Hrr Ödmanson och Arnberg förenade s:g med Hrr Koch och Lagergren. Hr Ekholm fann det förunderligt, att man först tadlar, att en reservation afgifves och sedan sjelf reserverar sig emot reservationen. Detta vore åtminstone icke att gifva prof på den tolerans, som man söker förespegla sig att åsyfta. Hr Almgren hade varit blaud dem, som röstat emot amendementet. Hr Schartau. Då jag finner det nya bruk vara nära att här införas, att en majoritet reserverar sig emot minoritetens åsigt, vill jag ej tveka att utsäga, det jag röstat ja, emedan jag ej ansåg amendementet något majeståt förnärmande. Tvärtom ansåg jag det behörigt derföre, att då man väl kände konungens böjelse för sparsamhet, men äfven huru misshagligt allt afseende som göres på hushållning och inskränkning i lyx, är för hofomgifningen och de högmögende, skulle, efter hvad jag förmodade, Hans Moj:t ej finna sig obelåten med, att från representationen, genom en sålunda uttryckt önskan, mot de nyssnämnda erhålla ett stöd för sin egen sparsamhetsanda och sin afsigt att undvika kostnader. Hrr Walley, Winge Falhem, Grape, Anders Berg och Berglund tillkännagåfvo att de biträdt amendementet och Langenberg att han hade röstat nej af öfvertygelse, att konungen sjelf nog skulle draga försorg om att nödig sparsamhet iakttoges. (rr