day naturer, försatta i full verksamhet att för-
svara sina ridderliga ider om förstfödslorättens
och absolutismens prerogativer.
Jag håller min mångbebjelmade gyldne sköld
1 pant, alt innan detta året gått till ända, skall
hela det knotande, uppstudsiga packet vara qväst,
förklarade en af dessa ompanacheerp, hvilka un-
der Gustaf Adolfs envälde bevisade företrädet af
!:e pur sang.
Lång tid för så litet arbete. G(f mig allenast
tjugo ryttare, och jag lofvar att rida omkull hela
det trasiga packet,, sade hans granne vid bordet,
i det han tömde en toast för !e vieux systemepy.
Ach den förträfflige kungen, läspade en tredje
och började hallhögt sjunga:
Est-ce aujourdbui le jour le plus beau de ma vie?
Ne me trompai-je point, dans un espoir si doux?
Vous regnez. Est-il vrai que la philosophi2
Va regner avec Vous?
En svensk kunz — inföll en fjerde — han
endast på ett sätt bibebålla sig i sadeln, och det
är att bygga på adeln och förakta mobbens opi-
nioner. Hede Ludvig XVI blott ihågkommit: att
hans bäst räknade flera anor, än alla jacobiner-
klubbens muscadins, så hade han ej låtit några
röda yllemössor taga rangen af sin briljanterade
krona.n
Bravo, genljöd det i salongen.
Den sista talaren återtog, synbarligen smickrad
a! bifallssorlet: När jag hör huru våra arma
proletärer väsnas i sin dy, kan jag omöjligt låta
bli att beklega dem, likasom mean i allmänhet
måste känna ett visst medlidande för all ven-
makt. Att menniskan vill högre, än hon står,
är alltid ett got tecken och bevisar ambition.