winge Falhem, Grape, Anders Berg
och Berglund tillkännagåfvo att de biträdt amende-
mentet och Langenberg att han hade röstat nej af
öfvertygelse, att konungen sjelf nog skulle draga för-
sorg om att nödig sparsamhet iakttoges.
(rr